Bilder från Eslöv och övriga världen

Malmörasism i #blogg100

Det har åter hänt, sådant som jag inte trodde skulle kunna hända i Sverige. Faktiskt tror jag att vi t.o.m. skulle kunna uppleva något liknande som hände i Oslo den 22 juli 2011, även om jag förstås innerligt hoppas att det aldrig blir verklighet. Men faktum är att min oro har ökat. Detta är några av de händelser jag reagerat på de senaste dagarna:

Sydnytt rapporterar om den man som blev illa behandlad på Kastrup p.g.a. sitt utseende.

Mordförsöket i Malmö mot personer som deltagit i internationella kvinnodagens firande.

På tåget mot Malmö idag möts jag av gratistidningen metros förstasidesrubrik: ”Moderaterna har tappat 240 000 väljare till SD”

På Vasa Real i Stockholm har hakkors klottrats över väggarna.

Och nu i kväll nås jag av nyheten att SD står som sponsor för Team Eslöv, vårt handbollslag.

Det känns som om de där rasistspökena har blivit verkliga, kommit ut på gatorna och fått rätt att göra vad de vill, påverkat samhällsdebatten så pass mycket att de blivit rumsrena, blivit tillåtna att behandla människor som inte är blonda och blåögda på ett diskriminerande sätt. Rasismen har helt enkelt blivit accepterad av många fler än tidigare.

Jag minns 1980-talets Stockholm då jag bodde i norra Botkyrka och arbetade som lärare. BSS var i farten men aldrig riktigt accepterade. Mina chilenska vänner berättade om enstaka händelser de varit med om, då de blivit kallade ”svartskalle”, men inte att jag hörde talas om sådana händelser som nu ägt rum.

Möjligen hände något under de år då jag bodde utomlands. Lasermannen härjade och Ny Demokrati tog plats i riksdagen. Peter Mangs verkar ha imiterat honom och satte under en period skräck i Malmö. Själv var jag orolig för min yngste son när han kom till Sverige den höst det var som värst och ville inte att han ensam skulle åka hem till mig från Kastrup och byta tåg i Malmö. Han är ju inte blond och blåögd som jag.

Jag jämför med hur det var innan Hitler kom till makten i 1930-talets Tyskland och hur judehatet blev allt större eftersom det accepterades och tilläts. Är det samma utveckling vi har att vänta nu? Det har ju blivit tillåtet och accepterat att anse att invandring är ett problem som måste lösas med politiska medel. Det talas om s.k. massinvandring och fuskande flyktingbarn precis som om det skulle vara sant att andra människor är ett problem och inte en tillgång.

Mitt i allt elände blir jag ändå lite lättare till sinnes eftersom så många protesterar mot rasismen som brett ut sig. Organisationer som Expo arbetar för att lyfta fram fakta. Fast ibland får jag ju en känsla av att vi befinner oss i ett krig.

I Malmö idag, inte så långt från Möllevången, satt människor bänkade och njöt av solens värme.

Människor på bänk i solen

Inlägg 10 i #blogg100