Susannes foton

Bilder från Eslöv och övriga världen

Olycksfall i Italien

Jag for ner till Italien i augusti. Semester var det tänkt, med bl.a. någon vandring i Alperna, besök i några städer och kanske lite annat. En enda stad hann jag med – Bergamo – men därefter blev det i stället sjukskrivning.

Den 18 augusti klockan 11.01 tog jag nedanstående foto som blev det sista innan jag for hem till Eslöv igen. Strax efter att jag tagit bilden gick jag över en gata som ligger lite längre fram i fotot och tänkte gå in till kyrkogården till vänster. Så blev det inte eftersom jag snubblade på några gatstenar som stack upp ungefär en decimeter på trottoaren. Jag for framåt säkert en meter och landade med min vänstra sida på den hårda trottoaren. Min högra hand med kameran höll jag upp och räddade på så sätt min kamera från att fara i marken. Min vänstra sida klarade sig däremot inte.

I närheten fanns personer som rusade fram när de såg vad som hänt och jag fick hjälp att ta mig upp i sittande ställning. Mina försök att resa mig upp till stående lyckades inte eftersom min vänstra arm inte bar och jag blödde dessutom från tinningen. Någon ringde efter hjälp, lokalpolis kom förbi och även en volontär från Röda korset. Så småningom kom även en ambulans med personal som bar in mig på bår och jag kördes iväg till akuten på närmaste öppna sjukhus där jag fick tillbringa resten av dagen.

Efter röntgen och datortomografi konstaterades att strålbenet på min vänstra arm var brutet men att huvudet var utan invärtes skador. Jag blev gipsad från halva överarmen och ner till fingrarna och fick order om att komma tillbaka efter tre veckor. Det återbesöket blev förstås i Sverige eftersom jag åkte hem igen den sista veckan i augusti.

Nu har jag fått bort gipset och börjat arbeta igen. Kameran har jag inte använt eftersom armen fortfarande inte går att böja ordentligt. Dock har sjukgymnastik hjälpt mig så att den långsamt blir alltmer rörlig så jag hoppas kunna använda stora kameran igen innan månaden är slut.

Anslagstavlorna har nästan alltid dödsannonser uppsatta. På den här ser du att tre personer nyligen avlidit.

Flaggorna uppe idag

Idag var jag förbi mitt kontor för att lämna en massa papper jag samlat på mig på mitt hemmakontor. Stora kameran fick följa med och jag kunde inte låta bli att höja den när jag såg att svenska flaggan var hissad på alla de fem flaggstängerna utanför stadshuset. Samtidigt undrade jag varför, eftersom jag inte alls har koll på de svenska flaggdagarna. Inte förrän nu slog jag upp vilken flaggdag det är idag och läste hos Riksarkivet att det är drottningens namnsdag. Där läser jag också att drottningen, kungen och kronprinsessan har två flaggdagar vardera. Ytterligare elva flaggdagar räknar jag till i år. Nästa år får vi ytterligare en eftersom flaggan ska hissas också på valdagen den 11 september. Det tycker jag är en betydligt bättre orsak att hissa flaggan för.

Fem vajande svenska flaggor utanför Eslövs stadshus.
Det blåste rejält idag så flaggorna vajade åt alla möjliga håll.

Skörden är ihoprullad

Jag for ut på cykeln i kvällningen för att njuta av de sista solstrålarna. Stora kameran fick följa med men inte mer än nio foton fastnade och ett enda var värt att göra något åt. Här kommer det.

Åker med halmrullar och blå himmel.

Skördedags

I våras lyste det gult och grönt på åkrarna runt Eslöv. Igår när jag cyklade österut från stan, stannade jag och fotograferade tre olika fält som det snart är dags att skörda.

Förresten går det att klicka upp alla foton i större format. Ja, om du vill se dem bättre alltså.

Johnssons minne

När jag var jätteliten, för väldigt många år sedan, lämnade mamma mig en tid på Eslövs enda barnkrubba. Ett av mina första minnen är därifrån och jag har fått förklarat för mig att det förmodligen är för att en glödlampa exploderade en gång när vi barn skulle sova middag och minnet etsat sig fast. Det jag minns är sängar i ett större rum och rödrutiga filtar. Hur det var så fick inte mamma lämna mig och min lillasyster där speciellt länge eftersom de inte öppnade förrän efter hon skulle börja sitt arbete. Lösningen blev i stället grannar som passade oss. Jag minns både Birgit och fru Jeppsson som såg till oss. Den första gillade jag inte men den andra tyckte jag väldigt mycket om. Året innan jag började skolan fick jag i stället en nyckel i ett band runt halsen och vi kunde göra i stort sett vad vi ville och hittade nog på en hel del hyss. Mamma sprang orolig hem varje rast för att se så vi hade det bra.

