Smultronställen nu och då

Bloggutmaning 2013

Det var nog i februari 2013 jag första gången råkade på bloggen tomatsallad.nu som drivs av Kristina Svensson. Jag tror jag ska kalla henne författare även om hon också har ganska många andra förmågor. Då, i februari 2013, deltog både Kristina och jag i en bloggutmaning kallad Blogg 100 och som drevs av Fredrik Wass. Jag skrollade förstås igenom många av deltagarnas bloggar och fastnade hos Kristina – och blev kvar. Hon skriver mycket om vandring i svenska fjällen, om Frankrike och då speciellt Nice och dessutom fotograferar hon (fast med Canon). Några reseguider ligger hon bakom och en av dem har jag äntligen läst: Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm, som jag införskaffade för någon månad sedan. Jag köpte den hos Adlibris men den finns förstås även hos Bokus och andra platser där man kan köpa böcker. Eftersom guideboken tar sin början i Göteborg och går med bil mot Stockholm så tänkte jag först att det inte är något för mig, jag som varken färdas den sträckan eller har någon bil längre, men hur det var så köpte jag boken och fick ett par rejäla flash backs från min ungdomstid.

Bilsemester 1976

I början på 1976 hade jag precis blivit ägare till en liten röd Fiat 600 (har jag nämnt att jag aldrig ägt något annat bilmärke än Fiat?) och i början på juli det året packade jag in en jobbarkompis och hennes lilla, lilla tält i min lilla, lilla bil och vi gav oss iväg norrut från Höör, där vi då bodde tillsammans.

Tre gamla foton från vår semester

Några gamla foton från 1976: Jag vid min lilla Fiat, jag vid Rosenbom och Rose-Marie vid sitt tält.

Vi följde östkusten genom Blekinge, där vi hälsade på Rosenbom i Karlskrona (inspirerade av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige), fortsatte genom Småland och besökte Kalmar slott, körde över Ölandsbron, tog bilfärjan till Oskarshamn och hälsade på Döderhultaren och därefter fortsatte vi västerut mot Borås. På vägen stannade vi på flera av de platser Kristina berättar om i sin bok så det var inte underligt att jag plötsligt mindes Birgit Th Sparres serie om Gårdarna runt sjön, Alvastra klosterruin, Grännas polkagrisar, Brahehus, Ödeshög och Ven med hästskjutsarna (fast dit kom inte Kristina i den här boken).

Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm

Idag städade jag lite i min bokhylla och hittade en stor, häftad ”bok” med landskapskartor, ritade av Ann Forslind och som gavs ut av tidningen Vi 1981. Jag slog upp Västergötland och tog den här bilden där du ser Kristinas bok vid kartan av Västergötland. Många av platserna Kristina berättar om ligger i just Västergötland men resan går även genom Småland, Östergötland och Sörmland.

Kristinas bok och en kartbild av Västergötland.

Kristinas bok ser liten ut bredvid kartan, men är faktiskt ganska stor.

Vad tycker jag då om Kristinas bok? Jo, som sagt var så gav den mig många minnen tillbaka och jag rotade fram mina gamla foton varav du ser tre stycken längre upp på sidan.

Alla foton i boken är Kristinas egna och hon finns med på bild på flera platser. Det gör att boken känns väldigt personlig och man får lära känna henne en smula genom fotona, men framför allt genom texterna. Små historier vävs in i guideturerna där vi t.ex. får läsa om Kristinas farfar och farmor i Sjuhäradsbygden där de arbetade som snickare respektive sömmerska. Kaffe finns ständigt närvarande och om du som läser det här också gillar kaffe, precis som jag gör, och ska köra mellan Göteborg och Stockholm, så får du många tips på platser att stanna på för att ta en god kopp kaffe. Kristina tipsar också om platser med god glass och andra saker att stoppa i munnen. Hon besöker hantverkare och deras butiker och berättar om de historiska platser som passeras. Och som sagt, det sker på ett mycket personligt sätt i både text och bild. Njutbart, helt enkelt.

