Great Barrier Reef i #blogg100

Första april, en dag då det gäller att tänka efter varje gång man läser eller hör någon underlig nyhet, något man faktiskt också bör göra alla andra dagar, med tanke på alla falska nyheter som får spridning i sociala medier. Jag lyssnade allt med lite extra skepticism på radions Studio Ett i morse men bedömde nyheten om Stora Barriärrevets dåliga status som alltför trovärdig även om jag hellre hade tolkat den som ett dåligt aprilskämt.

Julafton 2013 flög äldste sonen och jag över de enorma reven i ett litet plan och annandagen for jag ut i en av de turistbåtar som ger oss tillfälle att se den fantastiska miljön med dess enorma artrikedom. Då publicerade jag flera inlägg med bilder från turerna ut. En del av det vi turister betalar för båtturen finansierar den forskning som pågår om livet på de stora korallreven.

Reven – de är flera stycken och inte bara ett som namnet kan påskina – är känsliga och mår inte speciellt bra av våra utsläpp eller av att temperaturen förändras alltför mycket. På nyheterna nämndes att delstaten Queensland i nordöstra Australien planerar ännu fler kolkraftverk vilkas utsläpp ytterligare kommer att försämra miljön och livsbetingelserna för de känsliga koralldjuren som i sin tur hyser mängder av olika arter fiskar och andra vattenlevande djur. Kanske det inte blir möjligt att åka ut och besöka de oerhört fantastiska reven om farhågorna besannas. För mig blev det antagligen mitt livs enda besök, ett oförglömligt sådant, men som jag verkligen unnar andra att få se.

Flygbild över Stora Barriärrevet Barriärrevet på nära håll från pontonen Koraller på nära håll

Inlägg 32 i #blogg100

Postad i Australien 2013-2014 och | Lämna en kommentar

Läsa på olika sätt i #blogg100

På morgonnyheterna kom den så ofta upprepade ”nyheten” om att det är mer eller mindre farligt för barn att använda mobiler eller surfplattor och att man som vuxen i stället ska umgås med barnen. Varje gång reagerar jag ungefär likadant och tänker tillbaka på när jag var liten och det inte fanns några sådana tekniska prylar att läsa på, lära sig saker med eller spela på.

Jag var en ständig bibilioteksbesökare och lånade mängder med böcker från tidig ålder och fick ofta, ofta höra att jag inte skulle sitta med näsan i böckerna eller förstöra synen på läsningen i dåligt ljus. Ja, jag tog med mig böckerna i sängen på kvällarna när det var sagt att jag skulle släcka ljuset för att sova. Där låg jag och smög med ficklampan i stället och ”förstörde ögonen”. Ibland kunde jag tillbringa hela dagar med att plöja igenom alla böcker jag lånat och ville inte bli störd. Än idag trivs jag med att vara ensam med texter och annat jag kan göra utan att någon avbryter mig och jag är fullständigt övertygad om att det finns mängder av barn som också idag faktiskt vill vara ensamma liksom det förstås finns barn som vill vara tillsammans med andra. Tillsammans kan man dessutom vara på så många olika sätt, såväl via sociala medier eller på en fotbollsplan. Nej, jag tror att det i stället handlar om att en del människor faktiskt är rädda för ny teknik och tror att skärmen kan skada oss, på samma sätt som man i min barndom trodde att jag skulle förstöra synen när jag läste så mycket.

Ja, och vad är det egentligen för skillnad mellan att läsa nyheter i en tidning eller på en mobil? Varför skulle mobilen skada oss medan tidningen numera är helt accepterad?

Lyssna gärna på den alltid kloka Elsa Dunkels som också intervjuas i radioinslaget. Hon ger ett helt annat perspektiv på den s.k. nyheten.

Två män på en bänk. En är försjunken i en mobil och en i en tidning.

Bilden tog jag sommaren 2010 i New York, samma år den första iPaden började säljas.

Inlägg 31 i #blogg100

Postad i USA 2010 och | Lämna en kommentar

Italienskt kaffe i #blogg100

Kaffe, det är en av mina laster. Får jag inte i mig denna svarta dryck åtminstone två gånger per dag, får jag helt enkelt abstinensbesvär. Blicken irrar, koncentrationen fungerar inte och dröjer det tillräckligt länge utan att jag får inmundiga en kopp kaffe kommer huvudvärken som ett brev på posten och sitter i tills jag fått i mig koffeinet.

Under arbetsdagar väntar jag oftast tills jag kommer till jobbet innan jag tar den första koppen. Jag är ju inte någon morgonpigg typ precis så jag föredrar att sova så länge jag kan och innan jag går iväg till jobbet slevar jag bara snabbt i mig en tallrik yoghurt. Lediga dagar sitter jag däremot länge, länge vid frukosten som bl.a. består av två stora muggar Zoegas Hazienda. Mmm, vilken bra början på en ledig dag.

