Vikten av vänner i #blogg100

Jag har flyttat upp emot trettio gånger i mitt liv. Ibland har jag bara bytt bostad inom samma stad, andra gånger flyttat mellan olika städer eller kommuner och vid några tillfällen har jag bytt land eller världsdel. När jag flyttade till Umeå 1979 innebar det den allra första stora omställningen bland mina olika flyttar. Dittills hade jag bott i Eslöv, Höör och Lund, alla platser i Skåne och nära varandra. Det var enkelt att åka tillbaka och umgås med gamla kompisar igen om jag så ville. Flytten till norra Sverige var svårare och när det var jobbigt med något i omgivningen och jag inte riktigt fann mig till rätta, kom alltid längtan tillbaka till Skåne och vännerna där. Jag kunde längta mig sömnlös efter det invanda och hemtama när jag kände mig vilsen och osäker. Visst fanns telefonen men det var inte speciellt billigt att ringa rikssamtal. I stället blev det många brev till och från vännerna och familjen.

I kväll har läst några av de gamla brev jag har sparade från de fyra åren i Umeå och jag minns alla de gånger jag inte mådde bra, när jag inte smälte in och hade svårt för att anpassa mig till studentlivet. Förstås har jag inte kvar de brev jag själv skrev men i de svar jag fick kan jag läsa mig till vad jag skrivit till kompisar i Skåne. En kompis som blev mottagare av all min vånda och oro var Lotta i Lund, hon som var min reskamrat på den äventyrliga liftturen till Paris. Jag känner igen hennes handstil på ett otal vykort och brev som hon skrev till mig i Umeå på de olika adresserna jag bodde på. När jag blev dumpad av Thomas var det till henne jag for för att få tröst och kloka ord och när jag for ner till Skåne på mina korta besök, var det henne jag träffade. Ja, Lotta, du var en klippa som stod ut med alla mina tvivel och problem och stöttade mig så jag orkade fortsätta. Tack!

I slutet på mars 1980 var jag nere i Skåne på en inplanerad resa. Min första systerdotter föddes den 29 mars och jag träffade henne när hon var endast fem timmar gammal, en vårdag i Lund när de gula vintergäcken prydde gräsmattan i Lundagård och lyste i kapp med solen. Lotta var också med och fick se den lilla som idag hunnit bli 36 år.

Fredag 28 mars: Var hos Thomas med mattepapper. Var och handlade. Packade klart. Benny från Krogen ringde och ville jag skulle jobba. Tog bussen till stationen. Tåget gick 17.35 till Vännäs. Där väntade jag till kvart över 7 innan det fortsatte. Läste hela tiden. Sov inget vidare.

Lördag 29 mars: Satt och snackade med en kille och en tant i samma kupé. Dom steg av i Alvesta. Var framme i Lund 12.22. Mamma och Mats var och mötte. Körde till Mats. Mamma ringde förlossningen. Pia fick en flicka 12.02 på 3120 g. Mamma o. jag var och åt på Domus. Gick sen och hälsade på Pia. Hon fick kejsarsnitt och var helt borta. Flickan var söt. Gick ner till Bohus kl. 6 och träffade Anders, Håkan o. Staffan. Staffan o. jag gick till Smålands sen o. lyssnade på M A Numminen. Kul. Gick till Lotta sen. Tog taxi till Linero vid halv 12.

Söndag 30 mars: Var uppe vid 9. Tog bussen till stan och gick till Lotta. Hon var hos Idris och jag gick dit.. Åt middag där. Bastade med Lotta. Skönt. Somnade på hennes säng. Gick på bio halv 7. ”Kramer mot Kramer”. Jättefin. Gick till Lotta. Såg på TV och åt glass. Tog bussen till Linero vid 11.

Söndag 6 april: Strålande väder. Anders bjöd på frukost. Satt ute. Gick till Linero vid 2. Pia och flickan kom hem. Mats skjutsade mig till Lotta. Vi gick på stan. Köpte glass. Hon följde mig till tåget. Åkte 16.50. Satt i samma kupé som en skånsk familj bosatt i Umeå. Sov gott hela natten.

Vykort från Lotta

En gång nämnde jag för Lotta att jag som liten kallade mig själv Sassa Humpa. Hon testade om kortet skulle komma fram med det namnet.

Inlägg 33 i #blogg100

Publicerat i Personligt och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.