Kalendern är nästan helt blank när jag kommer till 1975. Det är mest anteckningar om vilka jobbtider jag hade. Men en hel del minnen från året har jag trots allt.

När året inleddes jobbade jag forfarande på Frostavallen men det hann ändras. Jobben var ju lätta att få på den tiden, även för mig som endast hade grundskoleutbildning och hemteknisk terminskurs. Än har jag också kvar alla tjänstgöringsintyg – och betyg, jag fått från mina anställningar. Den 30 juni 1975 undertecknades ett BETYG från Frostavallens Friluftsgård av Intendent Nils Gussing. Så här lyder det:

Fröken Susanne Hultman, född den 20.1 1957, har under tiden 13.4.1974 – 30.6.1975 varit anställd som kallskänksbiträde vid Frostavallens Friluftsgård, Höör. Fröken Hultman har under denna tid deltagit i alla vid ett storkök (omkr. 100 matgäster/dag) förekommande göromål och med stor kunnighet, villighet och intresse utfört de uppgifter som sammanhänger med ifrågavarande arbetsområde.
Fröken Hultman har ådagalagt berömlig flit, god ordning och ett hedrande uppförande, varför jag varmt rekommenderar henne som mycket lämplig att vinna inträde i de skolor som erfordras för hennes vidare utbildning.

Nu var det inte någon skola jag hade tänkt mig efter det här arbetet, utan jag ville iväg utanför Sveriges gränser, ut på någon båt för att upptäcka världen. Pappa hade ju seglat med Svenska Amerikalinjens stora passagerarfartyg och jag ville också ut i världen och se allt som han hade sett och visat på de vykort han skickat hem.

På den här tiden, 1975, fanns en sjömansförmedling i Malmö, där man kunde anmäla sig för att sedan få erbjudande om jobb på någon båt. Något orättvist tyckte jag det var att som kille behövde man bara vara 15 år (eller kanske det var 16) medan tjejer var tvungna att ha fyllt 18. Möjligen påbörjades här mitt starka intresse för jämställdhetsfrågor.

Det här året hade jag hunnit fylla 18 och fixade alltså i ordning allt som behövdes för att anmäla mitt intresse för arbete till sjöss. Än minns jag när jag klev in på sjömansförmedlingens kontor i en fin blå klänning med blommor på. Smink hade jag också smetat på mig, för på den tiden visade jag mig inte ute utan att ha satt på såväl ögonskugga som mascara och kanske något mer. Jag lämnade fram mina papper och mannen som tog emot dem undrade lite över vad jag ville och tittade allt lite skeptiskt på min uppenbarelse. Till slut insåg han att jag menade allvar och faktiskt sökte jobb till sjöss och var väl insatt i vad som krävdes.

Nu tog det ju lite tid att få något erbjudande så jag fick sysselsätta mig med något annat under tiden. Mitt första och enda svartjobb hade jag den sommaren, i en kiosk där jag bl.a. sålde mjukglass. De första gångerna jag använde glassmaskinen rann glassen långt över struten och jag serverade nog alltför stora glassar. Lösgodis hörde förstås till utbudet och det såldes genom att kunden pekade på vad hen ville ha och jag la det i en påse och snabbt räknade ut vad det kostade. Tidningar såldes också och en del av dem var sådana som doldes lite bland övriga varor och som endast inhandlades av män. Då tog kioskägaren över. Min timlön var 12 kronor och det tyckte jag väl var ganska bra. Dessutom fick jag äta både godis och mjukglass.

Sommaren tog slut och med den kioskjobbet. Mamma och pappa var nu skilda sedan en tid och jag flyttade hem till mamma. Jag sökte och fick ett vikariat som köksbiträde i ett storkök i Eslöv men väntade otåligt på att det rätta erbjudandet om jobb på en båt skulle komma. Tre gånger fick man enligt reglerna neka ett erbjudande och sedan var man tvungen att tacka ja eller bli utskriven från sjömansförmedlingen. För min del blev det utskrivning eftersom jag inte ville ta erbjudandena om jobb på färjorna mellan Sverige och Tyskland. Jag ville ju långt iväg, precis som pappa, långt ut i världen. Men än var det inte dags för den långa resan. Den fick vänta ytterligare några år och den blev inte så som jag tänkte mig som 18-åring.

Två foton föreställande mig ensam och oss tre systrar.

På Föjers fotoateljé togs de här fotona av Stig Ekander. Den klänning jag har här hade jag också på mig när jag skrev in mig på sjömansförmedlingen. På den andra bilden står jag med mina två yngre systrar.

Inlägg 17 i #blogg100