Filmstudio nu och då i #blogg100

Ungefär varannan måndag kväll går jag på bio, på Bian i Eslöv, den som du ser på bilden här nedan. På Bian visar Eslövs filmstudio filmer som önskats av medlemmarna. När filmen är slut ska man plocka en liten glaskula ur en burk som någon ur styrelsen håller fram. Kulan ska man sedan lägga ner i ett litet hål i en av fyra upp- och nervända lerkrukor. På krukorna står det textat i svart i tur och ordning: Jättebra, Bra, Mindre bra, Dålig. Efter två – eller tre – veckor, precis innan nästa film ska visas läses resultatet upp och dessutom publiceras det på Filmstudions hemsida.

I kväll visades sista filmen för terminen, en film där jag tvekade inför valet av vilken kruka jag skulle låta få sluka min glaskula. Jag var lite snål med omdömet och la till sist kulan i krukan märkt Bra. Filmen som visades var Pride, en film om gruvstrejken i Wales 1984-1985 och som stöddes av en gayorganisation i London. En fantastiskt varm och humoristisk film, fylld av solidaritet mellan olika grupper i samhället och som, om jag förstår det rätt, har verklighetsbakgrund.

När jag var liten fanns två biografer i Eslöv: Capitol och Palladium. Den första biofilm jag såg som liten var nog Snövit men det kan också ha varit Oliver Twist. Mitt i filmen var det paus, för att byta filmrulle skulle jag tro. När jag senare såg på film i Italien, fick jag återuppleva filmpauserna på bio, men det var säkert bara en tradition man höll kvar av nostalgiska skäl. Eslövs nuvarande biograf, Bian, startade sin verksamhet 1993. Jag var på semester i Sverige samma år och hade med mig min då treåriga son. På den nya biografen, startad i kommunens regi, såg vi den sommaren Lotta på Bråkmakargatan.

När jag bodde i Umeå i början på 1980-talet var jag också med i en filmstudio och såg många bra filmer på lördagsförmiddagar eller -eftermiddagar. Oftast valde jag bara en av föreställningarna, men det hände att jag såg båda. På den tiden användes ju inte Internet och det var väl knappt videobandspelaren var så vanligt förekommande att man kunde hyra en film utan det var biografen man gick till. Och visst är det något speciellt att sätta sig i en biosalong, sjunka ner i sätet och spänt vänta på att filmen ska rulla på den stora duken där framme, eventuellt få snyfta lite i mörkret och sedan gå ut med en skön känsla efter en bra film. Så blev det i kväll.

Entrén till Bian i Eslöv

Inlägg 49 i #blogg100

Publicerat i Personligt och taggad , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.