Tagg-arkiv för: Blogg100

Dag 8 i Havanna plåtade jag ännu fler bilar, #blogg100

Nu blir det några gamla femtiotalsbilar igen. Jag kan ju inte undanhålla dig dem. Och visst är de väl vackra, trots att de är så gamla? De har reparerats och skötts om under alla år som gått. Fast en del är nog dömda att snart gå under. Många, många bilar såg jag stå som i den sista bilden, med motorhuven uppe och män (nej, jag såg aldrig några kvinnor vid bilarna) stående runt om för att felsöka.

Blå bil En orange och en cerise bil En röd bil En lila bil med motorhuven uppe

Inlägg 15 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 7 i Havanna regnade det hela dagen, #blogg100

Söndagen den 29 januari var min sjunde dag i Havanna. Ännu var jag matt och orkeslös efter magsjukan någon dag tidigare, men ville komma ut och gå igen för att upptäcka staden som har så mycket sevärt och intressant att fotografera. Solen var nu utbytt mot ett ganska envist regn som bara strilade allt kraftigare men jag hade min tåliga regnjacka med mig och chansade på att jag kunde skydda kameran från den värsta blötan. Att plåta i regnväder är så speciellt och något jag gör alltför sällan. Från att ha använt en normalzoom bytte jag nu till telezoomen för att kunna spana in omgivningen lite på håll. Regnet fick mig ändå att stoppa undan systemkameran efter ett tag och endast använda mobilkameran. Det går ju också bra och har den fördelen att mobilen är betydligt tåligare för väta.

Violett bil i regn

Vid Malecón körde bilarna som vanligt, dock med stängt tak.

Parkerade bilar

En och annan nyproducerad bil smög sig in bland de gamla stofilerna.

Röd bil med öppen dörr

Visst syns det att den här bilen blivit lackerad och reparerad ett flertal gånger?

Inlägg 4 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 6 Kommentarer

Dag 6 med nedåtutsikt i Havanna, #blogg100

Ett mycket snabbt inlägg idag eftersom jag är upptagen med annat i kväll. Här kommer två utsiktsbilder från hotellet vid Malecón, tagna precis efter varandra. Vad har egentligen hänt på den lilla stunden?

Byggnad och gata med bilar Byggnad och gata med bilar

Inlägg 3 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 5: Något långsammare fordon och #blogg100

Idag satte blogg100 igång, en utmaning att blogga hundra dagar i rad. Fredrik Wass ligger bakom initiativet som har pågått flera år i rad. Jag har försökt delta varje år utom det första, men inte lyckats fullfölja mer än ett år. Förra året t.ex. började jag berätta om min uppväxt och hade letat upp mina gamla dagböcker och foton för att skriva ner valda delar i blogginlägg. Med det tog slut efter ett tag. Jag fastnade helt enkelt i gamla minnen och sedan kom annat emellan och tiden räckte inte till.

I år är det meningen att temat för hela blogg100 ska vara yttrandefrihet, rätten att yttra sig fritt och mötas av respekt utan att nedsättande ord. Då kanske det passar bra att jag fortsätter skildra mina upplevelser från min resa till Kuba, ett land där det inte är riktigt lika lätt att yttra sig fritt. Mer om mina tankar om detta kommer senare. Nu till några andra fordon jag fångade vid Malecón med min kamera den femte dagen i Havanna.

Gul buss

De gamla bussarna i Havanna håller på att bytas ut mot moderna kinesiska bussar. Den här gamla går dock ännu. De kallas guagua.

Häst och vagn

Inte går det speciellt fort med häst och vagn, men det går framåt i alla fall.

Gul cocotaxi

De här små roliga fordonen kallas cocotaxi och syns överallt. Plats finns för två passagerare.

Inlägg 1 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 3 Kommentarer

Dag 5: Ännu fler gamla bilar vid Malecón

Bara för att jag har så många foton på de gamla bilarna i Havanna får du se några fler. Här kommer fem stycken i blandade färger.

Blå bil och två personer

Ibland var det svårt att ta sig över Malecón och väntan kunde vara lång.

Vit bil

Väldigt många av de gamla amerikanarna är av cabriolet-typ.

Grön amerikanare

Har bilen antenn ska det ju finnas en flagga på den.

Vit och röd amerikanare

Ännu en cabriolet med chaufför i hatt och som prytt sin bil med en ordentlig svans.

