Tagg-arkiv för: landskapsfoto

Så blev mitt år 2016

Det är dags med en tillbakablick på året som passerat, ett dåligt fotoår, åtminstone de sista månaderna. Förra året beklagade jag mig också när jag gjorde den årliga sammanställningen för 2015 och lovade bättring, ett slags nyårslöfte möjligen. Detta höll jag dock inte och jag vet inte om jag vågar utlova sammaledes inför 2017. Nåja, kameran kom i alla fall fram alla månaderna under 2016 och här kommer en bild från var och en av dem. Ingen av bilderna har – vad jag minns – tidigare publicerats.

Cascina Antonia Januari inledde jag som vanligt i den italienska byn Albiate och precis som vid alla andra Italienbesök gick jag till min favoritruin Cascina Antonia, för att se hur hon mådde. Ännu fler tegelstenar hade fallit och hålen hade blivit ännu lite större.

HandbollsmatchI februari tog fotokompisen Sven mig med på en handbollsmatch igen, nu med damlaget Team Eslöv, som tyvärr förlorade den här matchen. Jag ser förresten att Sven också publicerat bilder från sitt fotoår. Kul.

Vivian Maier på DunkersI mars gjorde jag bl.a. ett besök på Dunkers i Helsingborg, där utställningen om gatufotografen Vivian Maier pågick. Besöket arrangerades av Facebookgruppen Fotografi i Skåne. I mars började jag också delta i Blogg100 men avslutade aldrig. Tiden räckte helt enkelt till trots goda föresatser att i ord och bild berätta min barndoms och ungdoms historia genom mina gamla dagböcker och fotoalbum.

Tranor i PulkenI början av april åkte jag med en väninna och hennes dotter till Pulken där tranorna pausade på sin väg norrut. Det var mäktigt att se hur de dansade fram. I april hann jag också med en sorglig, men väntad, begravning. Och med Sven for jag till Lunds internationella matmässa och botaniska trädgården, där kameran användes flitigt. I slutet på månaden åkte jag till Trelleborg två gånger, en gång i jobbet och en gång med Facebookgruppen Fotografi i Skåne.

Cyklist vid mina ItalienbilderDet började bli lite varmare i maj då jag i slutet på månaden för första gången deltog på Planket i Malmö Folkets park dit Tomas Nilsson lockat med mig. Jag ställde ut totalt tio foton från Italien. Redan i början på maj hade jag också hängt foton med Eslövsmotiv på ett aktivitetshus för äldre i Eslöv. De hängde där hela sommaren.

Max IV i LundI juni invigdes Max IV i den nya stadsdelen Brunnshög i utkanten av norra Lund och jag hade sedan flera månader tillbaka bokat en av de eftertraktade biljetterna för att få komma in och titta på vad forskarna hittade på där inne. Mycket intressant var det.

Fjällen vid GrövelsjönMycket hände i juli, men det jag främst kommer att minnas är den veckolånga vistelsen i Grövelsjön tillsammans med tolv andra personer som liksom jag jobbat i Nicaragua på 1980-talet. Det blev också flera fotopromenader i Malmö, Lund och Helsingborg med gänget i Fotografi i Skåne och i slutet på månaden for jag med vänner till Falkenberg och var kulturell på alla möjliga sätt under ett par dagar.

Fotografiska i StockholmI slutet av augusti kom äldste sonen på besök och vi for med tåget till Stockholm. Förstås passade vi på att gå på Fotografiska museet, som du ser här. Då såg jag bl.a. Nick Brants bilder på djur i miljöer som man inte brukar se dem i. I början på månaden var jag ute och rastade kameran på två olika Prideparader, först i Malmö och sedan i Trelleborg.

Comosjön i motljusI mitten på september for jag med några fotokompisar till Italien igen. Vi hann med en tur på Comosjön, där jag tog den här bilden, gatufotografering med ett gäng italienska fotografer och en fototur i ”min” by Albiate.

Löpare i MalmöScott Kelbys Worldwide Photo Walk ägde rum den 1 oktober. Som vanligt deltog jag och gick runt i Malmö med ett stort gäng fotografer. Vi stötte bl.a. på en strid ström löpare som sprang halvmara (tror jag det var, men jag kan ha fel). Vem som vann vår Photo Walk i Malmö vet jag fortfarande inte. Dagen efter Worldwide Photo Walk kom hösten rejält och jag glömde nästan bort kameran även om den kom med till Alnarp och till Malmö då Fotografi i Skåne träffades igen.

