Fotograferat på Planket i Malmö

I lördags hade jag förstås kameran med mig, det såg du på bilderna igår. Inte kunde jag lämna den hemma. Många intressanta personer gick förbi och min kamera avbildade en del av dem.

Barn tittar på Planketskylten Flicka sträcker ut armarna Pojke kör barnvagn En framåtvända tjej och en bakåtvänd.

Postad i Stad och | Lämna en kommentar

Fotoutställningen Planket i Malmö

Igår packade jag en kasse med tio foton och tog tåget till Malmö. Efter en kort promenad från Triangelns station mot Folkets park nådde jag målet, utställningen vid namn Planket som anordnas varje år i Malmö. Det var första gången jag deltog men det lär bli fler tillfällen hoppas jag. Totalt var vi 24 fotografer som på olika sätt satte upp våra foton på ett stängsel i parken. Jag använde tvättklämmor och säkrade lite extra med häftmassa. Andra hade stora plywoodskivor där det spikades ordentligt eller ståltråd som fästes i stängslet. Trots min enkla metod så hade jag inga problem utan fotona stannade kvar där jag placerat dem. Vi hade också tur med vädret och efter att de gråa molnen skingrats lyste solen varm och skön. Många människor kom och tittade och jag hade flera givande samtal, t.o.m. på italienska. Tack till fotokompisen Tomas som informerade och inspirerade mig att delta! Och bra jobbat Carin, som organiserade!

Tomt stängsel

Strax efter klockan 11 såg stängslet ut så här. Min röda julkasse innehåller foton.

Uppsatta foton

Strax före klockan 12 hade jag hunnit sätta upp mina tio foton från Italien.

Betraktare av foton

Det var roligt att så många stannade och tittade på mina italienska foton.

Betraktare av foton.

Nästan hela tiden stannade någon för att titta.

Fler betraktare

Strax före klockan 17 var det fortfarande flera som stannade för att ingående studera bilderna.

Postad i Stad och | Lämna en kommentar

Gult, gult, gult, vart jag än vänder blicken

Jag tog en cykeltur för att spana in den blommande rapsen och möttes av en färgsprakande grönska, eller kan man säga ”gulska”? För rapsen är ju mest gul när den blommar även om den blir grön så småningom. Doften av raps kändes precis hela tiden under min dryga timme långa cykeltur runt Ellinge och Borlunda utanför Eslöv.

Bröllopstider är det nu. Det brukar tydligen vara det när pingsten som inte längre firas är här. När jag närmade mig Borlunda kyrka mötte jag ett följe i häst och vagn. Ännu ett bröllopspar med fotograf i släptåg skymtade jag när jag några minuter senare passerade kyrkan men dem fotograferade jag aldrig utan pinnade på för att komma hem eftersom vinden var lite för kall för mina bara fötter i sandaler. Och på cykelvägen längs E22:an fick jag nästan stanna för att hålla för öronen när jag mötte tre stora brandbilar. Hem kom jag i alla fall till sist i den kyliga motvinden.

Pågatåg i gult landskap

Pågatåget far genom det skånska landskapet och kontrasterar mot de gula rapsfälten.

Graffiti på skjul mot raps i bakgrunden

Graffitin på det lilla skjulet vid Dammstorp tycks få stanna kvar.

Trädallé och gult rapsfält

Allén blir en gräns mellan de olika rapsfälten.

Bröllopspar i häst och vagn

Det här ekipaget kom från Borlunda kyrka och såg så vackert ut i det gula landskapet.

Postad i Eslöv och | 2 Kommentarer

Det blev sommar i år också

Ja, tänk, även i år kom sommaren och det verkar som våren hoppades över. Jag tog cykeln ut härom dagen och for ut för att se hur långt bokarna hunnit och visst möttes jag av gröna, spröda bokblad även om det på sina håll också skiftade lite i skirt violett av knoppar som ännu inte förstått att sommaren kommit. Men vackert var det och jag njöt av grönskan som återvänt och stillheten i Snärjet. Nåja, helt stilla var det inte, för fler än jag hade tagit sig ut till både fots och pedaler.

Bokar mot blå himmel

Visst är det vackert när man tittar uppåt bland träden?

Bok full av gröna blad.

Gamla bokar med späd grönska är verkligen njutbart, eller hur?

Och blogg100 kom visst av sig för min del. Det går inte alltid som man vill.

Postad i Blommor och blad och | Lämna en kommentar

Ett samtal och så ordnar sig allt i #blogg100

Jaha, jag kom visst av mig. Lusten att fortsätta på blogg100 försvann. Orden ville inte komma och inte heller bilderna trots att jag hade mitt tema klart och skulle rota reda på gamla texter jag skrivit och gamla foton jag tagit och berätta min personliga historia för alla som ville läsa. Nåja, jag bloggar väl lite då och då i stället. Att publicera minst ett inlägg hundra dagar i rad är ju inget tvång utan alldeles frivilligt och jag gör precis som jag vill. Så det så.

