Tagg-arkiv för: gatufoto

Dag 10 i Havanna växlade jag inte pengar, #blogg100

Nej, jag växlade inte den tionde dagen utan redan den andra dagen. Att växla valuta på Kuba kan vara lite snårigt och innebär nog alltid långt köande.

Man skulle kunna tro att det vore lättare att växla i Sverige innan resan, men det går inte att få tag på kubanska pesos utanför Kuba. Nästa tanke är att ta med amerikanska dollar och visst, det går säkert bra men är inget speciellt genomtänkt val ekonomiskt sett, eftersom ett valutapåslag läggs till vid dollarväxling på Kuba. Svenska kronor kanske fungerar, men det är ju en relativt liten valuta i internationella sammanhang. Det alternativ jag valde var att ta med euro som jag ändå brukar ha hemma eftersom jag så ofta åker till Italien.

Jag hade fått uppgifter om att jag redan vid ankomsten till Kuba skulle bli tvungen att växla på flygplatsen, men hur det var så blev det aldrig så och jag åkte iväg med transferbussen från flygplatsen i Varadero till centrala Havanna utan en peso på fickan. Därefter påstods att alla hotell har pesos och agerar växlingskontor. Så först på kvällen och sedan dagen efter tog jag några av mina eurosedlar och ställde mig vid hotellreceptionen och undrade om det gick att växla. Nej, varken på kvällen eller på förmiddagen därefter gick det att få tag på kubanska pesos och man svarade mig att det kanske skulle finnas dagen därpå. Eftersom jag behövde köpa något att äta redan andra dagen, var jag ju tvungen att växla och fick svaret att det fanns en bank lite längre ner på gatan utanför.

Efter att ha gått mer än lite längre ner på gatan hittade jag till slut en bank med många kubaner samlade utanför. Jag slog mig i slang med några av de kubanska damerna och de förklarade för mig hur kösystemet fungerade. Jag hade i och för sig läst om det tidigare men att uppleva det i verkligheten var lite annorlunda. Det första du ska fråga när du ska köa är ¿Quién es el último? (Vem är sist?) med hög och tydlig röst. Den som är sist svarar och så ska du hålla reda på var denna person befinner sig och i din tur svara när nästa person kommer och ska köa. Alla som köar rör sig också lite hela tiden beroende på vem de vill prata med. Bäst är också att hålla reda på vem som är näst sist om nu den som är sist avviker av någon anledning. Inte för att jag tror det händer speciellt ofta eftersom det tar sådan tid att köa och inte vill man kasta bort sin köplats genom att gå iväg.

Jag stod alltså där i folksamlingen och väntade, passade på att byta en del ord med kubanerna i den ”osynliga” kön (just här fanns inga turister), läste dagstidningen Granma som en dam lånade ut till mig och väntade på att en vakt skulle släppa in ungefär tio personer åt gången in till banklokalen. Det tog lite tid men till slut kom jag in tillsammans med mina kubanska damer. Inne i banken satte vi oss på de stolar som var lediga och så fick vi åter vänta på vår tur för att komma till en kassa, förstås i samma ordning som utanför banken.

Så småningom blev det min tur och jag gick fram till en ledig kassörska vid bankdisken, lade fram mina eurosedlar och bad om kubanska pesos convertibles. Hon tittade på mig och mina sedlar och undrade om jag skulle växla allt. Jodå, sa jag och så började hon räkna upp alla sedlar och mynt för sig själv. Hon visade ett litet kvitto där de kubanska sedlarnas och myntens olika valörer och antal stod skrivna. Kvittot var maskinskrivet så jag litade på att det var korrekt och följde med hennes uppräknande av de sedlar hon för sig själv redan räknat när hon nu inför mig räknade upp dem på disken. Efter att ha räknat upp alla sedlar, gjorde hon ett uppehåll och började bocka av valörerna på kvittot och jag följde med och nickade efter hand, ända tills hon kom till valörerna med fem pesos. Enligt kvittot skulle jag ha tolv sådana sedlar, dvs totalt 60 pesos, ungefär sex hundra svenska kronor. Dessa hade hon dock inte räknat upp så jag hejdade henne och visade på felet. Hon rättade genast till detta, tog fram de missade sedlarna bakom sig, räknade upp dem och fortsatte sedan med mynten. Vid det laget var jag ganska trött på allt köande och allt räknande så jag tog bara mynten i handen när hon räckte mig dem oräknade  och fortsatte mot utgången, lättad över att äntligen ha pengar jag kunde köpa mat för. Sedlarna hon inte räknat upp tänkte jag var ett misstag från hennes sida och jag ville bara komma därifrån. Men se, det tog tid att komma ut också eftersom man höll på att byta sedlar i uttagsautomater och inte lät någon komma genom entrén innan det var klart.

