Varför är det så svårt med upphovsrätt?

För snart nio år sedan blev jag kontaktad av en person som i sitt arbete ville köpa en av mina publicerade bilder. Eftersom de krävde F-skattsedel för att de skulle köpa bilden lagligt, blev det inget köp utan jag skänkte i stället bort en högupplöst bild. Händelsen fick mig dock att sätta igång med det jag redan hade funderat på: starta en enskild firma och därmed bli godkänd för F-skatt och registrerad för moms. Första året sålde jag inte en enda bild, men 2013 började det lossna och försäljningen sköt fart mycket genom att den person som fick mig att starta min enskilda firma också gjorde mig en gentjänst genom att hänvisa till mig när andra ville köpa den bild jag skänkt bort.

Min fotoblogg har automatiskt också blivit min kanal för marknadsföring och flera försäljningar har skett genom att företag, myndigheter och andra har hittat hit. Dock finns det andra som hittar hit, eller gör ett bildsök via en sökmotor och ser mina foton, men som inte bryr sig om att ta reda på hur det de hittat kan användas utan helt enkelt kopierar en bild de vill ha utan en tanke på upphovsrättslagen och mer eller mindre anger sig själva som skapare av de foton jag tagit. Jag har sett exempel på att man klippt bort nederkanten på ett foto – där min hemsidesadress finns – och där man gjort animerade gif-bilder med snöflingor ovanpå den ursprungliga bilden, allt för att skyla att bilden inte är deras.

Ibland händer det att jag gör en bildsökning, men det är inte speciellt ofta, utan i stället är det slumpen som avgör om jag ska råka på mina foton där de inte hör hemma. Varje gång det händer blir jag först ledsen och besviken och sedan arg. Varför når inte informationen om upphovsrättslagen fram till alla som stjäl bilder och använder dem som om de vore deras egna?

I veckan var slumpen framme igen när jag satt i ett Skypemöte vid en presentation där jag plötsligt upptäckte en bild jag tagit men som var beskuren och bara någon minut senare ytterligare en bild där mitt namn dock syntes en smula. Jag blev förvånad, besviken, ledsen och till sist irriterad och arg. Ännu en gång såg jag mina foton där de inte ska finnas.

Och nej, det är inte första gången slumpen gör på det här sättet. Några andra exempel:

  • En kväll när jag gick in på Facebook såg jag ett foto i en reklamsnutt som visades. Eftersom jag kände igen mitt foto klickade jag på det och hamnade hos ett politiskt parti som helt sonika lagt beslag på inte bara ett, utan två, foton och samtidigt tagit bort mitt namn. Jag fick faktiskt betalt när jag kontaktade dem.
  • En kväll för något år sedan satt jag på en offentlig föreläsning på kulturnatten i Lund när den som pratade helt plötsligt visade en bild jag tagit i Lund. Efter föreläsningen pratade jag med personen, som skämdes väldigt mycket. Betalt fick jag aldrig.
  • För några år sedan upptäckte jag en annan av mina bilder som tagits för att representera en persons trädgård i någon slags tävling hos en känd trädgårdsexpert. Bilden hade jag inte alls tagit hos denna person. Jag kontaktade  trädgårdsexperten som genast diskvalificerade personens bidrag. Betalning för bilden? Nej. Och mitt namn var förstås borttaget från fotot.
  • Ett nyhetsbrev gick ut till en stor sändlista från en kommunanställd. Även jag fick detta nyhetsbrev och upptäckte att ett av mina foton hade använts som brevhuvud. Jag kontaktade den ansvariga för utskicket och fick faktiskt betalt.
  • Ett svenskt universitet hade tagit en bild för att presentera en kurs i italienska. Jag kontaktade dem, de tog bort bilden, men jag fick aldrig betalt.
  • I slutet på förra året blev jag uppmärksammad av samma person som jag inledde detta inlägg med, att ett av mina foton användes av ett företag för att göra reklam för ett musikevenemang. Jag fick efter vissa svårigheter kontakt med de ansvariga som även hade förvanskat bilden. De svarade först inte men skämdes tydligen och tog ganska snabbt bort bilden. Till slut fick jag svar från dem om att de inte hade förstått att de inte kunde använda andras bilder så här. Betalt fick jag inte och inte förrän senare förstod jag att det faktiskt var ganska kända artister som låg bakom evenemanget.