Positivt är också kartorna med alla platser utmärkta med symboler och så finns det en QR-kod jag ännu inte testat, men där man kan hitta extramaterial som inte publicerats i boken. Om man kör bil har man säkert nytta av de små rutorna med ruttförslag som finns insprängda vid texterna. Registret är väl genomarbetat och gör att man snabbt hittar rätt boksida där en plats är beskriven. Och så är fotona underbara! Speciellt gillar jag de sidor där flera små foton lagts samman på ett speciellt tema, t.ex. skyltar.

Har jag då något att kritisera? Ja, möjligen skulle jag vilja ha bildtexterna direkt intill bilden. Medan jag läste funderade jag ibland på vilken anknytning bilderna hade till texten, oftast var det uppenbart men inte alltid. Inte förrän ganska sent upptäckte jag bildförteckningen längst bak i boken. Den informationen hade jag missat när jag läste förordet.

Nu hoppas jag Kristina gör allvar av sina tankar på att beskriva resan mellan Skåne och Göteborg, en sträcka jag åker varje år veckan före midsommar för vidare färd mot Grövelsjön. Men först ska hon, vad jag förstår, ge sig på ett bokprojekt om Tänndalen där hon vandrat mycket den här våren och sommaren. Den här gången ska hon försöka få ihop till tryckkostnaden innan boken ska i tryck och det genom s.k. crowdfunding. Ja, jag tror jag ska hoppa på det och förbeställa boken.

Postad i Tillbakablick och | 1 Kommentar

Vid gränsen mot Norge

I lördags öppnade Danmark gränsen för oss skåningar och idag var det dags för Norge att göra samma sak. Fast nu ska jag erkänna att jag klev över gränsen från Sverige till Norge redan för knappt en månad sedan, i stort sett utan att lägga märke till det. Vi gick längs med ett stängsel uppe i Grövelsjöfjällen och det var inte någon landgräns utan ett renstängsel. Rätt som det var stod vi vid en gul och sliten skylt som var väldigt svårläst.

Sliten gul skylt där man nätt och jämt kan ana att det står Sverige.

På ena sidan kunde vi med stor ansträngning läsa att det stod Sverige.

Vi beslöt oss för att i stället gå till andra sidan skylten eftersom vi förstod att vi råkat gå in i Norge.

Sliten gul skylt med texten "Norge".

På den här sidan stod det i stället Norge, fast det var lika svårt att läsa.

Jag tror att någon får sköta om skyltarna vid vår långa gräns mot Norge så att alla fjällvandrare som inte är från Skåne, Kronoberg eller Blekinge inte riskerar att gå över gränsen och av misstag bli lagbrytare.

Nu har jag ju inte tänkt mig åka till Norge något mer i år utan skulle mycket hellre vilja åka till Danmark och då till Kastrup för vidare färd mot Italien, men jag tror jag väntar ett tag ännu. UD avråder ju dessutom från icke nödvändiga resor till Danmark så skulle jag bli bestulen eller överfallen på väg från Malmö till Kastrup så gäller inte min hemförsäkring. Inte för att jag tror det skulle hända förstås.

Postad i Grövelsjön 2020 och | 2 Kommentarer

Öresundsbron för tjugo år sedan

Tänka sig att det gått så många år sedan jag promenerade på Öresundsbron. Hela tjugo år. Det är än så länge den enda gång jag kunnat gå där tillsammans med mängder av andra människor som firade brons invigning.

Här får du se två ganska gamla foton. Den första är när jag tillsammans med min äldste son och mamma i strålande sol gick över bron. Nåja, jag vill minas att vi bara gick till tunneln och sedan tog en buss eller ett tåg tillbaka. Bilden är tagen med min gamla analoga systemkamera och därefter har jag fotograferat av färgbilden med min digitala systemkamera.

Promenerande människor på Öresundsbron

Den andra bilden är från början på juli tre år senare, då jag fotograferade med min första digitalkamera, en kompakt Olympus.

