Hundra hus 2013: The Bells Hotel i Woolloomooloo, Sydney

En byggnad i Woolloomooloo. Plåtade den bara för att jag tyckte den såg vacker ut och vet inget mer om den.

Kvinna vid Bells hotel

Hus 96 i Hundra hus 2013

Publicerat i 100 hus 2013 och taggad , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

24 Responses to Hundra hus 2013: The Bells Hotel i Woolloomooloo, Sydney

  1. Della säger:

    Ännu ett sånt där fantastiskt namn på ett ställe.

  2. Kicki säger:

    Vilket namn,det är så man vrickar tungan! Tycker hotellet ser mysigt ut!
    Tack för din julhälsning hos mig! Vill önska dig en god fortsättning! Kram

  3. Anki säger:

    Oooj… många on där…
    Ser trevligt ut, men får mig att tänka på saloon i vilda västern 🙂

  4. Ser varmt och skönt ut där du är! Och tänk om hotellet i själv verket är mitt???? I början av mitt yrkesliv skrev jag under signaturen Bell … fast det var förstås rätt långt från Australien … 😀

    • Susanne säger:

      Aha, då undrar jag förstås varför du använde just namnet Bell? Tycker bättre om Klimakteriehäxan. Det sticker ut mer. 🙂

  5. Måste lägga till att om en plats heter Woolloomooloo måste den vara värd ett besök, bara för att kolla in skylten …

  6. Jah Hollis säger:

    Ja, den kan ju vara värd att fota bara av den anledningen. 🙂

  7. Anna säger:

    Vettu, som kuriosa bara – för många år sedan (lagom ospecifikt sådär eftersom jag är för lat för att kolla upp det) fick man inte utskänkningstillstånd om man inte samtidigt kunde erbjuda varm mat och övernattning, alltså hotellfunktioner.

    Katastrof! tyckte törstiga Aussier.
    De gick åstad och såg till att det fanns minst två övernattningsrum på favoritpuben och sedan den tiden fullständigt dräller det av ”hotell” som inte är något annat än hederliga gamla pubar! 🙂

    En av mina favoriter brukade vara ”The Riverview Hotel” i Balmain, men av hemsidan att döma är det inte riktigt lika ”ofancy” som det var då i början av 2000-talet… 😀 Men säkert värt ett besök ändå, för deras Sunday roast brukade vara riklig, god och billig – nu är den nog en notch upp!

    • Susanne säger:

      Jodå, jag har fått mig berättat om ”hotellen” som finns överallt och varje gång jag gått förbi något undrat om det är ett riktigt hotell eller om det är ett fuskhotell. Nåja, jag har ju bokat allt mitt boende via nätet, så jag behöver egentligen inte fundera på det.

      Så du har rest i Australien. Ser att The Riverside Hotel ligger i västra Sydney. Där har jag inte varit och vet inte om jag går dit heller.

      • Anna säger:

        😀 Jag tycker det är charmigt med den där historiska touchen där man känner att puben är något lite mer än bara en pub. 🙂

        Jag har bott i Sydney i några år, jobbade massor och lärde mig ohyggliga mängder intressanta saker.

        När mitt visum tog slut (4 år) fick jag allvarligt överväga att bli ”permanent resident” eller att flytta hem. Jag valde att flytta hem. Men det tog verkligen många år att komma över vistelsen i detta land…

        Jag känner igen mig i det du skrivit om Nicaragua (har småläst lite i din textblogg), att man nästan får skämmas ibland för att man refererar så ofta och passionerat till det där landet man bodde i för så himla länge sedan! 🙂

        Men vi sparar pengar och väntar på att minstingen skall bli stor nog att komma ihåg resan så skall jag dra familjen med tillbaka till ”mitt” Australien.

        Det är verkligen trevligt att se och dela dina reseupplevelser, farligt, för längtan tillbaka ligger där under ytan, latent…! 😀

        • Susanne säger:

          Jo, det känner jag igen, att man längtar tillbaka när någon berättar om landet. Händer mig lite då och då också och pratar emellanåt om att åka tillbaka till Nicaragua, men än har det inte blivit av. Till Italien åker jag ju ofta så det är inte samma sak.

          Så du lyckades vara kvar så länge som fyra år. Min äldste son har varit här ett år men åker tillbaka till Italien nu i januari. Har mött flera ”working holiday”-innehavare men det verkar vara svårt att få uppehållstillstånd om man inte studerar och det kostar alldeles för mycket. Ja, min son pratar redan om att återvända till Sydney fast han är på väg hem.

