Efter att jag besökt revolutionsplatsen och minnesmonumentet över José Martí, gav jag mig vidare ännu längre västerut. Jag gick på lite skumma och folktomma gator där det definitivt inte brukar gå några turister. Det var lite skräpigt på den ojämna trottoaren vars plattor var spruckna och lutade på olika håll så jag fick hålla blicken fäst på var jag satte fötterna för att inte snubbla. Och då fick jag syn på något annat som låg i remsan med jord och gräs som skilde trottoaren från gatan. Förstås tog jag upp kameran, men jag undersökte aldrig om den var levande eller inte utan gick ganska snabbt därifrån efter att ha tagit det här enda fotot.
Inlägg 36 i #blogg100
Sven säger:
ja det är väl lite annat än våra snokar, så nog lämpligast att hålla sig ifrån möjligheten till bett. Var där någon boende som reagerade när du var inne på dessa gatorna och strövade eller du kände dig aldrig i riskzon eller ngt sådant där?
6 april, 2017 — 15:42
Susanne säger:
Nej, de enda jag mötte var två unga poliser som jag frågade var en viss gata var. De pekade på en sten i gathörnet och där stod namnet. Aldrig att jag var orolig eller rädd när jag gick runt.
Har senare läst att det inte finns några giftiga ormar på Kuba, så jag hade nog inte behövt vara orolig.
6 april, 2017 — 21:07