Senare på dagen, när jag kommit tillbaka till hotellrummet, räknade jag igenom mynten jag fått och upptäckte att kassörskan lagt beslag på tio enpesos-mynt (de finns också som sedlar), alltså totalt ca 100 kronor. Först då förstod jag att det var med avsikt hon inte räknat upp fempesos-sedlarna och att jag faktiskt blivit lurad och att kassörskan fått sig en extra inkomst som hon alldeles säkert behövde. En månadslön på 300 pesos lär vara medelinkomsten bland kubanerna i statlig tjänst (alla banker är statliga). Jag förstod då också den oro jag skymtat i hennes kroppsspråk när jag påpekade ”misstaget” med sedlarna. Då hade hon redan räknat upp mynten och kunde alltså inte ändra sig utan att jag hade blivit misstänksam över ytterligare en miss. Hade det skett och jag hade protesterat inför hennes chef hade hon säkert mist sin anställning och stått utan en säker månadsinkomst, om än låg.

Nu efteråt tänker jag att även om det kändes surt att bli lurad på det här sättet och hur mycket jag än avskyr sådant lurendrejeri som kassörskan ägnade sig åt, så hade hon säkert bättre nytta av den här ”extrainkomsten” på hundra kronor än vad jag hade. Jag slapp i alla fall att köa för att växla mer, men hade jag gjort det, hade jag säkert varit ytterst vaksam på antalet sedlar och mynt.

Om du undrar över varför jag inte valde att använda kreditkort så är svaret att det fungerar ibland, men jag valde bort det eftersom det mest används på de platser där många turister handlar. Och de platserna är betydligt dyrare. Jag tror faktiskt inte jag såg en enda skylt någonstans om att kreditkort accepterades. Åtminstone la jag aldrig märke till någon.

Kö utanför växlingskontor

I den här kön stod enbart turister och det är säkert därför den är så rak. Kubanska köer är mer som folksamlingar.

Inlägg 46 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 10 i Havanna korsade en skolflicka Plaza de Armas, #blogg100

Någon gång på eftermiddagen den tionde dagen i Havanna satte jag mig på en bänk i den lummiga Plaza de Armas i Gamla Havanna. Jag satt där en bra stund och hann se människor gå förbi, sätta sig en stund eller prata med försäljarna av böcker som samlas runt i parken. Här kan man göra av med många pesos på begagnade böcker, både på spanska och engelska. Mängder av minnen från revolutionen säljs här, såsom medaljer och affischer. Jag tittade lite men köpte aldrig något utan satt där på bänken och ägnade mig åt favoritsysselsättningen, att studera människorna och lyfta på kameran när jag såg något intressant. Bland annat den här skolflickan tyckte jag såg så pass intressant ut att jag fångade henne och gjorde om henne från färg till svartvitt.

Skolflicka i park

Inlägg 44 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 10 i Havanna såg jag en man i en dörrpost, #blogg100

Jag tänkte jag skulle lämna det färggranna i Kuba och publicera några foton jag gjort om till svartvitt. Den här mannen såg jag stå så fint vid entrédörren till något jag inte kommer ihåg vad det var, men minns att det var fint. Kanske det var ett av de vackra men bedagade hotellen i gamla Havanna. Mannen vaktade så inte vem som helst gick in. Jag gjorde det inte utan tyckte det var läge att ta en bild på honom i stället. Hans falkögon upptäckte min kamera som riktades mot honom men han protesterade aldrig när jag avbildade honom.