Blå bil med last på taket

I stället för att använda en lastbil går det ju att lasta biltaket fullt.

I morgon är det dags för årets Blogg100 att dra i gång. Tänkte göra ett försök även i år att blogga hundra dagar i rad. Vi får väl se hur det går. Jag fick ju faktiskt fart på blogginläggen med alla bilder från Kuba. De är så många så de räcker nog i hundra dagar till. Tror jag.

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Ett samtal och så ordnar sig allt i #blogg100

Jaha, jag kom visst av mig. Lusten att fortsätta på blogg100 försvann. Orden ville inte komma och inte heller bilderna trots att jag hade mitt tema klart och skulle rota reda på gamla texter jag skrivit och gamla foton jag tagit och berätta min personliga historia för alla som ville läsa. Nåja, jag bloggar väl lite då och då i stället. Att publicera minst ett inlägg hundra dagar i rad är ju inget tvång utan alldeles frivilligt och jag gör precis som jag vill. Så det så.

Senast jag skrev, för ungefär en vecka sedan, kändes det som att hela livet var på väg utför, jag var alldeles nere i skorna och höll på att dundra in i den där hemska väggen igen. Men så igår hade jag ett samtal, ett sådant där vanligt, årligt medarbetarsamtal, eller utvecklingssamtal, eller vad det nu egentligen ska kallas. Ett samtal var det i alla fall och det var med min närmaste chef och planerat att hållas just igår förmiddag precis före lunch och jag tyckte att jag var så trött och less på allting och hade verkligen inte lust att sitta och samtala utan mest av allt ville jag bara gå hem och slänga mig i sängen och tjuta av förtvivlan över att inte hinna med och inte räcka till. Men in kom chefen med ett stort leende på läpparna och öste över mig så många fina och uppskattande ord att jag blev alldeles stum. Nej, nu ljuger jag, stum blev jag inte, men jag satt med ett stort leende även jag och skrattade generat och försökte förstå att det var mig chefen talade om. Så idag är jag tillbaka på banan igen och är glad och trevlig och tar itu med saker på mitt vanliga sätt igen. Tänk vad ett bra samtal kan betyda mycket.

Flygplan och kyrktorn mot blåfärgad himmel

Nu är jag uppe och flyger bland molnen igen.

Inlägg 53 i #blogg100

Postad i Personligt och | 4 Kommentarer

Sträck fram en hand i #blogg100

Mycket debatt om händer just nu så jag publicerar en utsträckt hand jag hittade i Trelleborg i söndags. Något annat orkar jag inte med just nu. Läs i stället hos Miatankar om hälsningsseder.

Hand på skulptur

Inlägg 52 i #blogg100

Postad i Mänskligt och | 2 Kommentarer

Nu går det undan i #blogg100

Just nu går livet i racerfart och jag hinner inte riktigt med allt som är på gång. Jobbkalendern känns proppfull – fast det är den kanske inte egentligen, utan det är väl som vanligt bara jag som fyllt den med innehåll och tycker att jag ska hinna med alla åtaganden och önskningar från kollegor. Lunchen stoppar jag i mig på mindre än tjugo minuter och på fikarasterna rusar jag iväg och häller upp en kopp kaffe och springer tillbaka till skrivbordet för att fixa en massa saker samtidigt som jag sörplar i mig kaffet som till råga på allt hinner kallna innan koppen är tom eftersom jag glömmer den när jag koncentrerar mig på uppgifterna jag har framför mig. Nej, det börjar bli dags att ta itu med mig själv och lära mig att säga nej. Jag känner att irritationen kommer krypande och jag blir odräglig och inget trevlig alls att ha att göra med eftersom jag förväntar mig att även andra ska skynda på. Dags att ta en liten paus helt enkelt och inte dra upp takten ännu mer. Nu!

Och inte blir det heller något vidare blogginlägg i kväll. Huvudet snurrar av tankar på jobbet. Nu blir det några bilder från Dunkers i Helsingborg i stället för fler ord. Jag var där med fotogänget i början på mars för att bl.a. se utställningen med Vivian Maiers fantastiska gatufoton. Har du tillfälle, så gå dit.