När jag åker i Italien förändras kaffevanorna en smula. Favoritsorten är Lavazza Qualità Oro, men trots att jag gillar kaffesmaken utan att blanda i något annat, fungerar det inte i Italien. Det blir helt enkelt för starkt och en skvätt mjölk får blanda sig med det svarta kaffet. Hemma hos min f.d. svägerska där jag brukar bo, dricker jag ensam en espressokanna avsedd för tre personer och i det rejält med mjölk.

Går jag på en italiensk bar, vilket händer ganska ofta, beställer jag oftast en caffè macchiato, fläckig kaffe. Det är helt enkelt en vanlig espresso med lite skummad mjölk i, ungefär som en koncentrerad cappuccino med hälften av mjölkmängden. I julas fick jag flera koppar caffè macchiato gjorda i den här italienska kaffemaskinen som min äldste son sköter på Il Barcaglio. Eftersom han vet precis hur jag vill ha mitt kaffe, blir det förstås alltid alldeles perfekt. Och ibland med något extra till.

Italiensk kaffemaskin

Inlägg 30 i #blogg100

Postad i Italien och | 2 Kommentarer

Earth Hour i #blogg100

Igår kväll anordnades lite olika aktiviteter i stan för att uppmärksamma Earth Hour. Jag och fotokompisen Sven slog följe med våra kameror och försökte fotografera en del av det som hände. Tyvärr var min kamera inte speciellt följsam och krånglade alltför mycket så det blev ett fåtal bilder. Sven lyckades bättre.

För att låta kameran jobba lite mindre ställde jag om min vanliga inställning med raw-format och monokroma foton till jpg men glömde att ställa om till färg. I raw lagras ju bilderna med färginställningarna gömda även om du ställer in till monokrom visning och färgerna tas sen fram i bildbehandlingen. I jpg görs inte det. Nåja, den här bilden var från början helt svartvit men jag la på lite färg. Elden brann i Trollsjön för att bli glöd som några modiga personer sedan vandrade över med bara fötter.

Brinnande eld med glöd

Inlägg 29 i #blogg100

Postad i Eslöv och | 3 Kommentarer

Istappar i #blogg100

Förra söndagen var det allt lite kallt i sydöstra Småland, dvs på bilkyrkogården i Kyrkö mosse. Från de gamla 1950-talsbilarnas rostiga och lavövervuxna kanter hängde några små istappar tillsammans med löv och barr som fastnita fukten.

Istappar på rostig kaross

Inlägg 28 i #blogg100

Postad i Förfall och | Lämna en kommentar

Ihåligt i #blogg100

I det här huset, gömt bakom träden, bor det säkert ingen numera. Men alldeles säkert har någon funnit sig väl till rätta där för en hel del år sedan. Ganska länge sedan.

Förfallet trähus bakom gröna grenar.

Inlägg 27 i #blogg100

Postad i Förfall och | Lämna en kommentar

Bussigt i #blogg100

Och här kommer bussen det var kö till igår.

Rostig gammal buss sedd genom trädstammar

Inlägg 26 i #blogg100

Postad i Förfall och | Lämna en kommentar

Busskö i #blogg100

Åter igen en bild från Kyrkö mosses bilkyrkogård. Jag såg några som verkade stå i kö för att komma in i bussen. Nu tror jag inte att de kom iväg på sin bussresa. Och titta! Det ser ut som om någon spionerar på dem. Där borta under trädet.

Människor och en hund framför ingången till en skrotad buss. I bakgrunden en kvinna med kamera.

Inlägg 25 i #blogg100

Postad i Förfall och | 2 Kommentarer

Flygtankar i #blogg100

Vid lunchtid idag gjorde som jag brukar när jag står i kön till kassan: jag plockade upp nyhetsappen omni på mobilen. Jag är nog lite av ett nyhetsfreak och vill veta vad som händer i världen. Första nyheten var förstås den om flygolyckan i Alperna och det klack till i mig som det brukar när jag hör om en flygolycka. Minnet kommer från den dag för många år sedan då jag fick veta att två kompisar varit med på ett plan som störtade i Colombia. Den ena av dem, en italienska läkare, skötte ibland om vår förstfödde i Nicaragua under hans första levnadsår.

Och nu när jag skriver detta så kommer jag på att jag nog berättat om det här förut, alldeles säkert när det hänt något liknande.

Den här bilden tog jag förra sommaren på vår flygplats, där flera experimentella flygplan visade upp sig. Tänk om man kunde flyga runt i ett sådant här litet plan, landa någonstans och slå upp sitt tält för natten.

Gult litet flygplan bredvid ett litet tält

Inlägg 24 i #blogg100

Postad i Eslöv och | Lämna en kommentar

Bilkö i #blogg100

De här bilarna har stått i kö länge, länge, länge. Jag stod bakom dem ett tag men tröttnade på att vänta så jag gjorde en omkörning. När jag kommit förbi dem förstod jag varför de stått stilla så länge för det var alldeles blött och gyttjigt i Kyrkö mosse.

Rostiga bilar i kö efter varandra i skogen

Inlägg 23 i #blogg100

Postad i Förfall och | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.