Kuba är kanske inte så religiöst som andra latinamerikanska länder, men den katolska kyrkan är i allra högsta grad levande och tre olika påvar har besökt Havanna sedan 1998, vilket jag skrivit om tidigare. Under mina två veckor i Havanna råkade jag också på två personer från Jehovas vittnen. En av dem var väldigt påstridig om att jag skulle ansluta mig till sekten, vilket jag vänligt men bestämt avfärdade och berättade att jag anser mig vare ateist. Han gav upp efter ett tag. En annan religion som är väldigt speciell på Kuba är santería, en blandning av afrikansk religion och katolicism som uppstod när slavarna som skeppades från Afrikas västkust för att arbeta på sockerplantagerna mötte spanjorernas religion. Än idag lever santería kvar men är ganska hemlighetsfull. De personer som håller i de olika ritualerna inom santería kallas santeras och santeros och är alltid vitklädda. Ibland skymtade jag dem i folkvimlet och försökte fotografera någon av dem. Inte förrän den tionde dagen lyckades jag. Jag hade precis ätit upp några croquetas jag köpt hos de män du ser på bilden. Fem stycken för en tia (1 peso) tyckte jag var ett mycket bra pris. Goda var de dessutom. Jag hann precis fumla upp kameran innan den här santeran for vidare på sina uppdrag.
Inlägg 42 i #blogg100
Sven säger:
är det inte uppskattat med Santeras/Santeros eller de bara springer vidare så snabbt som möjligt? Tur du lyckades övertala den där JV’n att han gick bet 🙂
12 april, 2017 — 9:39
Susanne säger:
Så många var de inte och så fort jag såg någon vitklädd försökte jag fotografera. Lyckades inte förrän den här dagen. Oftast gick de omkring som alla andra människor i myllret, alltid på väg mot något eller någon.
12 april, 2017 — 21:12