Nya lekplatsen i TrollsjönMin sämsta fotomånad blev november. Inte förrän i slutet på månaden tog jag ut kameran en sväng i stan och passade på att plåta vår nyaste lekplats i Trollsjöområdet. Barn i Eslöv fick vara med och önska hur den skulle se ut och resultatet blev bl.a. den gröna draken och tornet tillsammans med en gunga för rullstolar.

Cascina Antonia i solnedgångenDagen före julafton for jag iväg till Italien igen och slutade året som jag började det, i Albiate, där jag till skillnad från tidigare tog min promenad till Cascina Antonia på kvällen då solen snabbt rörde sig mot horisonten.

Året har väl varit ganska hyfsat på det personliga planet även om jag haft dåligt med tid för kameran. Tre Italienbesök och en skön fjällsemester har varit höjdpunkterna och då kameran kommit också till användning. Nu väntar 2017 med en långresa över Atlanten och vad året senare kommer att innehålla är än så länge bara lösa planer, men Italien är inblandat på något sätt. Förresten befinner jag mig fortfarande i byn Albiate, men åker hemåt i morgon.

God fortsättning på året som precis börjat!

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

Längtan till Italien

Ibland kommer längtan över mig, en längtan tillbaka till Italien och släkten där. Idag har varit en sådan dag. Kanske började det med att jag i morse lyssnade på slutet av radioprogrammet Kropp och Själ där det pratades språk och vad språket gör med ens personlighet. Författaren Alma Kirlic som kom från Bosnien till Sverige som tonåring intervjuades. Hon beskrev hur olika hon var när hon pratade bosniska respektive svenska och jag kände igen mycket av det. Med språket kommer så mycket mer än bara orden och förmågan att göra sig förstådd. Känslorna inför språket finns också där och sättet att uttrycka sig. Det är olika för olika språk, åtminstone för mig.

Jag tror det var förra sommaren när min yngste son var på besök som vi på hans initiativ kom in på hur olika man hälsar i Sverige och Italien när man möter en bekant ute på stan. Han var lite irriterad på att många i Sverige, åtminstone i min lilla stad, nästan tycks undvika att hälsa på varandra när de möts på gatan eller, om de hälsar, gör det på ett ganska lågmält sätt och definitivt aldrig ropar ut en hälsning om personen i fråga skulle befinna sig på lite avstånd. Medan vi bytte tankar om detta och jag berättade om en krönika av den Rombaserade journalisten Kristina Kappelin, där hon skrev om liknande erfarenheter, såg jag inom loppet av ett par minuter två olika bekanta på lite avstånd. Utan att tänka på det, nästan skrek jag iväg en högljudd och glad hälsning och fick lika glada hälsningar tillbaka. Min son kommenterade mitt hälsande med att det var ju inga svenskfödda vänner jag hälsat på och att det således stämde in på hans funderingar.

Just denna sortens glada hälsande tycker jag om och upplever den alltid i Italien. Inte är det någon som tittar åt sidan och låtsas inte se när man möts utan tvärtom får alla ett glatt leende och en varm hälsning och ofta stannar man och byter ett par ord. Ja, och så kindpussas man också förstås, på båda sidor. Det känns helt enkelt väldigt varmt och omtänksamt. Och just idag så saknar jag det väldigt, väldigt mycket, kanske för att jag inte fått min dos av Italien på över ett halvår.

För att få återuppleva lite av Italien letade jag upp en gammal bild från slutet av oktober 2013. Den är tagen från en av de högsta punkterna i byn Albiate, en klar dag då bergskedjan Resegone i de södra delarna av Alperna syntes ganska tydligt. Inte förrän nästa månad får jag återse byn och släktingarna där. Jag längtar…

Höstfärger och Resegone på avstånd

Men jag får erkänna att jag efter alltför lång tid i Italien längtar tillbaka till Sverige igen och mitt självständiga liv här.

Postad i Italien och | Kommentarer inaktiverade för Längtan till Italien

Skördetid

Idag skördade jag min basilika som stått och frodats på balkongen sedan i början på juni. Jag brukar köpa en liten kruka basilika och dela upp de små plantorna i två större krukor i stället för att så frön. Efter att idag ha klippt ner alla blad la jag dem i en mixer tillsammans med vitlök, pecorino romano, pinjenötter och olivolja och mixade ihop till en grön massa, pesto alltså. Den ligger nu i små burkar i min frys, förutom en burk som jag gav till min granne som tack för att hon skötte mina plantor medan jag vandrade omkring i Grövelsjön.

