Dag 10 i Havanna växlade jag inte pengar, #blogg100

Nej, jag växlade inte den tionde dagen utan redan den andra dagen. Att växla valuta på Kuba kan vara lite snårigt och innebär nog alltid långt köande.

Man skulle kunna tro att det vore lättare att växla i Sverige innan resan, men det går inte att få tag på kubanska pesos utanför Kuba. Nästa tanke är att ta med amerikanska dollar och visst, det går säkert bra men är inget speciellt genomtänkt val ekonomiskt sett, eftersom ett valutapåslag läggs till vid dollarväxling på Kuba. Svenska kronor kanske fungerar, men det är ju en relativt liten valuta i internationella sammanhang. Det alternativ jag valde var att ta med euro som jag ändå brukar ha hemma eftersom jag så ofta åker till Italien.

Jag hade fått uppgifter om att jag redan vid ankomsten till Kuba skulle bli tvungen att växla på flygplatsen, men hur det var så blev det aldrig så och jag åkte iväg med transferbussen från flygplatsen i Varadero till centrala Havanna utan en peso på fickan. Därefter påstods att alla hotell har pesos och agerar växlingskontor. Så först på kvällen och sedan dagen efter tog jag några av mina eurosedlar och ställde mig vid hotellreceptionen och undrade om det gick att växla. Nej, varken på kvällen eller på förmiddagen därefter gick det att få tag på kubanska pesos och man svarade mig att det kanske skulle finnas dagen därpå. Eftersom jag behövde köpa något att äta redan andra dagen, var jag ju tvungen att växla och fick svaret att det fanns en bank lite längre ner på gatan utanför.

Efter att ha gått mer än lite längre ner på gatan hittade jag till slut en bank med många kubaner samlade utanför. Jag slog mig i slang med några av de kubanska damerna och de förklarade för mig hur kösystemet fungerade. Jag hade i och för sig läst om det tidigare men att uppleva det i verkligheten var lite annorlunda. Det första du ska fråga när du ska köa är ¿Quién es el último? (Vem är sist?) med hög och tydlig röst. Den som är sist svarar och så ska du hålla reda på var denna person befinner sig och i din tur svara när nästa person kommer och ska köa. Alla som köar rör sig också lite hela tiden beroende på vem de vill prata med. Bäst är också att hålla reda på vem som är näst sist om nu den som är sist avviker av någon anledning. Inte för att jag tror det händer speciellt ofta eftersom det tar sådan tid att köa och inte vill man kasta bort sin köplats genom att gå iväg.

Jag stod alltså där i folksamlingen och väntade, passade på att byta en del ord med kubanerna i den ”osynliga” kön (just här fanns inga turister), läste dagstidningen Granma som en dam lånade ut till mig och väntade på att en vakt skulle släppa in ungefär tio personer åt gången in till banklokalen. Det tog lite tid men till slut kom jag in tillsammans med mina kubanska damer. Inne i banken satte vi oss på de stolar som var lediga och så fick vi åter vänta på vår tur för att komma till en kassa, förstås i samma ordning som utanför banken.

Så småningom blev det min tur och jag gick fram till en ledig kassörska vid bankdisken, lade fram mina eurosedlar och bad om kubanska pesos convertibles. Hon tittade på mig och mina sedlar och undrade om jag skulle växla allt. Jodå, sa jag och så började hon räkna upp alla sedlar och mynt för sig själv. Hon visade ett litet kvitto där de kubanska sedlarnas och myntens olika valörer och antal stod skrivna. Kvittot var maskinskrivet så jag litade på att det var korrekt och följde med hennes uppräknande av de sedlar hon för sig själv redan räknat när hon nu inför mig räknade upp dem på disken. Efter att ha räknat upp alla sedlar, gjorde hon ett uppehåll och började bocka av valörerna på kvittot och jag följde med och nickade efter hand, ända tills hon kom till valörerna med fem pesos. Enligt kvittot skulle jag ha tolv sådana sedlar, dvs totalt 60 pesos, ungefär sex hundra svenska kronor. Dessa hade hon dock inte räknat upp så jag hejdade henne och visade på felet. Hon rättade genast till detta, tog fram de missade sedlarna bakom sig, räknade upp dem och fortsatte sedan med mynten. Vid det laget var jag ganska trött på allt köande och allt räknande så jag tog bara mynten i handen när hon räckte mig dem oräknade  och fortsatte mot utgången, lättad över att äntligen ha pengar jag kunde köpa mat för. Sedlarna hon inte räknat upp tänkte jag var ett misstag från hennes sida och jag ville bara komma därifrån. Men se, det tog tid att komma ut också eftersom man höll på att byta sedlar i uttagsautomater och inte lät någon komma genom entrén innan det var klart.

Senare på dagen, när jag kommit tillbaka till hotellrummet, räknade jag igenom mynten jag fått och upptäckte att kassörskan lagt beslag på tio enpesos-mynt (de finns också som sedlar), alltså totalt ca 100 kronor. Först då förstod jag att det var med avsikt hon inte räknat upp fempesos-sedlarna och att jag faktiskt blivit lurad och att kassörskan fått sig en extra inkomst som hon alldeles säkert behövde. En månadslön på 300 pesos lär vara medelinkomsten bland kubanerna i statlig tjänst (alla banker är statliga). Jag förstod då också den oro jag skymtat i hennes kroppsspråk när jag påpekade ”misstaget” med sedlarna. Då hade hon redan räknat upp mynten och kunde alltså inte ändra sig utan att jag hade blivit misstänksam över ytterligare en miss. Hade det skett och jag hade protesterat inför hennes chef hade hon säkert mist sin anställning och stått utan en säker månadsinkomst, om än låg.

Nu efteråt tänker jag att även om det kändes surt att bli lurad på det här sättet och hur mycket jag än avskyr sådant lurendrejeri som kassörskan ägnade sig åt, så hade hon säkert bättre nytta av den här ”extrainkomsten” på hundra kronor än vad jag hade. Jag slapp i alla fall att köa för att växla mer, men hade jag gjort det, hade jag säkert varit ytterst vaksam på antalet sedlar och mynt.

Om du undrar över varför jag inte valde att använda kreditkort så är svaret att det fungerar ibland, men jag valde bort det eftersom det mest används på de platser där många turister handlar. Och de platserna är betydligt dyrare. Jag tror faktiskt inte jag såg en enda skylt någonstans om att kreditkort accepterades. Åtminstone la jag aldrig märke till någon.

Kö utanför växlingskontor

I den här kön stod enbart turister och det är säkert därför den är så rak. Kubanska köer är mer som folksamlingar.

Inlägg 46 i #blogg100

Publicerat i Havanna 2017 och taggad , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

2 Responses to Dag 10 i Havanna växlade jag inte pengar, #blogg100

  1. sven säger:

    ja usch, långt köande, värme och sedan stå och vänta medan de räknar upp och man själv försöker hänga med i räknandet av sedlar, kan lätt leda till att man tröttnar och struntar i att kontrollräkna så fort man får pengarna på sin sida kassörskan, men det ska man kanske sätta igång med att göra.

    • Susanne säger:

      Åtminstone i fattigare länder. Under åren i Nicaragua gjorde jag det alltid, trots att det var mer säkert där. Man hade ett system där det var två personer som kontrollräknade. Tror jag mig minnas i alla fall.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.