Under min högstadietid började jag använda tummen för att ta mig runt i omgivningen. På 1970-talet var det betydligt vanligare att se liftare ute på vägarna och jag var en av dem som stod där och tiggde skjuts med bilarna som for förbi. Ibland var jag ensam och ibland var vi två eller tre som drog iväg. Det kunde t.o.m. vara så att vi satt och pratade och rätt som det var kom på att vi ville ta en tur någonstans och så for vi iväg. Det kändes allt lite spännande att stå vid vägkanten och se vem som stannade och vem man skulle träffa på. När jag jobbade i Höör och höll på att ta körkort på en körskola i Eslöv, liftade jag många gånger ensam den 25 km långa sträckan. En enda gång blev jag ordentligt rädd. Det var en lördag kväll då jag skulle iväg till Eslöv och en bil med två killar plockade upp mig. Så snart jag stängt bildörren till baksätet, kände jag hur det stank sprit i hela bilen och det visade sig att båda killarna var stupfulla. Bilens hastighet ökade upp mot 150 km/h på 90-vägen och det vinglade rätt rejält mellan båda vägkanterna. Det var ganska tomt på vägen som tur var, men rädslan för en olycka gjorde att jag satt som på nålar. Lugnt försökte jag ljuga ihop en historia om att jag hade ångrat mig och skulle hälsa på en kompis som bodde alldeles i närheten och därför ville bli avsläppt igen. Tänk, de lyssande på mig och saktade in och släppte av mig mitt på landsvägen. Benen skakade på mig, men jag tackade så mycket för skjutsen. Det sista föraren sa var att han varnade mig för att anmäla bilnumret till polisen.
Sommaren 1978 gav jag mig iväg på min längsta liftartur någonsin. Jag och en kompis hade pratat lite löst om att resa till Paris och jag tror det var jag som föreslog att vi skulle ta tummen till hjälp. Vi bestämde en dag efter att jag hade flyttat till Lund och hade hunnit få ihop lite pengar på sommarjobbet jag hade. I början på augusti slängde jag in alla flyttkartonger i ett korridorrum på Bohus nation i Lund och någon dag senare kom Lotta och hjälpte mig med lite uppackning. Hur det var så bestämde vi oss för att ge oss iväg till Paris och inte vänta på den dagen längre fram som vi bestämt tidigare.
Några händelser som sitter kvar i minnet från vår äventyrliga liftarfärd är t.ex. när vi kom fram till den holländska staden Groningen mitt i natten, en lördag. Vi blev avsläppta ganska långt utanför centrum och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen för att hitta någonstans att sova, men började gå mot stan, beredda att ta upp våra sovsäckar och sova i någon park. Efter att ha gått en bra stund utan att hitta någon passande park, mötte vi en tjej vi frågade om det fanns något vandrarhem i närheten. Nej, det fanns det inte, men hon erbjöd oss plats i sin pyttelilla lägenhet. Innan vi somnade tog hon fram sin gitarr och spelade och sjöng medan vi drack te alla tre. Morgonen därefter bjöd hon oss på frukost innan vi med tummens hjälp for vidare genom Holland, mot Amsterdam.
Några dagar senare fick vi lift med två tyska killar i en gammal folkvagnsbuss. De var på väg till Bryssel och skulle sen vidare till Paris. Men folkvagnsbussens motor ville inte riktigt utan brakade ihop någonstans i Belgien. Det var sent så vi beslöt att sova alla fyra i bilen vid sidan om motorvägen. Morgonen efter kom en bärgningsbil och tog bilen till en verkstad där killarna bytte motor. Vi väntade och det blev ytterligare en natt i folkvagnsbussen innan vi körde vidare in i Paris. Där skildes vi från killarna, letade hotell och upplevde Paris på alla möjliga sätt under några dagar innan vi åter tog till tummen för att komma hem igen. Några anteckningar från hemresan:
Tisdag 15 augusti: Var uppe vid 11. Gick mot metron. Var på hotellet strax före 12. Checkade ut. Steve bjöd oss på sandwich. Skulle växla pengar. Åkte till Gare de Lyon och köade i 1,5 timme. Handlade. Tog metron till utkanten av Paris. Fick lift efter 1 timme till Bruxelles. Vidare till Liége där vi mötte Bertrand som skulle till Oslo. Liftade ihop till ett motell utanför Dortmund. Satt där hela natten och försökte få lift.
Onsdag 16 augusti: Fick lift med en kille på morgonen. Mysko typ. Snäll. Körde oss nästan till Bremen. Drack te där. Sen fick vi lift med en kille till motorvägen utanför Hamburg. Blev avsläppta där. Gick ett stycke bredvid. Fick lift till en rastplats i Hamburg. Där frågade en lastbilschaufför vart vi skulle. Fick lift till Lübeck. Han bjöd på chokladpudding. En tysk lärare i eng. tog oss till en by på väg till Puttgarden. Bertrand fick lift och vi skildes. Stod där nästan 2 tim. Nervös chaffis till Puttgarden. Färjan över till Rödby. Regnade. Väntade på nästa färja. En holländare tog oss till Köpenhamn. Flygbåt till Malmö 23.00.
Alie hette tjejen som hjälpte oss i Groningen. Hon fotograferade också, förutom att hon spelade gitarr och skrev egna sånger.
Två nätter längs motorvägen genom Belgien blev det i den här folkvagnsbussen med två tyska killar.
Inlägg 23 i #blogg100
