Jag håller mig kvar i Italien och presenterar det hus vi efter ankomsten till Italien lät göra i ordning till vår lilla familj och där jag kom att bo i sex år. Huset var bara ett skal när vi i januari 1991 skulle bosätta oss bredvid min svärmor och svägerska. Det tog ett år att ställa i ordning eftersom mycket av arbetet gjordes av min man och min svåger på ledig tid. Vi flyttade in på bottenvåningen medan det på ovanvåningen redan bodde en familj: min svåger, ytterligare en svägerska och deras tre flickor. Under oss fanns garaget med den lilla backen där jag aldrig lärde mig backa ner bilen. Körde upp från garaget gjorde jag däremot och tryckte rejält på gaspedalen för att bilen skulle orka upp. Huset till höger i bild fanns inte när jag bodde där utan byggdes senare.
Utanför huset hängs alltid tvätten på linor. Vi lät också slå ut ett extra fönster
för att få in mer ljus. Muren till höger rymmer växter, bl.a. lavendel och rosor.
Till vänster ser du andra sidan av huset. Det ligger alltså granne med min svärmors hus.
Anki Arvidson säger:
Förstår att du inte vågade backa ner där… det hade jag heller aldrig gjort!
13 januari, 2013 — 10:15
Susanne säger:
I början tänkte jag att jag skulle prova men det såg faktiskt ganska svårt ut så jag lät min man göra det. Tyvärr, för annars brukar jag vara envis och ge mig den på att jag ska lära mig saker och ting och inte överlåta åt andra det jag skulle kunna klara.
13 januari, 2013 — 23:05
Pumita säger:
Så himla kul att läsa lite om ”din historia”! Du får fram en fin känsla med det svartvita. Undrar hur det var att ha så mycket släkt nära inpå. Inget man tänker på i Italien förvisso men för en som kommer från andra vanor och traditioner kan det ha sina sidor.
13 januari, 2013 — 10:53
Susanne säger:
Jodå, det hade sina sidor. Men numera händer det att jag längtar tillbaka. Fast är jag där för länge längtar jag tillbaka till Sverige igen. Det är väl så man blir en pendlare. 🙂
13 januari, 2013 — 23:07
Lotta säger:
Jag har varit i Italien en gång och upplevde det som väldigt trevligt. Gott vin i alla fall 🙂
Bor ni kvar i Italien?
Det verkar som det är många som har söner/döttrar som drar till Australien för att jobba eller studera som min son ska göra. Ska ni dit för att hälsa på? Vi åker i augusti, får se hur långe vi stannar.
🙂
13 januari, 2013 — 22:03
Susanne säger:
Nej, jag bor inte kvar där, men åker ofta dit eftersom mina söner har valt att efter avslutad svensk grundskola bosätta sig hos sin pappa. Ja, nu har ju den äldste gett sig iväg till ”down under” förstås.
13 januari, 2013 — 23:08
Pysselfarmor säger:
Trångt om saligheten….och jag hade absolut haft svårt för att bo sådär inpå släkten 🙂
18 januari, 2013 — 16:36
Susanne säger:
Hehe, jo vi är väl alltför vana vid att rå oss själva och inte stötas så mycket med släkten hela tiden. Fast jag saknar det när jag är i Sverige. Och är jag för länge i Italien längtar jag tillbaka till Sverige. 🙂
18 januari, 2013 — 22:57