Uluru, eller Ayers Rock som många benämner det, är den stora röda sandstensklippan mitt inne i Australiens inre. Du kan också se den på Windows-datorers skärmar om du nu har en sådan dator. Det har ju inte jag privat, men på jobbet är det Microsoft som gäller så därför vet jag att Uluru ibland dyker upp där.
Namnet Uluru
Innan jag kom dit i början på maj uttalade jag Uluru med betoning på andra stavelsen, förvissad om att det var så det skulle sägas. När jag väl befann mig där uppfattade jag i stället att man betonar sista stavelsen. Uluru är alltså det namn aboriginer använder om sin klippa som anses helig, medan namnet Ayers Rock alltmer fått ge vika eftersom det var det namn klippan fick när den ”upptäcktes” på 1870-talet av William Gosse som ville hedra Sir Henry Ayer som var premiärminister i delstaten Southern Australia. Uluru ligger dock i södra delen av delstaten Northern Territory. Det finns ytterligare en klippformation i området som heter Kata Tjuta och som är mer oregelbunden till formen. Dit åkte vi också under vårt besök.
Från Brisbane till Yulara
Hela det vidsträckta området är ett av UNESCO:s världsarv och en nationalpark dit det krävs betald inträdesbiljett för att komma in. Vi flög till den närmaste flygplatsen Ayers Rock/Yulara från Brisbane på östkusten, en resa på drygt tre timmar och blev sedan hämtade till området vi bodde på, en resort med all möjlig bekvämlighet och organiserade turer till nationalparken. Redan i februari bokade jag rum för tre nätter men tänkte aldrig så långt som att vi skulle behöva boka även de guidade turerna så när vi kom dit hade vi inget bokat utan fick försöka komma med där det fanns plats över. Att ta sig runt på egen hand fungerade inte. Som tur var så fick vi tag i både solnedgångsturer till Kata Tjuta och Uluru och några andra utflykter. Fotona längst ner är från den guidade turen till Uluru som var det bästa jag upplevde på hela Australienresan.
Utflykten till Uluru
Strax efter lunch åkte vi i buss från resorten iväg till den röda klippan, där vi med en guide fick gå in i olika områden och se och höra om klippans hemligheter. Vid solnedgången blev vi serverade vin och andra drycker tillsammans med snacks av olika slag. Det var från det tillfället jag publicerade ett annat blogginlägg. När så solen hade gått ner klev vi på bussen igen och åkte till ytterligare en plats där det var dukat på långbord och grillarna var fulla med grönsaker och kött. Vi blev serverade en fantastisk barbecue medan stjärnhimlen visade sig från sin bästa sida och en guide berättade om allt vi kunde se på himlen. I vår del av världen är ju natthimlen så förorenad av städernas ljus att man inte kan se alla stjärnor och galaxer men vid Uluru är det i stort sett inget ljus alls som stör och hela Vintergatan kan ses utan problem, en fantastisk syn. Dessutom kunde vi också se våra närmaste galaxer Magellanska molnen som befinner sig på ett avstånd av ungefär 160 000 ljusår och bara kan ses från södra halvklotet. Det blev en oförglömlig kväll som kommer att finnas kvar i mitt minne länge, länge.
Fotona kan du klicka upp i större format om du vill.
