Dag 7 i Havanna bar många paraply, #blogg100

Internationella kvinnodagen idag. Ja, varför ska den egentligen behövas? Har vi inte kommit längre med kvinnokampen år 2017? Nej, tyvärr återstår fortfarande mycket att förändra innan kvinnor har en lön som motsvarar männens, har inflytande i företag, får samma möjligheter till sjukhusvård som män och ses som fullvärdiga medborgare utan att trakasseras p.g.a. sitt kön. På många håll i världen hotas rätten till abort och graviditetskomplikationer hotar kvinnors liv lite överallt. Ändå blir jag hoppfull när jag just idag läser nyheten om att den ganska vanliga sjukdomen havandeskapsförgiftning kanske kan få ett slut. Forskare i Lund är något på spåren som ser positivt ut även om det kanske dröjer innan ett läkemedel finns tillgängligt.

Och precis nu ser jag på Aktuellt om handbollsspelaren Linnea Claesson som berättar om sin strategi för att bemöta trakasserier och tydligt påtalar orättvisorna i samhället. Verkligen en stark personlighet.

Nåja, det har väldigt långsamt gått framåt. För hundra år sedan hade kvinnor i Sverige inte ens rösträtt. För bara tjugo år sedan var andelen kvinnor inom politiken mindre än femton procent, räknat i hela världen. Sverige är ett av de länder där kvinnors deltagande i politiken är bland de högsta med 45 procent kvinnor i riksdagen. Ett annat land som finns i toppen är Kuba, med 45,2 procent kvinnor. Och så kom jag alltså till slut in på ämnet Kuba och därför får du här se en bild jag tog på några kvinnor med paraply i Havanna, den där regniga söndagen i slutet på januari.

Inlägg 8 i #blogg100