Senast jag skrev, för ungefär en vecka sedan, kändes det som att hela livet var på väg utför, jag var alldeles nere i skorna och höll på att dundra in i den där hemska väggen igen. Men så igår hade jag ett samtal, ett sådant där vanligt, årligt medarbetarsamtal, eller utvecklingssamtal, eller vad det nu egentligen ska kallas. Ett samtal var det i alla fall och det var med min närmaste chef och planerat att hållas just igår förmiddag precis före lunch och jag tyckte att jag var så trött och less på allting och hade verkligen inte lust att sitta och samtala utan mest av allt ville jag bara gå hem och slänga mig i sängen och tjuta av förtvivlan över att inte hinna med och inte räcka till. Men in kom chefen med ett stort leende på läpparna och öste över mig så många fina och uppskattande ord att jag blev alldeles stum. Nej, nu ljuger jag, stum blev jag inte, men jag satt med ett stort leende även jag och skrattade generat och försökte förstå att det var mig chefen talade om. Så idag är jag tillbaka på banan igen och är glad och trevlig och tar itu med saker på mitt vanliga sätt igen. Tänk vad ett bra samtal kan betyda mycket.

Flygplan och kyrktorn mot blåfärgad himmel

Nu är jag uppe och flyger bland molnen igen.

Inlägg 53 i #blogg100

Postad i Personligt och | 4 Kommentarer

Sträck fram en hand i #blogg100

Mycket debatt om händer just nu så jag publicerar en utsträckt hand jag hittade i Trelleborg i söndags. Något annat orkar jag inte med just nu. Läs i stället hos Miatankar om hälsningsseder.

Hand på skulptur

Inlägg 52 i #blogg100

Postad i Mänskligt och | 2 Kommentarer

Nu går det undan i #blogg100

Just nu går livet i racerfart och jag hinner inte riktigt med allt som är på gång. Jobbkalendern känns proppfull – fast det är den kanske inte egentligen, utan det är väl som vanligt bara jag som fyllt den med innehåll och tycker att jag ska hinna med alla åtaganden och önskningar från kollegor. Lunchen stoppar jag i mig på mindre än tjugo minuter och på fikarasterna rusar jag iväg och häller upp en kopp kaffe och springer tillbaka till skrivbordet för att fixa en massa saker samtidigt som jag sörplar i mig kaffet som till råga på allt hinner kallna innan koppen är tom eftersom jag glömmer den när jag koncentrerar mig på uppgifterna jag har framför mig. Nej, det börjar bli dags att ta itu med mig själv och lära mig att säga nej. Jag känner att irritationen kommer krypande och jag blir odräglig och inget trevlig alls att ha att göra med eftersom jag förväntar mig att även andra ska skynda på. Dags att ta en liten paus helt enkelt och inte dra upp takten ännu mer. Nu!

Och inte blir det heller något vidare blogginlägg i kväll. Huvudet snurrar av tankar på jobbet. Nu blir det några bilder från Dunkers i Helsingborg i stället för fler ord. Jag var där med fotogänget i början på mars för att bl.a. se utställningen med Vivian Maiers fantastiska gatufoton. Har du tillfälle, så gå dit.

Entrén till Dunkers kulturhus Utsikt från Dunkers kulturhus Personer på bänk tittar på film om Vivian Maier

Inlägg 51 i #blogg100

Postad i Personligt och | 3 Kommentarer

Fotoutställning i #blogg100

Nästan hela kvällen har jag ägnat åt att göra i ordning gamla och nya foton, tagna i min hemstad, inför en utställning jag ska ha i maj och juni. Äntligen är jag klar och har skickat in bildfilerna till Crimson där jag brukar låta trycka upp mina foton de gånger jag gör det, vilket inte är speciellt ofta. Egentligen borde jag gjort klart det här för länge sedan men hur det är så har det inte blivit av förrän nu. Fast jag lovar att nästa gång jag ska ställa ut, då, då ska jag verkligen planera i tid. Hedersord.

Fotona lär komma innan veckan är till ända för Crimson brukar vara väldigt snabba med leveransen. Då är det dags att rama in dem och så ska väl allt vara klart inför den första maj då de ska hängas upp. Hoppas nu inget blev fel i beställningen bara.

Allra första gången jag ställde ut foton var i Stockholm hösten 1987. Jag hade på sommaren varit på en resa i diktaturens Chile (och Argentina) och hade med mig såväl diabilder som svartvita foton. Med hjälp av en chilensk fotograf i exil kopierade jag upp svartvita bilder till en utställning på ABF i Stockholm. Tyvärr hann jag inte se den själv eftersom jag gav mig iväg till Sandöskolan för studier inför resan till Nicaragua. Bilderna blev kvar i Stockholm men negativen har jag kvar någonstans.

