Ungdomsarbetslöshet var inte något det talades om när jag var i tonåren, i motsats till hur det är idag. Mitt första jobb hade jag som 14-åring, sommarjobb på Sahlins konfektionsfabrik. Även de två somrarna därefter fick jag chansen att tjäna lite pengar och när jag väl gått ut min ”hemmafrukurs” fick jag snabbt jobb som kallskänksbiträde på restaurang Storkällaren i Lund. Det var pappa som hjälpte mig till jobbet på den numera nerlagda restaurangen där han jobbade som kock. Det blev inte så många månader på Storkällaren utan jag sökte och fick ett jobb som kallskänksbiträde på Frostavallens friluftsgård strax utanför Höör, ungefär tre mil från min hemstad. Där lärde jag mig att göra smörgåsbord och var till slut ganska duktig på att dekorera faten fint, lägga in sill, grava lax, vispa ihop gravlaxsås och göra smarriga smörgåsar och efterrätter.
Jag hittade ett gammalt foto, taget i kallskänken på Frostavallen. Jag står till höger. Visst är våra glasögon häftiga?
Ur mina kalenderanteckningar 1974:
Lördag 30 mars: Sökte jobb på Frostavallen. Fick det. Får kanske lägenhet i Höör.
Måndag 1 april: Ringde till Irene som ska överlåta sin lägenhet till mig. Hon och hennes fästman ska flytta in i huset mitt emot oss. Var och tittade på ”min” lägenhet också. 345:- i månaden kostar den. Badrum och kök är där. Rum med snedtak.
Tisdag 2 april: Irene ringde och sa att ägarna till lägenheten ville titta på mig först innan dom kunde säga om jag skulle få den.
Torsdag 11 april: Jag flyttar till Höör.
Lördag 13 april (påskafton): börjar i Frostavallen.
Söndag 14 april: Ingen var och hälsade på mig. Kände mig så ensam.
Under året åkte jag fram och tillbaka mellan Höör och Eslöv, oftast med tåg men många gånger med tummens hjälp. På Frostavallen jobbade jag enligt ett schema som innebar arbete varannan helg och oftast hela nio dagars arbete i sträck. Jag var ofta ute och killarnas namn skiftade, dansställena likaså men kompisarna från Eslöv höll jag kvar vid tills jag i slutet på november flyttade in i ett av tre rum på en vind i ett gammalt hus i Höör. I de två övriga rummen bodde redan två jobbarkompisar. Vi tre tjejer var ofta ute tillsammans och det hände att vi trots jobb var ute onsdag, fredag, lördag och söndag på olika dansställen, även långt från Höör. Det var mycket pyssel med utseendet och kläderna innan vi gav oss iväg till dansbanorna, där vi hade kolla på alla populära dansband, fixade foxtrot och bugg med bravur och bjöd själva upp på ”damernas”. Det var nog sällan vi stod bredvid och tittade på utan svängde rätt rejält på benen och spanade in nya killar. Livet var lite lugnare för mig trots att vi var ute för jämnan och bytte killar på löpande band.
Inlägg 16 i #blogg100
Mia säger:
Frostavallen var flyktingförläggning i slutet av andra världskriget. Min mamma och hennes föräldrar och bror bodde där en tid när de kommit till Sverige 1944. Min mamma gick ett par månader i skolan i Höör, tror jag.
16 mars, 2016 — 23:16
Susanne säger:
Att det varit flyktingförläggning visste jag, men har alltid trott att det var först på 1990-talet, långt efter att jag slutat där. Det var kursgård och vandrarhem när jag jobbade där. Tror att det även nu är flyktingförläggning.
Blir nyfiken på din historia. 🙂
17 mars, 2016 — 23:09
Ulla Maria säger:
Så bra vi hade det som lätt kunde få jobb trots bristande erfarenhet och utbildning. För egen del började jag min yrkesbana med extrajobb i sjukhuskök och sommarjobb på Televerkets felanmälan. Nyttigt med arbetslivserfarenhet och gott med egna pengar att ha roligt för.
17 mars, 2016 — 0:24
Susanne säger:
Jo, vi hade det bra på det sättet. Nutida arbetsgivare kräver oftast att man gått ut gymnasiet och helst att man har högskoleutbildningen.
17 mars, 2016 — 23:11