Öresundsbron i bakgrunden och stora stenar i förgrunden

Visst blev det bra med bron till slut, även om den de senaste fem åren haft det lite besvärligt med alla stängningar och kontroller. Och just nu går det ju inte alls att komma över ordentligt som det en gång var tänkt. Den där integrationen mellan Sverige och Danmark ligger längre fram i tiden. Trots allt gratulerar jag så hjärtligt på tjugoårsdagen! Grattis Öresundsbron! Måtte du leva många år ännu.

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

Bad i Grövelsjön

Jodå, det gick att bada i Grövelsjöns kalla vatten i år igen. Förra gången jag badade, eller snarare doppade mig, i den här sjön var för två år sedan, den lika heta sommaren 2018. I år blev det mer än bara ett dopp, även om jag aldrig simmade runt. Det är allt lite kallt i fjällsjöar även när luftens temperatur går över tjugo grader. Skönt var det allt att svalka sig efter vandringen fast jag tyckte inte riktigt om att ta på mig vandringskängorna igen och trava iväg. Och så missade jag att ta på mig vandringsbyxorna innan kängorna så jag gjorde helt sonika så att jag svepte om mig handduken som en kjol och vandrade iväg.

Stranden vid Grövelsjön med snö på fjällen i bakgrunden

Postad i Grövelsjön 2020 och | 2 Kommentarer

Vandring vid Grövelsjön

Sent igår kväll kom jag hem från en vecka på vandring i Grövelsjöfjällen. Det är numera en tradition att vi far upp dit till midsommar och sedan vandrar tillsammans, vänner från olika delar av landet. Det här året blev det en annorlunda vecka. Några av oss stannade hemma på grund av coronapandemin så vi blev inte så många som vanligt. Inte heller vandringarna blev som vanligt eftersom vi inte kunde gå över gränsen mot Norge. Nåja, viss vandring dit var tydligen tillåten och vi klev nog över gränsen ett par gånger. Inte heller fick vi något regn som vi vanligtvis får utan det var i stället ovanligt varmt och torrt, trots att det fallit snö ända in i maj. Solen brände, myggen stack och knotten likaså.

Vandringsstig med fjäll i bakgrunden

På den här bilden ser du en av lederna vi gick upp på från sjön. I horisonten syns Drottningen, ovanligt vitklädd.

 

Postad i Grövelsjön 2020 och | 6 Kommentarer

Den där natten 1986…

Natten mellan fredagen den 28 februari och lördagen den 1 mars 1986 var jag uppe sent och hade radion påslagen. Jag minns inte klockslaget, men någon gång ganska sent när jag precis var på väg att stänga radion för att sova, bröts musiken av en allvarlig mansröst som meddelade att Olof Palme hade skjutits till döds på Sveavägen i Stockholm. I stället för att sova gick jag upp och slog på den lilla svartvita TV-apparat jag hade och satt framför den hela natten, förskräckt över händelsen.

Då, 1986, bodde och arbetade jag sedan ett par år tillbaka i Botkyrka kommun, strax söder om Stockholm, med trettio minuters tunnelbaneresa in till centrum. Det var självklart för mig att åka in på lördagen och besöka mordplatsen som hunnit översvämmas av blommor och människor. Stämningen var tryckt och många grät öppet. Kameran var även då en av mina följeslagare och den här bilden är från lördagskvällen den 1 mars 1986. Det var ursprungligen en diabild, men jag scannade in den för ett bra tag sedan.

Mordplatsen översållad med blommor och en bild på Olof Palme

Åren har gått och idag, 34 år senare, menar åklagare Krister Petersson att den så kallade Skandiamannen är skyldig till mordet men kan inte presentera några tekniska bevis. Själv vågar jag förstås inte gissa på vad som är sant eller ej. För mig är det nog i slutändan en olöslig gåta vem som egentligen mördade Olof Palme. Min första tanke den kvällen var att det var någon vettvilling som hållit i skjutvapnet och jag kunde inte, trots all smutskastning som Olof Palme var utsatt för, tro att någon med berått mot mördat honom.

