Vårt sårbara samhälle

Nej, det gick inte så bra med varken hemresa från Italien i tisdags eller med det som hände de påföljande dagarna. De små problemen samlade sig på hög och jag önskar jag vore någon helt annanstans, vilket jag i och för sig kommer att vara ganska snart.

Flygplanet

I stället för de vanliga fyra timmarna, där färd till och från flygplatser är inräknade, tog hemresan från Milano i stort sett tolv timmar. Jag var visserligen beredd på en något längre resa eftersom jag inte hade lyckats få tag på en hyfsat billig biljett från Milano till Kastrup och i stället åkte via Stockholm, en onödig men billigare omväg som tog betydligt längre tid än den skulle eftersom Milanoplanet startade en halvtimme för sent och jag missade anslutningen i Stockholm, där det dessutom hade börjat snöa rejält. Nåja, ingen skada skedd, tänkte jag, blev ombokad till ett plan några timmar senare och passade på att ta en fika på Arlanda. Jag visste ännu inte att motgångarna bara startat.

Resväskan

Efter landningen på Kastrup var jag spänd på om min resväska också blivit ombokad till samma plan som jag och stod där vid bagagebandet, beredd på att få vänta, men den kom, min fina, italienska, fullproppade väska på nästan 20 kg. Den har fått resa ganska mycket under sina tre år i min ägo och har alltid passat tiden. Som vanligt synade jag den och upptäckte då att ett av de fyra hjulen nästan var avbrutet från väskans botten. Min väska hade blivit så dåligt behandlad att den skadat sig. Efter konsultation hos flygbolaget blev jag erbjuden en ful, svart tygväska i utbyte och skulle då stå på flygplatsen och lyfta över alla mina omsorgsfullt nerpackade italienska julklappar och alla smutskläder skulle visas offentligt. Nej tack, sa jag, och tänkte jag skulle få ett intyg till försäkringsbolaget för att fixa ersättningsväska själv. Men så blev det inte, för i stället fick jag en liten broschyr med erbjudande om en ersättningsväska från Samsonite som jag skulle få välja själv efter att jag kommit hem. Bra, sa jag, och rullade försiktigt på tre hjul mot tåget, som jag förstås hade missat med fem minuter och fick, efter id-kontroll, vänta på nästa. Fast det blev ganska trevligt eftersom jag mötte Anna med liten son och fick sällskap av dem ända till Triangeln.

Det gamla kylskåpet

Efter tågbyte i Malmö kom jag äntligen hem till min lägenhet som stod kvar som den skulle. I resväskan hade jag kylvaror med mig från Italien och som jag ville ha in i kylen så snart som möjligt. Jag öppnade mitt kylskåp och det var, förutom ganska tomt, också varmt. Under min frånvaro hade kylskåpet helt enkelt passat på att avlida. Möjligen kände det sig så övergivet av mig som inte förvarar speciellt mycket i det. Möjligen kan också dess höga ålder ha påverkat döden. Nåja, ska ett kylskåp nu gå hädan så är det ju faktiskt ett perfekt tillfälle när temperaturen är så låg som nästan noll grader utomhus. Jag la helt enkelt mina få kylvaror på balkongen och ägnade mig åt resväskans övriga innehåll innan jag stupade i säng.

Objektivet som inte blev

Som sagt var, så ska jag snart iväg igen på långresa och hade tänkt mig att köpa ett likadant superzoomobjektiv som Sven har och som är så praktiskt när man är ute på resa och inte vill bära med sig all fotoutrustning. Det kostar ju en del, men jag hade sparat ihop summan och dagen efter jag kom hem från Italien hade jag tänkt åka iväg till Lund och inhandla det. Men, det förstår ju vem som helst att ett fungerande kylskåp är betydligt viktigare än ett kameraobjektiv så det blev en promenad till den lokala vitvarubutiken för att i stället lägga pengarna på en efterträdare till det avlidna kylskåpet. Min frys hade också uppnått samma höga ålder som kylskåpet, så jag satsade på ett kombinerat skåp för att inte drabbas av samma överraskning med frysen, som innehåller betydligt mer än kylen. Och tänka sig, jag kunde för en gångs skull dra nytta av mellandagsrean och fick hela femton procents rabatt på fullpriset. Dessutom var de så tillmötesgående att jag fick det levererat bara några timmar efter inköp.