Man i dörrpost tittar ut

Inlägg 43 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 10 i Havanna åt jag croquetas när jag såg en santera, #blogg100

Kuba är kanske inte så religiöst som andra latinamerikanska länder, men den katolska kyrkan är i allra högsta grad levande och tre olika påvar har besökt Havanna sedan 1998, vilket jag skrivit om tidigare. Under mina två veckor i Havanna råkade jag också på två personer från Jehovas vittnen. En av dem var väldigt påstridig om att jag skulle ansluta mig till sekten, vilket jag vänligt men bestämt avfärdade och berättade att jag anser mig vare ateist. Han gav upp efter ett tag. En annan religion som är väldigt speciell på Kuba är santería, en blandning av afrikansk religion och katolicism som uppstod när slavarna som skeppades från Afrikas västkust för att arbeta på sockerplantagerna mötte spanjorernas religion. Än idag lever santería kvar men är ganska hemlighetsfull. De personer som håller i de olika ritualerna inom santería kallas santeras och santeros och är alltid vitklädda. Ibland skymtade jag dem i folkvimlet och försökte fotografera någon av dem. Inte förrän den tionde dagen lyckades jag. Jag hade precis ätit upp några croquetas jag köpt hos de män du ser på bilden. Fem stycken för en tia (1 peso) tyckte jag var ett mycket bra pris. Goda var de dessutom. Jag hann precis fumla upp kameran innan den här santeran for vidare på sina uppdrag.

Vitklädd sautera vid croquetaförsäljning

Inlägg 42 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 9 i Havanna avslutas med ett skyltfönster, #blogg100

Många skyltfönster gick jag förbi på min långa promenad den nionde dagen. Det här var ett av de sista och som jag hajade till inför eftersom det bara innehöll drycker av olika slag, från vattenflaskor i plast till romflaskor i glas.

Kvinna vid nästan tomt skyltfönster

Inlägg 41 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 4 Kommentarer

Dag 9 i Havanna besökte jag Necrópolis, #blogg100

Necrópolis de Cristóbal Colón är en enorm kyrkogård på nästan 60 hektar, uppbyggd med numrerade gator i ett rätlinjigt mönster. Många gravar är vackert dekorerade med skulpturer, foton och minnesskrifter. Man skulle kunna gå runt här i flera timmar och ändå inte hinna se allt vackert. Jag letade mig fram till fots men råkade ta fel väg in, dvs den entré som är avsedd för kubaner. Turister måste gå den stora entrén som du ser i den tredje bilden och där man betalar för att komma in. Den entrén låg ett par kilometer ifrån där jag kom och jag hade ingen lust att promenera ännu längre bort för att komma rätt. Men jag hade tur. Eftersom jag var osäker på vägen frågade jag en kvinna jag träffade på och hon berättade att jag egentligen var tvungen att gå runt i stort sett hela kyrkogården, men hon hjälpte mig genom att kalla på en vakt som lät mig komma in den ”kubanska” vägen.

Det gula kapellet i den norra delen

Kapellet här kändes lite som centrum och här körde även turistbussar förbi.

Vita gravar

Jag såg en uppgift om att det finns nästan tre miljoner personer begravda här.

Ingångsporten

Genom den här porten var det meningen att turister skulle gå in och betala fem pesos convertibles, ca 50 kr. Jag gick ut här i stället.