          • Anna säger:

            Jag kan förstå att han vill tillbaka till Sydney! Och att du ibland vill tillbaka till Nicaragua. Om inte om vore… Om inte om vore skulle jag ta min familj (allihopa!) och flytta till Sydney. Men någonstans har jag väl fått inse att vardag är vardag var man än bor, även om den är lite soligare och lite varmare och lite gladare på vissa ställen (för att inte tala om artigare). X-)

            Jag var där på ett 4-års ”sponsored visa” där min arbetsgivare ”sponsrade” mig i egenskap av ”expert workforce”. Jag var där tillsammans med min chef (en skotte) och startade upp ett företag.
            Appropå prisnivåerna så var väl allt lite billigare för tio år sedan (utom frukten) men så när man som Svensk bor där och tjänar en Sydney-lön (bra lön) är det plötsligt inte så dyrt. Sen hittar man sina ställen – jag hade ett nudelställe jag hämtade middagsmat från (och rätt ofta åt på kontoret…) som inte tog mer än 4 AUD för en portion. Sällan åt man för mer än 5-6 AUD. Tror väl inte jag lagade middag hemma mer än en handfull gånger…

            • Susanne säger:

              Fast det är nog ändå billigare än i Sverige. Problemet är ju att hemma äter man ju inte så mycket ute. Just nu, i Melbourne, bor vi på ett hotell med möjlighet att laga egen mat och plötsligt blev det så mycket billigare att äta.

              • Anna säger:

                Ah, ja jag var ju (och är ju) van med att äta lunch ute i Stockholm så gott som varje dag. Det är helt hutlöst dyrt med det billigaste alternativet på 75kr upp till 95kr (till och med över hundringen på vissa ställen!) för en sketen bricklunch.

                När jag jobbade i Sydney hade jag med mig känslan för hur dyrt allt i Sverige är och så fick jag bra betalt i lokal valuta så lokala priserna var mycket mycket rimliga (lunchen kostade som regel max 6-10 AUD, på den tiden omkring 25-40 kr). 🙂

                Sen var det lättare att bli ”local” i Sydney också, restaurangägarna uppskattade (och noterade!) att man kom tillbaka och man fick både bättre service, ibland större portioner (speciellt på ett ställe där den indiske kocken noterade att en av mina kollegor alltid åt upp mina rester så han började servera ”dubbelt”! :-D) och ofta en kaffe eller något gott efter maten. 🙂 Jag är inte världens största människa heller så oftast tog jag med en doggy bag från lunchen som senare blev min middag på kvällskvisten! 🙂

                • Susanne säger:

                  Oftast köpte jag en lunch i något öppet stånd för ca 10 dollar, dvs. ungefär 60 kronor, så visst är det dyrare i Sverige. På tåget var det förvånansvärt billigt med varm mat, under 10 dollar, och i slutet på resan så reales all mat ut för halva priset. Portionerna tyckte också jag var stora och jag blev rejält mätt.

      • Anna säger:

        Åh! Om du gillar att gå ”walkabout” skall du prova Spit to Manly Walk, en lätt och mycket vacker promenad (ta med vatten, kex, bra skor, badkäder och en handduk så att du kan bada när du kommer fram!).

        Eller, en mycket längre walk – tror den heter ”Sydney harbour walk” där man faktiskt passerar ett par riktigt spektakulära broar (inklusive den du redan gått över, harbour bridge). Tajmar man det rätt passerar man matställen med lagoma intervall för att pausa på!

        • Susanne säger:

          Har en dag (möjligen två) kvar i Sydney innan hemresa och tänkte ta mig till Bondi, för det ”måste” man väl om man är i Sydney. Manly ligger lite långt bort för att hinna med, tror jag. Behöver en dag för shopping också. 😉

          • Anna säger:

            Ha ha 😀 Ja viss shopping måste man bara hinna med…! Har du hunnit vara på marknaden i the Rocks? Där brukar det finnas helt fantastiskta grejer, många av mina bästa ”souvernirer” kommer därifrån (hänger på väggarna hemma hos övriga familjen, av någon HELT outgrundlig anledning köpte jag aldrig något till mig själv – jag tror jag undermedvetet alltid tänkte att jag nog skulle bli kvar…). 😎

            • Susanne säger:

              Jodå, jag hann med The Rocks en söndag men handlade ingenting där eftersom jag skulle iväg till Melbourne. Nu blev det att jag köpte en del småsaker i en souvenirbutik på Hays Market nära där jag bodde de sista dagarna, bl.a. ett par Ugg boots som värmde mina fötter jättebra på resan hem.

  8. Pumita säger:

    Woo hoo, bara namnet är värt ett inlägg! Och hotellet ser helt OK ut, skulle gärna bo där.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.