Musik hörs överallt i Havanna. Salsa, rumba, son, timba, mambo, merengue, nueva trova och en mängd andra musikstilar. Varje bar av rang har musiker som spelar för att locka in folk att köpa en drink medan de lyssnar på musiken och rycks med i takten. Även hotellet jag bodde på hade sin egen musikgrupp som varje morgon till frukosten satte sig på en högre belägen liten scen där de spelade olika musikstycken för att underhålla frukostgästerna. En ofta spelad låt var förstås Guantanamera, som handlar om en flicka från Guantánamo, där USA har en militärbas med fångar som suttit inspärrade ett flertal år utan rättegång.
Några kubanska musiker jag lyssnat mycket på genom åren är Silvio Rodríguez och Pablo Milanés, som båda representerar la nueva trova. Björn Afzelius skrev svensk text till flera av Silvio Rodríguez’ sånger, bl.a. Sång till friheten som i original heter El dia feliz que está llegando. Pablo Milanés har gjort en låt som heter Yolanda som alltid ger mig rysningar så vacker den är. En annan kuban jag lyssnat mycket på är Bebo Valdés, en fantastiskt skicklig pianist inom latinsk jazz. Speciellt låten Lágrimas Negras tillsammans med Diego El Cigala gillar jag mycket. Bebo Valdés bodde i Sverige och avled här 2013. Hans söner fortsätter traditionen som musiker i bandet Calle Real.
Han satt här alldeles ensam och finklädd och blåste i sin trumpet.
Inlägg 19 i #blogg100
Sven säger:
synd dy inte fick den från, i det här fallet, andra sidan så att hans ansikte syns framifrån. Måste ju säga att de där skorna inte ser så värst sköna ut dock. =)
23 mars, 2017 — 13:50
Susanne säger:
Allt kan inte vara perfekt ju. 😉
23 mars, 2017 — 21:09