Inlägg 40 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 9 i Havanna såg jag ytterligare en påminnelse om den 55 år långa blockaden, #blogg100

Idag är det söndag och då ska det skyltas. Åtminstone gjorde jag det när Pumita höll i fototemat Skyltsöndag för länge sedan. Numera vet jag inte hur det står till med skyltandet. Nåja, jag gick förbi den här långa skylten på min väg mot revolutionsplatsen i Havanna den nionde dagen av min vistelse i staden. På skylten står det Bloqueo el genocido más largo de la historia, vilket i översättning till svenska blir Blockad, historiens längsta folkmord. Den blockad som åsyftas är förstås USA:s handelsblockad mot Kuba som trädde i kraft den 7 februari 1962 och således är 55 år gammal. Dåvarande president John F Kennedy beslutade om blockaden efter revolutionen den 1 januari 1959 eftersom så många tillgångar i landet förstatligades, tillgångar som ägdes av amerikanska företag eller medborgare. President Barack Obama genomförde en lättnad i blockaden och länderna kunde äntligen närma sig varandra bl.a. genom att Obama faktiskt gjorde ett officiellt statsbesök för drygt ett år sedan. Vad nuvarande president Trump tar sig för i Kubafrågan kan nog bli i stort sett vad som helst. Än har jag inte hört något om hans åsikter.

Att blockaden har orsakat död bland kubanerna har säkert sin sanning, men att kalla det folkmord skulle jag tro är överdrivet. Blockaden tycker jag ändå ska hävas. Dels för att den faktiskt åsamkar människor skada, men också för att bristen på demokrati skylls på blockaden. Dessutom blir andra stater och företag som ändå handlar med Kuba utsatta för sanktioner från USA:s sida.

Smutsig bil kör förbi skylt

Inlägg 33 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 9 i Havanna läste en man Granma i en park, #blogg100

Det var mycket länge sedan jag läste en morgontidning i pappersform och ännu längre sedan jag faktiskt prenumererade på en papperstidning. Jag läser mina nyheter på datorn varje morgon. I tur och ordning blir det Skånskans Eslövssidor, Sydsvenskan och SVT:s Skåne- Sverige- och världsnyheter. Dessutom går Sveriges radios P1 på radion medan jag äter min frukost. I Havanna såg jag däremot många som satt med papperstidningen och på gatorna gick tidningsförsäljare omkring och sålde Granma. Jag bläddrade i den ett par gånger och läste några artiklar.

Man på bänk läser tidningen

Inlägg 32 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 9 i Havanna lagade Albert elektronik, #blogg100

Idag är det fredag och förr i tiden innebar det att det var fönsterdags. Nu är det länge sedan jag slutade hålla i Veckans fönster här på bloggen, men utmaningen har återuppstått på Instagram, om dock inte varje vecka. Därför blir det ett fönster idag, men ett jag hittade i Havanna för exakt två månader sedan, den nionde dagen på min vistelse i Havanna. Då gick jag förbi den här lilla verkstan vid namn Albert Taller. Taller betyder just verkstad. Det var hunden mitt i fönstret som först fångade min uppmärksamhet och sedan mannen (som kanske var Albert själv) med sin så speciella frisyr. Och så tittade jag lite på skyltarna som berättade att man reparerade mobiler, datorer och tv-apparater. Sådana här små verkstäder syns överallt och många prylar lagas säkert så mycket man kan innan de kasseras. Jag fick höra att de gamla bilarna har delar från t.ex. kylskåp i sig, i brist på originalreservdelar. Kanske är det något vi borde ta efter här i den rika delen av världen i stället för att bara slänga saker som går sönder. Kuba lär ju också vara ett av få länder som inte lämnar efter sig några större ekologiska fotavtryck. Enligt sajten Globalis skulle vi behöva endast 0,9 jordklot om alla levde som på Kuba. Vill du testa hur du själv klarar det kan du göra det på Klimatkalkylatorn. Själv fick jag 4,2 jordklot som resultat och jag antar det är för att jag flög till Kuba.

Rosa vägg med fönster in mot verkstad

Inlägg 31 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Dag 9 i Havanna vilade Alfredo i Parque Central, #blogg100

En av de mest populära parkerna i Havanna är Parque Central. Här gick jag förbi många gånger bland surfande kubaner och taxichaufförer som ropade efter mig för att erbjuda mig en tur på cykel eller bil. På parkbänkarna satt kubanerna i skuggan under träden och pratade. Och förstås tog man små pauser från taxin ibland.

Cykeltaxi tar paus

Inlägg 30 i #blogg100

Postad i Havanna 2017 och | 2 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.