Kodak Instamatic
Jag tror jag sett världen i bilder sedan jag som tioåring fick min första kamera. Det var en begagnad Kodak Instamatic av de första modellerna som kom ut på 1960-talet. Den hade en liten lucka på ovansidan där man kunde sätta i lösa små blixtlampor. Blixtlamporna fungerade bara en enda gång och fick sedan slängas. De såldes i tiopack och jag ödslade inte veckopengen i onödan på dem utan använde väl mest kameran vid soligt väder.
Fotona jag tog var kvadratiska och i svartvitt för det var billigast att framkalla och kopiera. Än idag har jag kvar de foton jag tog, insatta i album. Så småningom blev färgfilmen billig, även om den svartvita fortfarande var den mest ekonomiska, och jag fortsatte att fotografera kvadratiska bilder med min lilla Kodak Instamatic.
Minolta
När jag passerat de tjugo hade jag äntligen råd att köpa min första systemkamera. Om jag minns rätt kostade den ungefär en tusenlapp. Det var en Minolta med ett 50 mm-objektiv som var väldigt ljusstarkt. Vill minnas att det stod 1,2 på det, men jag kan minnas fel. Plötsligt blev bilderna så mycket finare i både färger och skärpa. Formatet var rektangulärt och det var ett nöje att fotografera även om jag använde helt manuella inställningar för bländare, tid och skärpa. Det var mycket att lära och hålla reda på, men det jag lärde sitter kvar i minnet ännu och kommer fortfarande till nytta.
Samtidigt med den nya systemkameran började jag prova framkallning och kopiering och stod en hel del i mörkrummet med vätskorna som luktade på sitt väldigt speciella sätt, hängde filmer i klämmor med tyngder och såg bilder växa fram i framkallningsbadet – en spännande upplevelse.
Pentax och Rollei
En ny kamera inköptes och tre lösa objektiv. Allt ligger ännu i en låda här hemma: en Pentax med normal-, vidvinkel- och telezoomobjektiv. Och så en liten Rollei kompaktkamera där man satte in filmrullen upp- och ner och som saknade avståndsmätare. Men bilderna blev fantastiska ändå.
Efter en resa i Chile 1987 kom jag hem med många filmer och tillsammans med en chilensk fotograf, boende i Sverige, kopierade jag upp några av de svartvita bilderna till en utställning i ABF:s lokaler i Stockholm. På resan hade jag också tagit flera diabilder som jag åkte runt och visade på olika sammankomster. Inte långt därefter flyttade jag till Nicaragua för biståndsarbete och fick då också lära mig framkalla diabilder i det fotolabb som min organisation hade. Det var där jag sedan framkallade bilderna från mitt bröllop och misslyckades totalt så inga bilder finns från giftermålet.
Olympus C-3020
Efter att jag bott tre år i Nicaragua, sju i Italien och hunnit återvända till Sverige igen, var min gamla Pentax mer eller mindre förstörd. De digitala kamerorna började samtidigt bli allt kraftfullare så jag beslöt att köpa en sådan. Innan jag hann göra det fick jag i present en Olympus C-3020, en liten kompakt digitalkamera med 3,2 Mpixlar, vilket var det bästa man kunde få år 2000. Det blev många bilder med den men jag saknade inställningarna man kan göra med en systemkamera och tyckte dessutom att den var alltför långsam.
Nikon D40 och D90
Min första digitala systemkamera blev en Nikon D40 med två zoomobjektiv. Ett par år hade jag den innan jag köpte den kamera jag idag använder: en Nikon D90. Det har också blivit fler objektiv, det senaste ett makroobjektiv.
Och nu får det kanske räcka med kamerautrustning på ett tag.