Det nya kylskåpet

Mitt nya kombiskåp blev verkligen ett lyft i teknikutveckling och efter att ha ställt in snabbinfrysning hade jag lyckats få ner temperaturen till –30 grader, lite väl lågt, så jag fick trycka lite till på displayen och roas över att nu kunna se hur kallt det var i skåpen, något jag inte kunnat göra tidigare utan att lägga in en vanlig termometer. Nu blir jag också varnad när det är öppet, vilket behövs eftersom jag har en dålig vana att stänga kyl och frys på samma sätt som köksskåpen som själva sluter tätt.

Strömmen

I natt blev det så ett ypperligt tillfälle att testa hur länge kyl och frys kan klara sig utan ström. Strax före klockan tre vaknade jag av att jag började frysa, eller om det var något annat som väckte mig, men det var ju ovanligt kallt ute med ungefär –13 grader, bara fem grader varmare än vad min frys är inställd på. Allt runt mig var svart och inte ens klockradions siffror visade något grönt sken. Kraftringen, vårt elbolag, hade drabbats av ett stort fel som påverkade hela kommunen. Strömavbrott var vanligt när jag bodde i Nicaragua, med den stora skillnaden att där var det betydligt varmare, så jag gjorde ungefär som jag gjorde där: Lät bli att öppna kyl och frys, tappade upp vatten i några kärl och såg till att jag hade ficklampor, ljus och tändstickor i närheten. Elementen var fortfarande varma men de svalnade allt eftersom natten blev morgon. Mobilen fungerade och jag fick ett sms från Kraftringen att man höll på att felsöka.

Fjärrvärmen och nätverket

Jag somnade om och när jag vaknade strax före åtta hade strömmen ännu inte kommit tillbaka och elementen var alldeles kalla. Temperaturen inomhus hade sjunkit till ungefär sexton grader, inte så farligt kallt ännu, tyckte jag, medan jag tittade på klockradion som just då blinkade till eftersom strömmen kom tillbaka. Jag kopplade snabbt upp datorn och wifi-nätet för att söka mer information om vad som hänt. Men det fungerade inte alls. Mobilen fick duga och jag surfade in på nyhetssajter, elbolaget och nätverksleverantören. Samtidigt kollade jag temperaturen i min nya kyl och frys och faktiskt var det enda som hänt att kylskåpets temperatur stigit till ca tio grader. Frysen hade inte alls påverkats. Hos min nätverksleverantör såg jag att de hade problem som skulle vara åtgärdade vid niotiden, så jag surfade vidare med mobilen. Och så passade jag på att koka min frukostgröt och brygga mitt kaffe medan jag väntade på att fjärrvärmen och nätverket skulle åtgärdas.

Vattnet

Efter frukosten funderade jag på om jag skulle sätta igång tvättmaskinen, men tänkte att det var nog bra att vänta tills i morgon om något mer skulle hända. Nätverket var igång och värmen uppe så jag fixade lite med alla de foton jag tagit i Italien och surfade runt lite på nyhetssajterna. Vid lunchtid värmde jag lite överbliven pasta. Kaffe efter maten måste jag alltid ha och öppnade kranen för att ta vatten till bryggaren. Inte var det mycket som kom ur kranen och jag undrade varför. Just då plingade det till i mobilen och ett sms från vårt vattenleverantör uppmanade mig att spara på vattnet eftersom strömavbrottet lett till skador på vattenanläggningen. Jaha, tänkte jag, det var ju bra att jag redan hade tappat upp vatten i natt. En stor bunke hade jag ställt in i kylen och tänker att jag säkert klarar mig bra. Det är nog värre med andra. Och nu har visst dricksvattnet helt tagit slut. Nåja, jag är inte speciellt törstig, tänderna har jag hunnit borsta, tvätten kan vänta, duschen likaså för inte svettas jag speciellt i den här kylan och diska, det är ju bara så tråkigt så det kan jag gärna avstå. Dricksvattnet tappade jag upp redan i natt och det räcker till både matlagning och kaffe. Någon i Eslöv som behöver lite av mitt sparade vatten kanske?

Kala träd speglas i vatten

Det här vattnet finns i italienska floden Lambro i närheten av Albiate.

Publicerat i Eslöv och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.