Ibland tar livet av en slump en ny vändning i #blogg100

Under våren 1976 bodde jag åter hos mamma i Eslöv. Pappa bodde i Lund och vi träffades ibland enligt vad jag kan läsa i mina enstaviga kalenderanteckningar. Någon gång på sommaren bestämde de sig för att flytta ihop igen trots att skilsmässan gått igenom. Fram till i juli tror jag att jag var inriktad på att faktiskt flytta med, men så kom ännu ett av de många grälen mellan pappa och mig. Jag tyckte han behandlade mig som en liten tonårsflicka och skällde ut mig när jag var ute och dansade och träffade kompisar. I kalendern från 1976 läser jag att jag var ute varje helg och träffade många olika killar. Inget han tyckte om trots att jag var 19 år gammal och försörjde mig själv.

Så långt tillbaka jag kan minnas har ett litet annonsblad kommit ut i Eslöv en gång i veckan och delats ut i brevlådorna hos alla invånare. Än idag trillar Eslövsbladet ner i min brevlåda varje helg. Där hittas inte bara företagsannonser utan även privatannonser. 1976 var det svårt att få tag i bostad, precis som nu. Onsdagen den 4 augusti damp Eslövsbladet ner genom mammas brevlåda och där hittade jag en liten privat annons om två lägenheter som hyrdes ut i en villa i Eslöv. Jag var snabb på telefonen och vi kom överens om att jag kunde titta in samma kväll. Bara en halvtimme senare var jag där och träffade husets ägare, ett lärarpar som ganska nyligen flyttat till Eslöv. Under tiden jag tog mig dit hade deras telefon gått varm och många andra bostadslösa hade visat sitt intresse. Men trots att jag inte ens hade fast jobb fick jag en av lägenheterna och flyttade in bara en vecka senare. Lägenheten var en tvåa på bottenvåningen i en villa på Ellingevägen alldeles bredvid Felix. Det luktade gurka ibland, potatismos ibland och andra gånger bara lite ättika. Med mig hade jag min lilla röda Fiat 600, den första egna bilen, som jag hade köpt några månader tidigare. I den körde jag runt till alla dansställen vi besökte varje helg, jag och kompisarna. Inte anade jag att bilens hemland även skulle bli mitt många år senare.

Ibland bjöd lärarparet upp mig hos dem och jag bjöd ner dem. Eftersom de var lärare blev det prat om skola och en dag undrade de varför jag aldrig börjat på gymnasiet. Hur det var plockade jag fram mitt slutbetyg från nian och de undrade ännu mer. Ruth, som hon hette, berättade att det inte var för sent att börja gymnasiet och förklarade för mig att det fanns något som hette vuxengymnasiet. Inte visste jag vad det var, men förstod att det kanske skulle vara något för mig eftersom det också fanns kvällskurser jag kunde gå samtidigt som jag jobbade. Någon dag efteråt kom Ruth och berättade att hon pratat med studierektorn på vuxengymnasiet i Eslöv och att jag kunde börja läsa svenska och engelska i januari. Det blev början på ett helt annat liv. Som den första i familjen skulle jag börja gymnasiet.

På det här gamla fotot sitter Ruth och Mats hos mig och dricker kaffe. Mötet med dem blev en stor vändpunkt.

Inlägg 18 i #blogg100