Egentligen borde jag visat en bild på en paj eller pizza idag på π-dagen, men det får bli en länk till en pajbild jag tog i Sydney för drygt ett år sedan. I stället har jag letat fram en bild från början på januari, tagen när jag promenerade vägen mot Malpensata och Cascina Antonia i Albiate.
Den här gamla bänken hade förr sällskap av flera andra liknande bänkar men de flesta är borta. För drygt tjugo år sedan när jag var nyinflyttad i den italienska byn tog jag ofta med mig breven från Sverige när jag promenerade med äldste sonen i barnvagnen. Han somnade ibland och då satte jag mig på en av stenbänkarna och tog upp de brev som jag visserligen hade läst, men som jag gärna ville läsa ännu en gång. Saknaden efter vänner och släkt i Sverige var ofta väldigt stor. Det blir lätt så när man inte pratar språket och inte kommit in i nya vanor och förstått omgivningen. Just den här platsen blev så speciell för mig under åren i Italien och varje gång jag återvänder till byn tar jag åtminstone en ensam promenad nerför backen och tittar till den gamla bänken och minns hur jag gick här och tänkte.
Inlägg 14 i #blogg100
