För trettio år sedan blev jag mamma

Ja, tänka sig att det gått trettio år sedan jag låg där på militärsjukhuset i Managua och väntade på att läkarna skulle plocka ut ett litet knyte ur min mage. Ett knyte som inte riktigt ville komma ut själv eftersom navelsträngen hindrade honom från att kravla ut. I stället tillkallades narkosläkare för att sätta en epiduralbedövning i ryggen på mig så att en annan läkare kunde skära upp magen på mig utan att jag skulle känna smärta. Det höll på att gå illa men han kom ut med livet i behåll och jag klarade mig med ett tvärgående ärr på nedre delen av magen.

På hans trettioårsdag idag skulle jag befunnit mig i Italien där han nu bor sedan sommaren han fyllde femton, men så blev det inte förstås, denna underliga vår. Inte heller kan sonen ställa till med den fest han hade planerat utan har fått nöja sig med att vänner och släktingar pratat med honom på telefon och WhatsApp. Fast några har visst vågat sig iväg för att gratulera honom på gården där det här fotot är taget för 25 år sedan. Ja, åtminstone kom det en vän när jag strax efter lunch gratulerade honom via vårt WhatsApp-samtal. Vad jag förstår höll de avståndet från varandra, helt enligt reglerna i Italien.

Och nu hoppas jag bara att det här surrealistiska tillståndet i världen kan ge med sig så att jag kan åka ner till Italien innan han blir 31. Så länge säger jag även här ett stort grattis på trettioårsdagen och önskar att du snart slipper ur den där karantänen.

Sonen omgiven av kamrater blåser ut fem ljus i tårta.

För 25 år sedan blåste sonen ut fem ljus på jordgubbstårtan jag bakat till hans ära.

Publicerat i Italien och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Både kommentarer och trackbacks är för närvarande avstängda.

Kommentarer är avstängda.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.