När jag besöker Stockholm far nog alltid mina tankar iväg till den där natten och månaden mars 1986. Jag letade upp en bild jag tog 2013 då jag gick förbi gravstenen vid Adolf Fredriks kyrkogård.

Olof Palmes gravsten

 

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

Vallmotid

Vi har kommit in i vallmosäsongen och de lyser rött vid många vägkanter. Vackra är de men det är en skönhet som snabbt försvinner så det gäller att njuta medan de blommar. De här vallmorna hittade jag i lördags kväll uppe på Elvkullen i nordvästra Eslöv, då när solen färgade himlen så vackert.

Vallmor mot solnedgångshimmel

Postad i Eslöv och | 4 Kommentarer

Solnedgång på nationaldagen

Jag var iväg en runda mot de nordvästra delarna av Eslöv gaska sent på nationaldagskvällen. Jag var på jakt efter solnedgången som jag sedan tidigare vet är väldigt vacker där vid stadsgränsen. Nu kom jag lite tidigt så solen hade inte gått så speciellt långt ner och eftersom den sänker sig så sakta och mina fötter blev väldigt kalla, gav jag upp och for hem igen innan solen hunnit sänka sig helt under horisonten. Detta är en av de sista bilderna jag tog den kvällen. Det blev ganska många bilder den kvällen men dem får du se en annan gång.

Solnedgång över en åker

Postad i Eslöv och | 2 Kommentarer

Idag, den tredje juni, är en särskild dag

Det finns många anledningar att uppmärksamma dagen idag. För det första är det den internationella cykeldagen. Den instiftades 2018 så det är en alldeles ny sådan där dag att uppmärksamma. Jag blev varse om dagen eftersom jag den här veckan är gäst-instagrammare på kontot vardagscyklister där jag ska skildra min cykelvardag. Och vilken tur att jag fick just den här än så länge fina veckan att cykla på. Sol och skånsk försommar. Har du cyklat idag kan du registrera dina minuter på cykelnsdag.com.

En annan anledning att uppmärksamma den tredje juni just i år, är att Italien äntligen börjar öppna upp så att jag kan börja planera att åka dit igen. Fast jag håller mig till UD:s rekommendationer att inte resa utomlands, så det blir ingen resa förrän tidigast efter den 15 juli. Något att se fram emot alltså.

Och så den viktigaste anledningen att komma ihåg den här dagen. Det är idag 25 år sedan jag blev mamma för sista gången. Nu är yngste sonen ända bort i Australien, någonstans i trakterna norr om Sydney tror jag. Han fick en gratulation när jag vaknade i morse och då det var eftermiddag där.

Och så en bild från min cykeltur i söndags. Du vet väl att prästkragen är Skånes landskapsblomma.

Prästkragar i förgrunden och pilar, hästar och gul raps i bakgrunden.

Postad i Eslöv och | 3 Kommentarer

Landsvägscykling en solig söndag

Idag svängde jag vänster i stället för till höger som jag brukar göra vid nummer 3-vägens slut. Och så gav jag mig iväg ut i det okända och letade efter en framkomlig cykelväg. Skönt att solen sken och himlen var blå, att vattenflaskan var välfylld och mobilens karta fungerade. Mindre bra att kartan inte täckte området jag cyklade på så värst bra och det var svårt att se var det fungerade att cykla. Jag hamnade på alla möjliga små vägar och det gick allt långsammare att ta sig fram på cykel. Ett tag hamnade jag bredvid en åker där en traktor eller något annat hade banat väg i det höga gräset vilket gjorde att jag faktiskt kunde cykla någorlunda där. Vägen du ser här var inte heller så rolig att cykla på eftersom stenarna rullade undan och gjorde att jag nästan for omkull med cykeln. Dessutom mötte jag också bilar på sina ställen och fick bromsa in och maka mig undan i vägrenen för att inte bli påkörd. Trots allt var cykelturen väldigt skön i det skånska landskapet utanför Eslöv.

Grusväg med träd och blå himmel.

Postad i Eslöv och | 2 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.