En cykeltur på ungefär en och en halv mil hann jag med lite senare när det blivit något svalare och upptäckte att även ute på landsbygden börjar det vara dags att skörda allehanda grödor. Bland annat de här bilderna tog jag på min cykeltur mot Ellinge.

Pilallé

Vid pileträden går tågen, men inte just nu.

Å med grönska och ljusfläck

Bråån flyter genom Ellinge och solen glittrar så vackert mellan grönskan.

Vetefält

Det ser ut som det är dags att skörda vetet.

Kornfält

Även kornet ser ut att vara fullmoget. För visst är det korn?

Skördetröska på rapsfält

Rapsen var definitivt färdig och skördetröskan gick i full fart den här söndagskvällen.

Postad i Eslöv och | 3 Kommentarer

Himmelsblått

Nu när himlen visar sig från sin blåaste sida passar det väl bra att visa just himmelska bilder. Visserligen är de inte nytagna utan ungefär två veckor gamla, tagna vid Grövelsjön förstås, när vi vandrade från Grövelsjöns fjällstation över höjderna väster om Fosksjöarna.

Vandringsled med blå himmel Ensamt träd och blå himmel Ensam stuga och blå himmel

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Himmelsblått

Grövelsjöträd

Träd är vackra och jag gillar att försöka fånga det speciella hos dem med min kamera. Dessa fyra foton tog jag i Grövelsjön den första vandringsdagen då vi vandrade mot Olån och Silverfallet. Visst är de vackra?

Träd på rad Tallar och granar på rad Vriden fjällbjörk Ensam tall

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Grövelsjöträd

Njupeskärsfallet, Sveriges högsta vattenfall

Vår hemfärd söderut från Grövelsjön gick på den svenska sidan, till skillnad från färden dit som vi gjorde genom Norge. Anledningen var att vi ville se Njupeskärsfallet som är det vattenfall i Sverige med störst fallhöjd, 93 meter. Njupeskärsfallet ligger i Fulufjällets nationalpark i Dalarna, bara någon timmes bilfärd från Grövelsjön, så det var ju ett måste för oss. Innan vi vandrade mot fallet besökte vi ett väldigt fint naturum som presenterade floran och faunan i området. Vi såg också en kort film om det skyfall som skedde en augustinatt 1997 då blixten slog ner över 700 gånger och förändrade landskapet på ett drastiskt sätt.

Att ta sig till själva fallet innebar en vandring på totalt drygt fem kilometer, dvs. om vi tog den lite brantare vandringsleden runt om och inte gick tillbaka i samma fotspår. Efter en veckas vandring i Grövelsjön blev det en lätt runda för oss fyra, men jag var väl inte riktigt beredd på att jag skulle gå i promenadskor och kavaj. Dessutom började regnet strila ner på oss när vi var framme vid fallet och jag hade lämnat regnjackan i bilen. Nåja, det var fint att se fallet trots regn och kyla och tunna kläder. Här ser du några av bilderna jag tog.

Entrén

Efter att ha parkerat bilen möttes vi av den fina entrén.

Vattenfallet

På lite håll såg vi fallet med flödet nedanför.

Birgitta och jag vid fallet

Till höger står jag i kavaj. Birgitta till vänster är varmare klädd. Ulla fotograferade med min kamera.

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Njupeskärsfallet, Sveriges högsta vattenfall

Fjäll i fjärran och lite om vandring i Alperna

För länge sedan, när jag på tidigt 1980-tal bodde i Umeå var jag någon gång i de svenska fjällen och vandrade. Jag minns inte så mycket av det mer än att vi kom hem med mängder av hjortron och att jag inte fick någon fisk när vi prövade lyckan med kastspöt i fjällsjön.

Under mina år i Italien bodde jag strax söder om Alperna med många möjligheter att vandra på höga höjder. Några gånger minns jag speciellt och framför allt den gången min svåger tog mig, min besökande mamma och min äldste son, då fyra år, med upp till en topp vid namn Resegone. Min svåger är gammal bergsklättrare men det tänkte jag ju inte på när han på min fråga om det var en jobbig vandring upp, svarade att det var lätt som en plätt. Vi följde med eftersom det var en tävling mellan byarnas alpina klubbar om vilken by som skulle samla flest deltagare som nådde toppen. Min fyraåring fick bäras på vissa sträckor och vi övriga fick hålla oss i rep på en del platser. Men upp till toppen kom vi och tänka sig, vår by vann tävlingen och vi kom i tidningen. Jag tror jag hade träningsvärk en hel vecka efteråt, men det var det värt.

