CG undrar säkert vart mina Eslövsbilder tagit vägen och jag har ingen annan förklaring än att jag inte haft någon vidare fotoinspiration och därför inte använt kameran. Dock tog jag med den ut på en rastning härom kvällen och kom hem med bl.a. de här bilderna på några av stans högsta hus: punkthusen på Vångavägen, som byggdes på tidigt 1960-tal om jag minns rätt.
Detta är inlägg 44 av (minst) 100 i Eslöv 2011. Läs även andra bloggares åsikter om foto, Eslöv, 2011, 100 år, punkthusen
Della säger:
De ser ju inte direkt jätteroliga ut, men det gör väl sällan punkthus. Vi har likadana här i staden och de är ju inte roligare precis.
Bilden passar fint i svartvitt.
7 juli, 2011 — 7:17
Susanne säger:
Fast planlösningen är mycket genomtänkt trots att utsidan kanske ser lite tråkig ut. Dessutom är omgivningarna gröna och fina med många ytor att leka på.
7 juli, 2011 — 17:58
Lars säger:
När jag för första gången kom till Eslöv 1963 så stod dessa mastodonthus och iaktog mig 9 år gammal. Vi flyttade från norra Småland till Eslöv och Vallarevägen 19c. Minns att området var begåvat med mängder av barn på den tiden. De syntes oftare då än idag mycket på grund av att ingen visste vad ett dator- eller tvspel var för något. ALLA var ute alltid kändes det som.
Järnvägen som går utmed punkthusen var en intressant, men farlig lekplats. Där preparerades spåren med 1-öringar som blev stora som 5-öringar då tåget passerat. Tala om så busig man kunde vara. Pengarna hittades i telefonkiosken som stod snett över gatan från Magneten sett, d. v. s. affären som låg vägg i vägg med vårt hus. Längre bort mot Gullarpsvägen fanns en annan affär som om jag minns rätt hette Arvids. De hade den bästa lakritsen i hela Eslöv …
:: Lars ::
7 juli, 2011 — 16:24
Susanne säger:
Jo, att det jämt var barn ute och lekte vid punkthusen och andra platser minns jag också. Det finns ju så många grönytor där. Nu har ju området bytt karaktär och inte så många barn som tidigare bor där, så det är nog inte bara att lekarna blivit annorlunda.
Ettöringar på järnvägsspåren verkar ju livsfarligt och inget jag minns. Men jag bodde ju längre bort, på Västergatan där den korsade Rundelsgatan. En affär finns det fortfarande vid Vallarevägen, men inte minns jag någon med lakritsförsäljning även om Arvids låter svagt bekant. Däremot minns jag hembageriet på Västergatan som hade så ljuvligt goda kakor.
7 juli, 2011 — 18:08
CG säger:
Hej Susanne,
Jodå jag är med i spelet igen och gläder mig åt sin gärning som
eslövspoet. Dina italienska bilder är också jättebra och fina men
eslövsbilder ger tankar och känslor direkt.
Även jag bodde nära järnvägsspåret och tänkte på välbehag på
de tåg som gick till Hälsingborg (som det stavades då)
De avgick alltid 10.10, när klockan är som gladast (analog klocka).
Fortsätter kommentera dina bilder lite senare så jag kommer i kapp
15 juli, 2011 — 9:28
Susanne säger:
Det var väldans vad många bloggbesökare som verkar ha bott i trakterna där, nåja tre i alla fall, inräknat mig själv. Kanske vi rent av träffade på varandra när vi liksom övriga barn var ute och lekte i grannskapet. 🙂
15 juli, 2011 — 19:18