Det är förstås inte bara jag som drabbas av de här olika typerna av bildstölder. Min systerdotter Malin är en duktig djurfotograf och blir ofta bestulen på sina foton. Liksom jag blir hon också både ledsen och arg när hon ser sina foton på platser där de inte hör hemma.

Jag har också suttit på stora konferenser och sett kända fotografers foton användas utan tillstånd. Förra året såg jag en av Erik Johanssons bilder representera en föreläsning som gavs för personer från hela Sverige.

Och så finns det förstås många företag och myndigheter som gör som de ska och faktist köper det foto de vill använda. All heder till dem och alla andra som har satt sig in i reglerna om hur man kan använda foton. Läs t.ex. hos verksamt.se om upphovsrättens betydelse vid användning av foton om du inte känner till vad som gäller.

Om du nu vill använda något av mina foton så kan du läsa mer här om hur du kan göra.

Svartvitt foto med berg i bakgrunden

Till den här utsikten längtar jag väldigt mycket just nu. Albiate, Italien, den 23 december 2019.

Publicerat i Personligt och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

6 Responses to Varför är det så svårt med upphovsrätt?

  1. Sven Larsson säger:

    Hej Susanne, håller fullständigt med dig att det är för jävligt att de inte gör rätt för sig. Även det här med att bli arg när man inser att folk/företag helt sonika snott en bild och använt utan att vare sig göra rätt för sig eller ens höra av sig och fråga om de kan få använda den.
    NEJ, jag skulle inte vilja ta någon av dina bilder och presentera den som min egen, alla hade fattat att det inte var jag som tagit en så bra bild.
    Kanske lite därför man blir så förvånad när man får ett mail där de frågar om bild och hur mycket man vill ha betalt för den. Chocken av att någon faktiskt vill göra rätt för sig.

    • Susanne säger:

      Men inte ska du vara så blygsam inte! 🙂
      Dina handbolls- och bordtennisbilder borde ju gå lätt att sälja. Och visst har du sålt några också om jag minns rätt. För att inte tala om de naturfoton du tagit på senare tid som jag tycker håller väldigt hög klass.

      Själv verkar det som jag snöat in på landskapsfotografering på sistone. Blir väl så när jag bara rör mig i utkanterna av och utanför Eslöv.

  2. Ja det kan man verkligen fråga sig! Det är såååå irriterande. Särskilt när det är organisationer som finansieras av skattepengar och verkligen borde veta bättre. ”Vi visste inte” fungerar inte som ursäkt längre.
    Mitt värsta exempel kommer här.
    För ganska många år sedan tog jag porträttbilder av en tidigare kollega. Jag tog inte betalt av henne utan gjorde det som en tjänst. Det tog väl mig en eller en och en halv arbetsdag. Efteråt använde jag bilderna i ett blogginlägg som handlar om tips på vilken typ av bilder man kan behöva som egenföretagare. Alltså att man kan behöva porträtt både liggande och stående för att de ska passa till webbsajt, visitkort med mera.
    Några år därefter fick jag ett syrligt mejl av personen på porträtten. Hon undrade varför jag hade sålt dem vidare utan hennes tillstånd. Det hade jag såklart inte gjort. Men hon hade varit på ett frukostmöte och där hade en föreläsare pratat om vilken typ av porträtt man behöver och inte bara snott mina foton utan även innehållet i mitt blogginlägg! Jag vet inte om den föreläsaren fått betalt eller ej för att kränga min kunskap. Men sur blev jag.

    • Susanne säger:

      Jisses, det var ju så att den bildstölden kunde gjort er till väldiga ovänner. Fräckt så det är inte klokt.

      Underligt nog finns det en hel del personer som tycker att jag ska bli glad över att någon tar mina foton. Fler än en gång har jag stött på någon bekant som berättat att de använt bilder de hittat, tagna av mig, och som de tyckt var så fina att de använt dem i arbetet. Då är det svårt att på ett bra sätt berätta att det inte är tillåtet. De har trott att de gjort mig glad genom att berätta för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.