I augusti 2011 var jag uppe i Alperna igen, i Solda i regionen Trento Alto Adige, med den italienska släkten. Alpkorna gick på sluttningarna med sina bjällror och på håll såg vi glaciärerna. Stigarna var smala och lutningen var brant på alla håll så det gällde att hålla balansen. Men vackert var det och jag gör om det om jag får möjlighet. Bilder på det vackra landskapet har jag publicerat i några gamla inlägg. Jag spelade också in en liten film på ca två minuter, dock med ganska dålig kvalitet, men lite visar den nog av miljön uppe på nästan tre tusen meters höjd.

Och nu har jag alltså kommit hem från en veckas vandring i Sveriges sydligaste fjäll, i norra Dalarna. Varje dag har vi vandrat ungefär en mil, ibland ännu mer, vilket känts i fötterna på kvällarna, framför allt p.g.a. skoskav. Det har blivit många foton och jag är i full fart med redigeringen. Här ser du några av dem. Fler kommer så småningom.

Fjäll skymtar mellan trädenFjäll och mörka molnBlå fjäll bakom stora stenarMarkerad vandringsled med fjäll i bakgrunden

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Fjäll i fjärran och lite om vandring i Alperna

Grövelsjön en vecka i juli

I lördags lämnade jag Grövelsjön efter en underbar vecka med glada vänner. Vi vandrade varje dag upp i fjällen och njöt av utsikten. Vi blev trötta och satte oss för att äta vår medhavda matsäck. Vi åkte båt på Grövelsjön mellan Norge och Sverige. Vi besökte en fjällbondgård med knuttimrade stugor och fick se en vadmalsstamp. Vi åt god mat varje kväll, alltid tretton vid bordet. Vi såg fotbollsmatcher och hejade på olika lag. Vi spelade sällskapsspel, nya för mig, men roliga och lärorika. Vi skrattade och skrattade och skrattade. Och jag fotograferade och fotograferade och fotograferade.

Mina intryck är många och jag är fortfarande omtumlad efter den här fantastiska veckan med så många samtal och så många minnen som väcktes till liv. Att nu vara hemma igen känns mycket tomt och tyst och jag kommer på mig själv med att i tankarna fortfarande vara kvar i Grövelsjön med vännerna. Av bilderna jag tog är de bästa redigerade och ska publiceras. Här kommer några.

Stig genom skogen

Det är lätt att snubbla över rotsystemen som går upp på vandringsstigen.

Båt på Grövelsjön

Den här båten åkte vi med från Norge till Sverige efter vår tur till Sylen.

Renar vid skiduthyrning

Jag tror minsann att renarna var på jakt efter skidor.

Timrad stuga

I den här stugan bodde vi sex personer. Det fanns ytterligare två stugor bredvid.

Helikopter över fjället

Räddningshelikoptern for fram och tillbaka över fjället där vi vandrade.

Silhuett av ren i portöppning

Den här renen slog följe med mig en bit längs landsvägen. Den stod här en lång stund och agerade fotomodell.

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Grövelsjön en vecka i juli

Norge tur och retur på en dagsvandring

Jag befinner mig just nu i trakterna runt Grövelsjön, vid våra sydligaste fjäll, och njuter av den vackra naturen. Igår tog vi en dagstur till Sylen i Norge, först uppåt och sedan neråt till sjön där vi blev hämtade i en liten motorbåt som tog oss tillbaka till den svenska sidan igen. Vädret var minst sagt omväxlande med strålande sol när vi gav oss iväg, hällande regn med åska och hagel när vi befann oss i uppe på Sylen och sedan strålade solen åter när vi tog båten tillbaka. Här ser du några av de bilder jag fångade igår.

Regnmoln vid vandringsleden

Det såg verkligen mörkt ut på himlen.

Klarblå himmel speglar sig i sjön

Grövelsjön låg alldeles klar när vi kom tillbaka till den svenska sidan.

En vit ren

Innan hemfärd till stugan tog vi en tur till Fjällbua för att handla. Även den här renen var på väg dit.

Postad i Grövelsjön 2016 och | Kommentarer inaktiverade för Norge tur och retur på en dagsvandring

Strålning

Igår kväll strålade ljuset så fint mellan molnen som syntes vid västra Eslöv där det ligger en gammal övergiven gård.

Övergiven gård

Postad i Eslöv och | 2 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.