Så blev mitt år 2020, del 1

Dags att sammanfatta det nyss avslutade året 2020. Det finns massor att säga om året som gått men jag håller mig till de personliga händelserna – både de som blev av och de som påverkades på något sätt.

Januari

De två första dagarna i januari befann jag mig i Albiate, Italien, och trodde väl aldrig att det skulle bli enda gången jag kunde träffa sönerna och släkten där. Inga foton med stora kameran tog jag heller. 

Årets fotografering påbörjades vid trettonhelgen då fotokompisen Sven frestade mig med handbollsfotografering. Det blev den enda av det slaget för året och den enda gången jag fotograferade med Sven. Ännu satt publiken troget och följde matchen.

Eslövsspelare skjuter mot mål

I slutet på januari tog jag den första av ett otal fotopromenader i min egen hemstad, något jag då var fullständigt omedveten om att jag skulle fortsätta med i hög utsträckning. Det pågick – och pågår – många ombyggnader och nybyggnationer i stan och jag fångade några av dessa. Den här bilden visar Kvarngatan där ett seniorboende byggdes av det kommunala bostadsbolaget.

Kvarngatan

Jag hann också med att träffa fotofikagänget i Malmö den sista söndagen i månaden men fick inte med mig hem några bilder värda att visas. Och en av de sista dagarna bokade – och betalade – jag en långresa tillsammans med äldste sonen.

Februari

Inte förrän de allra sista dagarna i februari tog jag ut stora kameran. Allra först till årets sista fotofika i Malmö. Fast det visste jag förstås inte då. I den här bilden ser du några av deltagarna vid Triangeln i Malmö. Det var sista gången under året jag träffade dem. Medan jag ändå var i Malmö passade jag på att köpa den där perfekta ryggsäcken inför den förestående långresan med äldste sonen.

Fotofikagänget vis TriangelnDet var också näst sista gången för året jag åkte tåg med Skånetrafiken. 

Skånetrafikens skylt vid Triangeln.I jobbet åkte jag tåg ytterligare fyra gånger den här månaden. Den sista tågresan för att delta på ett seminarium i Lund, då jag också passade på att gå till polisen för att beställa ett nytt pass inför den förestående långresan med äldste sonen.

Den allra sista dagen i februari, dvs den 29 februari, deltog jag på ett informationsmöte för ombyggnaden av Stora torg och tog då också några foton av torget.

Stora torg innanför byggstängsel med hotell Stensson i bakgrunden.

Mars

Den första mars, en söndag, deltog jag på spinningpasset Från Sälen till Mora, organiserat av Friskis & Svettis i Eslöv. Det blev drygt fyra timmar på spinningcykeln, en bedrift jag klarade av eftersom jag då gick på spinningpass två eller tre gånger i veckan. Den 12 mars gjorde jag årets sista spinningpass och började i stället cykla runt på landsbygden i närheten.

Min röda cykel på grusväg.

Jag har ju cyklat ganska långa rundor på sommaren, men nu började jag alltså redan i mars att cykla ut åtminstone en mil varje gång. I början lämnade jag kameran hemma och försökte bara efterlikna spinningpassen med intensiv och snabb cykling. Men ibland fick kameran följa med på lite lugnare cykelturer. Bilden ovan är från en av favoritrundorna vid Ellinge slott.

Jag började också gå långa promenader och då var det lättare att ha med kameran för att fotografera. En favoritplats blev vårt stadsnära naturreservat Abullahagen där jag följde naturens växlingar. Bilden nedan är därifrån.

Stubbe i Abullahagen.

Nu hade alltså pandemin börjat spridas över världen och inget blev längre som vanligt. Jag var väldigt orolig för släkten i Italien där de blev mer eller mindre inlåsta i sina hem när smittan ökade exponentiellt i Lombardiet, den värst drabbade regionen. Den 31 mars hade jag en flygresa bokad till Milano men den blev inställd. Från den 17 mars fick jag också lov att inrätta mig för hemarbete i stället för att gå till kontoret varje dag. För mig fungerade det bra till skillnad från många andra. Det enda problemet var bara att uppkopplingen mot jobbets server var lite trög. Och hade det inte varit för att jag fick hosta och ont i halsen så hade jag förmodligen gått till kontoret ytterligare en tid, men restriktionerna gjorde att jag blev hemskickad med uppmaning att isolera mig i väntan på att hostan skulle gå över. Det tog drygt en månad. Att testa sig för Covid 19 var aldrig aktuellt för det fanns helt enkelt inte någon kapacitet för det. Och nej, jag har inte brytt mig om att göra någon antikroppstest nu i efterhand.

Publicerat i Tillbakablick och taggad , , , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

10 Responses to Så blev mitt år 2020, del 1

  1. Astrid Bergkvist säger:

    Tack Susanne för att jag får följa med dig i din vardag med text och bild.

  2. Sven Larsson säger:

    Det var på tiden!! jag har väntat på att få läsa dina återblicks-bloggar. 🙂 ett kvartal avklarat, 3 kvar att se fram emot 🙂

  3. Intressant att läsa. Jag ska nog göra som du nästa år istället för att samla som teman.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.