Den där natten 1986…

Natten mellan fredagen den 28 februari och lördagen den 1 mars 1986 var jag uppe sent och hade radion påslagen. Jag minns inte klockslaget, men någon gång ganska sent när jag precis var på väg att stänga radion för att sova, bröts musiken av en allvarlig mansröst som meddelade att Olof Palme hade skjutits till döds på Sveavägen i Stockholm. I stället för att sova gick jag upp och slog på den lilla svartvita TV-apparat jag hade och satt framför den hela natten, förskräckt över händelsen.

Då, 1986, bodde och arbetade jag sedan ett par år tillbaka i Botkyrka kommun, strax söder om Stockholm, med trettio minuters tunnelbaneresa in till centrum. Det var självklart för mig att åka in på lördagen och besöka mordplatsen som hunnit översvämmas av blommor och människor. Stämningen var tryckt och många grät öppet. Kameran var även då en av mina följeslagare och den här bilden är från lördagskvällen den 1 mars 1986. Det var ursprungligen en diabild, men jag scannade in den för ett bra tag sedan.

Åren har gått och idag, 34 år senare, menar åklagare Krister Petersson att den så kallade Skandiamannen är skyldig till mordet men kan inte presentera några tekniska bevis. Själv vågar jag förstås inte gissa på vad som är sant eller ej. För mig är det nog i slutändan en olöslig gåta vem som egentligen mördade Olof Palme. Min första tanke den kvällen var att det var någon vettvilling som hållit i skjutvapnet och jag kunde inte, trots all smutskastning som Olof Palme var utsatt för, tro att någon med berått mot mördat honom.

När jag besöker Stockholm far nog alltid mina tankar iväg till den där natten och månaden mars 1986. Jag letade upp en bild jag tog 2013 då jag gick förbi gravstenen vid Adolf Fredriks kyrkogård.