Fönsterfotograf tre och Veckans fönstertema: Orientaliskt

Och nu blir det presentation av ännu en fönsterfotograf, den tredje i min presentationsrunda det här året. Vem vet, det kanske blir din tur nästa gång.

Pumita

Pumita är en av de bloggare jag tycker jag nästan känner trots att hon sällan avslöjar så mycket om sig själv. Jag vet ungefär var hon bor och jag tror jag vet vad hon heter, åtminstone hennes förnamn. Hon är glad för ord och använder dem väl, antingen det är på svenska, finska, engelska eller spanska. Ibland slinker det in lite italienska eller portugisiska också. Många är de som försökt lösa hennes ordgåtor i På Spåret, ett program hon verkligen gillar, reslysten som hon är. Men jag har alldeles för kort tålamod för att grunna på gåtorna och rusar vidare i läsandet i stället. För hennes skojfriska ord gillar jag skarpt. Ja, ibland blir hon också lite allvarlig och tycker till ordentligt om vissa samhällsföreteelser. Det är också intressant att läsa, men framför allt gillar jag hennes intresse för Latinamerika.

Pumita lärde jag känna (ja, det känns alltså så) någon gång 2006 när både hon och jag var ganska nya som bloggare, dvs vi hade bloggat i drygt ett år. Det var på den tiden då vi mest skrev ord och inte fotograferade så mycket som nu. Det var ett inlägg Pumita skrev om Julio Cortázar som fångade mitt intresse, förutom hennes namn förstås. Då kallade hon sig Pumans dotter, efter Monika Zaks bok med samma namn. Sedan den dagen har jag följt hennes ord och bilder, även om hon periodvis försvunnit från nätet, ibland för resor och andra gånger för att hennes dator inte velat vara med. Ja, det kan ju vara så att hon har haft annat för sig också, som t.ex. läsa böcker.

När jag började med Veckans fönster, var Pumita en av de första deltagarna och bara en liten stund efter Della kommenterade hon på mitt andra fönster, i oktober 2008. Då hade hon hittat till min fotoblogg, som alltså inte är den jag hade när jag började blogga. Den första var Sassas samlade svammel, som numera kan anses ganska död även om alla inlägg ligger kvar. Det är därför hon kallar mig för Sassa ibland. På den tiden var jag lika hemlighetsfull med min identitet som Pumita.

Under de här åren har jag följt Pumitas äventyr i México, Argentina, Spanien, Portugal och en mängd andra platser. Och när bilderna är med så blir det än intressantare att följa hennes ord. En annan sak jag uppskattar med Pumita är att hon i stort sett alltid svarar på kommentarer. Det kan bli riktigt långa dialoger i hennes kommentarsfält och det är alltid lika roligt att läsa.

Och en gång för länge sedan fick jag ett väldigt fint mail av henne, mitt i en ganska jobbig period. Det uppskattade jag mycket.

Veckans fönstertema: Orientaliskt

Pumita har valt temat orientalisk och jag undrar lite var hon hittat sitt orientaliska fönster. Kanske i Turkiet, dit jag tror en resa gick?

Har du inte deltagit i Veckans fönster, men vill göra det – läs under Veckans fönster i menyn högst upp.

Temat presenterar jag med en bild från Italien och som jag tog i december.

Inlägg 65 i #blogg100.