Som jag nämnt fastnade min kamera vid Malecón och det blev väldigt många bilder därifrån. Ja, jag bodde ju på hotell precis bredvid så egentligen är det inte så konstigt att mina blickar drogs dit hela tiden. Malecón är bortåt en mil lång om jag minns rätt. Jag gick inte hela, men faktiskt en större del av den. Alltid fanns det något att fotografera där, även mitt på dagen då solen gassade rätt så bra. Jag gick oftast i skuggan på andra sidan gatan. Risken att bränna sig i solen var stor de flesta dagar och jag kunde inte undvika det helt även om jag försökte.
Visst är det något speciellt att titta på vågornas kraft?
Som sagt, havets dragningskraft är stor.
De här kubanerna uppsökte skuggan och så fick jag höra lite musik.
Sven säger:
hur lätt var det att bränna sig? med tanke på hur jag är med solen så hade jag säkert befunnit mig på den sidan mest och fått skylla mig själv när jag inte hade kunnat bära kameran runt halsen pga att jag bränt mig 🙂 du har fått till riktigt skönt ljus i bilderna du tagit på Cuba. och så mycket fäger !
18 februari, 2017 — 8:08
Susanne säger:
Jag brände mig första dagen. Andra dagen kom jag ihåg att ta på solskyddskräm men brände mig ändå. Det röda gick ganska snabbt över i brunt och jag brände mig inte mer. Sista dagen stod jag ute i solen från tolv på dagen till tre på eftermiddagen (kom inte undan den där jag befanns mig – berättar mer sen) men brände mig aldrig. Jag försökte ändå att alltid gå i skuggan.
Ljuset och färgerna i Havanna är fantastiska! 🙂
18 februari, 2017 — 9:29