Vattentorn mot blå himmel

Det här fotot ratade jag och det kommer alltså inte med på utställningen.

Och nej, jag får inget betalt av Crimson för att jag nämner dem här. Det är helt enkelt så att jag tycker de gör ett bra jobb, så lite cred får de ha. Bara de nu inte misslyckas med den här beställningen.

Inlägg 50 i #blogg100

Postad i Personligt och | 6 Kommentarer

Filmstudio nu och då i #blogg100

Ungefär varannan måndag kväll går jag på bio, på Bian i Eslöv, den som du ser på bilden här nedan. På Bian visar Eslövs filmstudio filmer som önskats av medlemmarna. När filmen är slut ska man plocka en liten glaskula ur en burk som någon ur styrelsen håller fram. Kulan ska man sedan lägga ner i ett litet hål i en av fyra upp- och nervända lerkrukor. På krukorna står det textat i svart i tur och ordning: Jättebra, Bra, Mindre bra, Dålig. Efter två – eller tre – veckor, precis innan nästa film ska visas läses resultatet upp och dessutom publiceras det på Filmstudions hemsida.

I kväll visades sista filmen för terminen, en film där jag tvekade inför valet av vilken kruka jag skulle låta få sluka min glaskula. Jag var lite snål med omdömet och la till sist kulan i krukan märkt Bra. Filmen som visades var Pride, en film om gruvstrejken i Wales 1984-1985 och som stöddes av en gayorganisation i London. En fantastiskt varm och humoristisk film, fylld av solidaritet mellan olika grupper i samhället och som, om jag förstår det rätt, har verklighetsbakgrund.

När jag var liten fanns två biografer i Eslöv: Capitol och Palladium. Den första biofilm jag såg som liten var nog Snövit men det kan också ha varit Oliver Twist. Mitt i filmen var det paus, för att byta filmrulle skulle jag tro. När jag senare såg på film i Italien, fick jag återuppleva filmpauserna på bio, men det var säkert bara en tradition man höll kvar av nostalgiska skäl. Eslövs nuvarande biograf, Bian, startade sin verksamhet 1993. Jag var på semester i Sverige samma år och hade med mig min då treåriga son. På den nya biografen, startad i kommunens regi, såg vi den sommaren Lotta på Bråkmakargatan.

När jag bodde i Umeå i början på 1980-talet var jag också med i en filmstudio och såg många bra filmer på lördagsförmiddagar eller -eftermiddagar. Oftast valde jag bara en av föreställningarna, men det hände att jag såg båda. På den tiden användes ju inte Internet och det var väl knappt videobandspelaren var så vanligt förekommande att man kunde hyra en film utan det var biografen man gick till. Och visst är det något speciellt att sätta sig i en biosalong, sjunka ner i sätet och spänt vänta på att filmen ska rulla på den stora duken där framme, eventuellt få snyfta lite i mörkret och sedan gå ut med en skön känsla efter en bra film. Så blev det i kväll.

Entrén till Bian i Eslöv

Inlägg 49 i #blogg100

Postad i Personligt och | Kommentarer inaktiverade för Filmstudio nu och då i #blogg100

Trelleborgsbesök i #blogg100

Den här veckan har jag varit i Trelleborg två gånger, en gång i jobbet och nu idag för att delta på en fotopromenad tillsammans med andra fotografer i Skåne. I torsdags när jag var där i jobbet hann jag bara med att gå från stationen till det vackra rådhuset och tillbaka igen. Endast enstaka mobilfoton blev tagna men idag hade jag stora kameran med mig och över hundra foton hamnade på minneskortet.

Senast jag var i Trelleborg var för nästan tjugo år sedan, i juli 1997, då jag i bil med lillsyrran och hennes näst yngsta barn återvände till Sverige efter mina år i Italien. Min syster och jag hade utan avbrott kört från Milanotrakten norrut genom f.d. Östtyskland mot Rostock för att ta färjan över till Trelleborg. Jag minns ännu hur trött jag var av sömnbrist och var nog en möjlig trafikfara men vi lyckades komma till Eslöv utan missöden där ett nytt liv väntade. Någon vecka därefter anlände mina två pojkar som sedan gick hela sin grundskola i Eslöv. När det var dags för gymnasiestudier flyttade de tillbaka till Italien igen. Mina första intryck av återflytten till Sverige efter tio års frånvaro skrev jag om på min urgamla hemsida.

Skyltar vid Trelleborgs rådhus

Idag hittade jag de här skyltarna vid Trelleborgs rådhus.

Inlägg 48 i #blogg100

Postad i Personligt och | Kommentarer inaktiverade för Trelleborgsbesök i #blogg100

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.