Entrén till Dunkers kulturhus Utsikt från Dunkers kulturhus Personer på bänk tittar på film om Vivian Maier

Inlägg 51 i #blogg100

Postad i Personligt och | 3 Kommentarer

Fotoutställning i #blogg100

Nästan hela kvällen har jag ägnat åt att göra i ordning gamla och nya foton, tagna i min hemstad, inför en utställning jag ska ha i maj och juni. Äntligen är jag klar och har skickat in bildfilerna till Crimson där jag brukar låta trycka upp mina foton de gånger jag gör det, vilket inte är speciellt ofta. Egentligen borde jag gjort klart det här för länge sedan men hur det är så har det inte blivit av förrän nu. Fast jag lovar att nästa gång jag ska ställa ut, då, då ska jag verkligen planera i tid. Hedersord.

Fotona lär komma innan veckan är till ända för Crimson brukar vara väldigt snabba med leveransen. Då är det dags att rama in dem och så ska väl allt vara klart inför den första maj då de ska hängas upp. Hoppas nu inget blev fel i beställningen bara.

Allra första gången jag ställde ut foton var i Stockholm hösten 1987. Jag hade på sommaren varit på en resa i diktaturens Chile (och Argentina) och hade med mig såväl diabilder som svartvita foton. Med hjälp av en chilensk fotograf i exil kopierade jag upp svartvita bilder till en utställning på ABF i Stockholm. Tyvärr hann jag inte se den själv eftersom jag gav mig iväg till Sandöskolan för studier inför resan till Nicaragua. Bilderna blev kvar i Stockholm men negativen har jag kvar någonstans.

Vattentorn mot blå himmel

Det här fotot ratade jag och det kommer alltså inte med på utställningen.

Och nej, jag får inget betalt av Crimson för att jag nämner dem här. Det är helt enkelt så att jag tycker de gör ett bra jobb, så lite cred får de ha. Bara de nu inte misslyckas med den här beställningen.

Inlägg 50 i #blogg100

Postad i Personligt och | 6 Kommentarer

Filmstudio nu och då i #blogg100

Ungefär varannan måndag kväll går jag på bio, på Bian i Eslöv, den som du ser på bilden här nedan. På Bian visar Eslövs filmstudio filmer som önskats av medlemmarna. När filmen är slut ska man plocka en liten glaskula ur en burk som någon ur styrelsen håller fram. Kulan ska man sedan lägga ner i ett litet hål i en av fyra upp- och nervända lerkrukor. På krukorna står det textat i svart i tur och ordning: Jättebra, Bra, Mindre bra, Dålig. Efter två – eller tre – veckor, precis innan nästa film ska visas läses resultatet upp och dessutom publiceras det på Filmstudions hemsida.

I kväll visades sista filmen för terminen, en film där jag tvekade inför valet av vilken kruka jag skulle låta få sluka min glaskula. Jag var lite snål med omdömet och la till sist kulan i krukan märkt Bra. Filmen som visades var Pride, en film om gruvstrejken i Wales 1984-1985 och som stöddes av en gayorganisation i London. En fantastiskt varm och humoristisk film, fylld av solidaritet mellan olika grupper i samhället och som, om jag förstår det rätt, har verklighetsbakgrund.

När jag var liten fanns två biografer i Eslöv: Capitol och Palladium. Den första biofilm jag såg som liten var nog Snövit men det kan också ha varit Oliver Twist. Mitt i filmen var det paus, för att byta filmrulle skulle jag tro. När jag senare såg på film i Italien, fick jag återuppleva filmpauserna på bio, men det var säkert bara en tradition man höll kvar av nostalgiska skäl. Eslövs nuvarande biograf, Bian, startade sin verksamhet 1993. Jag var på semester i Sverige samma år och hade med mig min då treåriga son. På den nya biografen, startad i kommunens regi, såg vi den sommaren Lotta på Bråkmakargatan.

När jag bodde i Umeå i början på 1980-talet var jag också med i en filmstudio och såg många bra filmer på lördagsförmiddagar eller -eftermiddagar. Oftast valde jag bara en av föreställningarna, men det hände att jag såg båda. På den tiden användes ju inte Internet och det var väl knappt videobandspelaren var så vanligt förekommande att man kunde hyra en film utan det var biografen man gick till. Och visst är det något speciellt att sätta sig i en biosalong, sjunka ner i sätet och spänt vänta på att filmen ska rulla på den stora duken där framme, eventuellt få snyfta lite i mörkret och sedan gå ut med en skön känsla efter en bra film. Så blev det i kväll.

Entrén till Bian i Eslöv

Inlägg 49 i #blogg100

Postad i Personligt och | Kommentarer inaktiverade för Filmstudio nu och då i #blogg100

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.