Inte förrän på senare år har jag förstått var den där barnkrubban låg och idag har jag varit förbi där och fotograferat huset eftersom det inom kort ska byggas om till bostadsrätter. Byggnaden kallas Johnssons minne och ligger i östra Eslöv, en del av Eslöv som ska omvandlas under de kommande åren. 

För inte så länge sedan införskaffade jag ett nytt objektiv till min kamera, ett vidvinkelzoom. Dessa fyra foton är tagna med det objektivet liksom glassbilden i förra inlägget. Det är fantastiskt att kunna stå nära det jag vill fotografera och få med så mycket, speciellt av byggnader som är så svåra att avbilda ibland. Nackdelen är att förvrängningen kan bli ganska stor i kanterna av motivet.

I stället för kvällsmat

Tisdagspromenad idag, efter jobbet. Och eftersom jag bara åt en tallrik yoghurt till lunch hann jag bli lite hungrig under promenaden. Samma var det för min kollega så vi tog helt enkelt vägen förbi glasskiosken i Trollsjöområdet.

Förresten, är det någon som säger kvällsmat numera? Middag är kanske det ord som används för den mat man äter på kvällen. Egentligen lite underligt eftersom middag betyder mitt på dagen. Och så var det ju när jag var liten – att middagen åt man vid lunchtid (ordet lunch användes inte alls) och kvällsmaten på kvällen – det hörs ju.

Nåja, jag blev i alla fall väldigt mätt på min kvällsmat i kväll: den här stora glasstruten.

(Med)borgarhuset

Om några timmar ska jag för första gången på över ett år gå in på vårt vackra medborgarhus och hålla en liten fotoföreläsning. Den har blivit uppskjuten ett år men nu är det dags.

Medborgarhuset har ju varit med om en del det här året: förutom att inte användas som vanligt har även taket blåst av och reparation är påbörjad. Den lär ta tid eftersom det är ett komplicerat byggnadsverk arkitekten Hans Asplund skapade. Igår cyklade jag förbi den halvt insvepta byggnaden och var tvungen att stanna för att ta det här fotot. Det verkar som att medborgarhuset fått ett nytt namn nu när reparationen är påbörjad.

Medborgarhuset där texten blivit BORGARHUSET eftersom delar av huset är borttagna.

Felplacerat

För en dryg vecka sedan öppnades den nyasfalterade och omgjorda cykelbanan som leder österut från vårt omdanade Stora torg. Jag kom då cyklande från öster under baneporten (ett väldigt lokalt namn för viadukten under södra stambanan som klyver staden i två delar). Precis när jag kom upp mot korsningen där Storgatan och Bastugatan korsar Östergatan, höll jag nästan på att cykla på en lyktstolpe, placerad precis mitt i cykelbanan. Jag stannade och tog ett mobilfoto som jag sedan la upp på Instagram där jag fick en hel del kommentarer. I veckan som följde gjordes inslag både i lokalradion och lokalpressen om den olycksaliga lyktstolpen och efter besiktning kom ansvariga fram till att ritningen lästs fel av entreprenören. Där stolpen placerats i marken skulle själva lampan varit, dvs. några meter upp, och själva stolpen skulle stått i skarven mellan gångbanan och cykelbanan. I väntan på att stolpen ska flyttas till sin rätta plats har nu varningsmarkeringar satts upp och så vitt jag vet har inga olyckor skett. Nedanstående bild tog jag igår, fredag.

Nerfarten under järnvägsviadukten med cyklist vid lyktstolpen.

Hästkastanjerna blommar

I tisdags gick jag tillsammans med två kollegor en långpromenad runt Ellinge i kvällningen. Hästkastanjerna blommar för fullt just nu och dessutom var himlen så vacker så jag var ju tvungen att fotografera den också.

Blommande hästkastanjer mot strukturerad himmel.

Australientankar

Idag har mina tankar gått till Australien och yngste sonen som befinner sig där sedan snart två år tillbaka. Ja, jag tänker nog nästan varje dag på honom där borta i landet undertill (liksom jag gör på äldste sonen i Italien förstås), men extra mycket idag eftersom han idag blev ett år äldre. Just idag – alltså några timmar tidigare än vad klockan är här i Sverige – skrev han på Instagram att han för första gången sett en koala och därför plockar jag fram en gammal bild på en sådan liten söt en och som jag tog på min resa dit runt årsskiftet 2013-2014. Då var det den äldste sonen jag besökte.

Koala i träd.