Kommer du någon gång till Milano och det är dags att stoppa något i magen, ska du ge dig iväg till Luini, på Via Santa Radegonda, strax norr om Il duomo di Milano. Tänk bara på att gå dit ett bra tag innan du blir hungrig för kön är oftast lång. Hos Luini kan du köpa världens godaste panzerotti, en slags piroger som lite liknar de finska, men är otroligt mycket godare.
En dag i början på januari i år tog min äldste son mig dit vid lunchtid. Vi gav upp för kön var lång och vi var hungriga och gick i stället till ett annat lunchställe i närheten. Efter att ha promenerat runt i Milano hela eftermiddagen och halva kvällen gjorde vi senare ännu ett försök och stod då kvar i kön eftersom vi inte var riktigt så hungriga. Strax innan vi lyckades komma in i butiken och beställa våra panzerotti tog jag den här bilden, som får bli mitt bidrag till Pumitas skyltsöndag.
Inlägg 54 i #blogg100.
Pumita säger:
Inte troligt att jag har vägarna förbi inom kort… men säkerligen värt att lägga på minnet. Vad är det i pirogerna? Kan man få en utan kött mao. Vill ju inte stå och köa i onödan. 😉
http://pumansdotter.blogspot.se/2013/03/skyltsondag-pollo-vaquero.html
17 mars, 2013 — 16:09
Susanne säger:
Det finns mängder av olika fyllningar att välja mellan och alldeles säkert vegetariska alternativ också.
18 mars, 2013 — 22:18
Erik Semlan säger:
Helt klart finns det godsaker att smaka på vid varje Italienbesök. Tack för detta mattips!
Verkar vara många som köar, så jag kan förstå att det som erbjuds är gott. 🙂
Har själv ätit lite tiramisu som sambon gjorde igår. Hon gillar för övrigt finska piroger, så tipset skickas vidare.
Min skylt, http://erik56.blogg.se/2013/march/tantskylt-2.html
Tack för din kommentar, en bit bort vid rådhuset finns restaurangen Farbror blå.
17 mars, 2013 — 16:20
Susanne säger:
Tiramisù är ju hur gott som helst. Gjorde faktiskt en för drygt två veckor sedan som jag skulle ha med till en fotografträff i Malmö. Men så blev jag förkyld och i stort sett sängliggande så tiramisùn åkte in i frysen i stället. Där står den än.
Så farbror Blå fanns minsann också. Kul!
18 mars, 2013 — 22:19
Hanna säger:
Med din berättelse om pirogerna och hur eftertraktade de är så blir skylten genast mycket mer intressant. Kan tänka mig att de smakar ljuvligt. Har varit i Milano, men missat detta ställe.
Folkets hus är betydligt större än uthuset som syns på min bild, ville dock fokusera på endast skylten/entrén och fotade därför i en vinkel så huset inte syntes.
17 mars, 2013 — 17:08
Susanne säger:
Då får du åka till Milano igen tycker jag. 🙂
18 mars, 2013 — 22:21
Jahhollis säger:
Jag ska försöka lägga det på minnet. Lång kö tyder ju på att folk väntar på något gott.
När bryggeriet Mikkeller öpnade en ny bar i Köpenhamn i går var det över hundra meter lång kö av förväntansfulla.
17 mars, 2013 — 17:49
Susanne säger:
Bryggeri låter som öl och det är inget jag gillar precis. Bara den som finns i Nicaragua, den ena sorten: Victoria. Den är god den.
18 mars, 2013 — 22:22
Jahhollis säger:
Fast detta är öl av en (eller snarare flera) sort jag misstänker att du aldrig har provat. Dagens öl är så mycket mer än ”en stor stark” som det bara hette förr.
http://mikkeller.dk/#
18 mars, 2013 — 22:30
Susanne säger:
Ojdå, där var jag tvungen att intyga att jag är äldre än 18. Det var länge sedan någon trodde jag var så ung. 🙂
Nåja, jag tror att det mest var omgivningen i Nicaragua som gjorde att jag gillade ölen. Fast jag kom på en annan gång då jag gillade öl: på jazzklubben i Umeå, dit jag gick nästan varje torsdag (tror jag det var) under mina fyra år på tidigt 1980-tal. Det hörde liksom till att ha ett glas öl och samtidigt njuta av saxofonernas slingrande toner.
18 mars, 2013 — 22:37
Della säger:
Något att lägga till på tipslistan alltså..
17 mars, 2013 — 20:29
Susanne säger:
Jäpp, absolut.
18 mars, 2013 — 22:22