Ett samtal och så ordnar sig allt i #blogg100

Jaha, jag kom visst av mig. Lusten att fortsätta på blogg100 försvann. Orden ville inte komma och inte heller bilderna trots att jag hade mitt tema klart och skulle rota reda på gamla texter jag skrivit och gamla foton jag tagit och berätta min personliga historia för alla som ville läsa. Nåja, jag bloggar väl lite då och då i stället. Att publicera minst ett inlägg hundra dagar i rad är ju inget tvång utan alldeles frivilligt och jag gör precis som jag vill. Så det så.

Senast jag skrev, för ungefär en vecka sedan, kändes det som att hela livet var på väg utför, jag var alldeles nere i skorna och höll på att dundra in i den där hemska väggen igen. Men så igår hade jag ett samtal, ett sådant där vanligt, årligt medarbetarsamtal, eller utvecklingssamtal, eller vad det nu egentligen ska kallas. Ett samtal var det i alla fall och det var med min närmaste chef och planerat att hållas just igår förmiddag precis före lunch och jag tyckte att jag var så trött och less på allting och hade verkligen inte lust att sitta och samtala utan mest av allt ville jag bara gå hem och slänga mig i sängen och tjuta av förtvivlan över att inte hinna med och inte räcka till. Men in kom chefen med ett stort leende på läpparna och öste över mig så många fina och uppskattande ord att jag blev alldeles stum. Nej, nu ljuger jag, stum blev jag inte, men jag satt med ett stort leende även jag och skrattade generat och försökte förstå att det var mig chefen talade om. Så idag är jag tillbaka på banan igen och är glad och trevlig och tar itu med saker på mitt vanliga sätt igen. Tänk vad ett bra samtal kan betyda mycket.

Flygplan och kyrktorn mot blåfärgad himmel

Nu är jag uppe och flyger bland molnen igen.

Inlägg 53 i #blogg100

Publicerat i Personligt och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

4 Responses to Ett samtal och så ordnar sig allt i #blogg100

  1. Mia säger:

    Underbart!

    En chef som ser dig både som person och din kompetens, väl värd att vara rädd om en sådan medarbetar-chefsrelation. Jag har också fått uppleva det, chefer som lyfter en när det känns som värst. Har också haft en chef som varit precis tvärtom, som bara krävde och krävde det omöjliga av sina medarbetare. Snacka om personalomsättning där, år efter år. Vem vill ha en sådan (sistnämnda) chef+ Inte jag i alla fall.

    • Susanne säger:

      Jodå, jag har också varit med om en chef som inte sett vad jag åstadkommit utan menat att jag gjort ett dåligt jobb. Och detta utan att ha satt sig in i vad jag egentligen arbetade med. En chef ska ju ha en överblick över vad som görs och se och respektera alla medarbetare. Det har min nuvarande chef och det är jag otroligt lättad över.

  2. Jennie säger:

    Stor KRAM till dig kära storasyster <3

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.