Det blev Umeå universitet långt upp i norr hösten 1979. Trots bra betyg kom jag aldrig vidare från min reservplats på ämneslärarlinjen, inrikting matematik och kemi, i Lund/Malmö. I Umeå fanns dubbelt så många platser, dvs. sex, och där hade jag kommit in, på mitt andrahandsval. Min klassresa gick nu även utanför Skånes gräns och förutom att vänja mig vid universitetsvärlden skulle jag också byta omgivning och flytta till andra änden av Sverige, jag som knappt varit norr om Stockholm. Men jag var ung och nyfiken och sugen på att upptäcka världen. Inte hade jag någon aning om vad jag skulle ge mig in i och vilka svårigheter det skulle bli.
Att hitta bostad i en universitetsstad i augusti är inte det lättaste, det läser vi om varje år. Det är ett gammalt problem som än så länge inte har någon lösning mer än att ställa sig i bostadskö tidigt och vänta in ett ledigt rum eller lägenhet. Jag skrev ihop en annons som sattes in i Västerbottenskuriren och Västerbottens Folkblad. Ett anonymt svar erbjöd mig en lägenhet om jag gick med på att ställa upp med sexuella tjänster. Ett annat fick jag från Isa Edholm (lång men intressant intervju med Isa) som förr hördes i radioprogrammet Radio Ellen som hon grundade 1981 (hon fick förresten stora journalistpriset 1992). Valet mellan de här två var ganska självklart och jag flyttade in i ett rum hos Isa, ganska nära universitetet. Ett nytt liv tog vid med många nya erfarenheter, många nya vänner och ett politiskt engagemang jag tror jag fick p.g.a. de upplevelser jag hade med mig från min uppväxt. Jag minns tiden i Umeå som väldigt omvälvande med upp- och nergångar. I det stora hela trivdes jag med allt nytt och fick inblick i en värld med studier, politik, feminism och engagemang för andra länder. Men många gånger kände jag mig också utanför och alldeles vilsen när jag inte förstod de sociala koderna.
Ensam gav jag mig iväg med tåget upp till Umeå, utan att känna någon. Mattestudier väntade efter inskrivningen. Jag och kurskamraten Britta från Östersund fann varandra ganska snabbt, men hade vissa språksvårigheter i början, vilket gav upphov till många glada skratt. Jämska och skånska är ju ganska skilda dialekter. Men min skånska slipades av med tiden och jag tror att vissa ord stannat kvar för evigt sedan min tid i Umeå. Än idag säger jag t.ex. ”jo” i stället för det skånska ”ja” med kort a-ljud.
UHÄ som nämns i mina anteckningar är förkortning för Universitets- och Högskoleämbetet, som då hade hand om antagningen till högskolan.
Måndag 30 juli: Var uppe vid 8. Ringde till lönekontoret, men kom inte fram. Fick besked från UHÄ. Har kommit in i Umeå. Lars från korridoren bredvid Lisa var här. Ringde till UHÄ, Umeå flera gånger. Var hos optikern. Handlade skiva, pipa m.m. Ringde om bostad i Umeå. 1300 i kö. Ringde till Lena. Ringde till mamma. Hon ska sätta in annons i tidningar i Umeå. Ringde till Christian men han var inte hemma.
Onsdag 1 augusti: Ingrid, en tjej på jobbet, känner en tjej som kan hjälpa mig med bostad. Eli ringde när jag kom hem. Åt. Tittade på TV. Harry har kommit hem. Håkan och jag gick till Smålands och lyssnade på Skrotbandet.
Fredag 10 augusti: Fick ännu ett svar på min annons i form av ett brev. En kille som hyrde ut sin lägenhet mot sexuellt förhållande. Usch! Ringde till mamma. Sen till Lena. Cyklade till henne. Drack te och åt scones. Trevligt. Cyklade hem vid 11.
Fredag 31 augusti: Packade. Polletterade cykeln och väskan. Var med Lotta i stan och åt middag. Köpte en skiva med Finn Zetterholm. Ordnade till festen. Håkan, Anders, Harry, Gunilla, Gerthy, Lotta, Gina, Clas, Göran, Lars, Pia, Mats, Jennie, mamma och Stefan kom. Åt, Drack vin. Rökte på Anders rum. Gick ut en runda mot Råby. Alla gick sen. Satt inne hos Leif och Pia och snackade till 3.
Lördag 1 september: Var uppe vid 11. Lotta kom. Jennie kom. Ringde till Lisa. Gina kom. Packade färdigt. Gick till stationen vid 15.15. Lisa kom dit. Dom vinkade av mig. Snackade med en tjej från Halmstad. Var i Göteborg 19.45. Åt där. Tog Lapplandspilen 20.20. Tråkiga människor. Snackade med en kille från Umeå. Somnade till sist.
Söndag 2 september: Var framme i Umeå vid 11.15. Tog buss till Skidspåret. Ingen hemma. Tog till sist i dörrhandtaget och dörren var öppen. Gick till stan. Åt. Handlade lite. Hämtade cykeln och väskan. Gick ”hem”. Träffade Isa. Hon verkar jättetrevlig. Och hennes son Jonas på 14 år. Packade upp. Snackade med Isa. Var och tittade på universitetet. Såg på TV.
Måndag 3 september: Var och skrev in mig i studentkåren kl. 9. Samlades 9.15. Sen i en skolsal alla ämneslärare. Fick presentera oss för varandra. Britta och jag snackade. Började räkna redan idag. Var i stan och handlade efteråt. Räknade hela kvällen.
Inlägg 27 i #blogg100
Jennie säger:
Jag som såg dig den världsvana storasystern, som kunde allt, visste allt. Men det förstår jag, att det är inte lätt att komma från vår miljö till en helt annan miljö, och dessutom lära sig alla koder hit och dit! Det kan jag skriva under på. 😀
27 mars, 2016 — 20:07
Susanne säger:
Världsvan kan jag väl säga att jag blev till slut. 🙂
27 mars, 2016 — 20:21