Långfredag 2020

En långfredag är snart till ända, en fredag som nästan känts som de där långfredagarna när jag var tonåring och allt var tråkigt och jag inte kunde gå ut och roa mig. Nu är det i stället det där fysiska avståndstagandet som gör att den här fredagen känns annorlunda mot andra dagar förr i tiden, långt innan vi blev rekommenderade att ta avstånd från andra människor.

Idag, den här långa fredagen, tog jag i förmiddags cykeln ut på en lagom lång cykeltur på ungefär en och en halv mil. Det blir många cykelturer dessa långa veckor då jag hade planerat att befinna mig någon annanstans långt borta från Eslöv, långt borta i en annan del av världen. Det längsta jag kommer ut är i stället så långt jag kan trampa min cykel, vilket i och för sig är ganska långt.

Jag hamnade så småningom åter i Abullahagen, vårt stadsnära naturreservat. Idag blev jag alldeles ensam där och strövade runt med kameran höjd på jakt efter de så vackra backsipporna, som brukar blomma vid den här tiden. Och visst hittade jag dem och de blommade vackert och sträckte sig mot solen. En del hade letat sig upp ordentligt medan andra precis bara tittat upp ur jorden. Länge låg jag där i gräset med jackan under mig och knäppte foto efter foto. Tre av bilderna ser du här.

Och nu kan du väl roa dig med att räkna alla de gånger jag skrivit ordet långt eller varianter på det.

Där står de och lapar efter solljuset.

Visst har de vackra silhuetter?

Här visar de i stället sitt inre.