Bilder från Eslöv och övriga världen

Kategori: Blogg100 (sida 1 av 3)

Första bidraget till årets upplaga av #blogg100

Jaha, då ska jag försöka igen. Ge mig på att publicera ett bidrag per dag, hundra dagar i rad. Fredrik Wass har idag dragit igång den fjärde upplagan av #blogg100 och jag påbörjar för tredje gången. Förra året gick inte speciellt bra men året före lyckades jag faktiskt.

Idag är också första dagen på mitt elfte år som bloggare och då tänker jag att har jag nu bloggat så länge så kan jag väl fortsätta ett tag till, genom att delta i utmaningen och få lite mer fart på text- och bildproduktionen. Det är ju också syftet med blogg100, att faktiskt få liv i bloggandet igen. Veckans fönster la jag ju ner för ett tag sedan så tiden bör jag ju ha.

Eftersom det snöblandade regnet har fallit där ute hela dagen har min längtan efter värme och ljus blivit starkare än vanligt. Jag tröstar mig med en sommarbild från Stockholm dit jag tog mina italienska släktingar för knappt två år sedan.

Flanerare vid Stockholms vatten

Och nu ska jag strax ge mig ut i det hemska gråvädret för att fotografera handboll med Sven. Hmm, varför gör jag det?

Inlägg 1 i #blogg100

Veckans fönstertema: Trafikerat (i #blogg100)

Finns det några trafikerade fönster, tro? Jo, säger jag förstås. Vad säger du? Vill du vara med och visa fönster men inte vet hur vi fönsterfotografer brukar göra, titta in under Veckans fönster och läs.

Medan du funderar på hur du ska hitta ett trafikerat fönster, får du titta på den här cykeltaxin jag hittade i Köpenhamn för inte så länge sedan. Visst kan man säga att det är en slags bänk också?

Cykeltaxi med plats för många

Inlägg 27 i #blogg100

Bara en bild i #blogg100

Idag blir det bara en bild från Strøget i Köpenhamn. Orden tryter och jag vill bara sitta på en bänk och njuta av folklivet. Mina ögon svider av både trötthet och förkylning. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag.

Människor på en bänk

Inlägg 26 i #blogg100

Karttillverkning i #blogg100

Visst har jag väl berättat att jag bl.a. jobbar med GIS? Och att jag försöker hinna med några extra universitetskurser i ämnet? Just nu har jag fått i uppdrag att tillverka ett par kartor utifrån SCB-statistik och har helt försjunkit i GIS-programmet. Så till den grad att jag glömt att gå på lunch och kommer hem alldeles för sent från jobbet. Koncentrationen på urvalsmetoder, shapefiler, geodatabaser, diagramdesign och allt annat som hör karttillverkning till är på topp. Det är enormt roligt och utmanade att försöka åskådliggöra statistik på kartan så att den blir överblickbar och berättar något för den som tittar på den.

Den här pojken ser också ut att gilla kartor där han ligger på bänken och studerar för fullt hur Stockholm ser ut i pappersformat.

Pojke med karta på bänk

Nu är faktiskt en fjärdedel av #blogg100 avklarad i och med detta det tjugofemte bidraget. Och visst ser du nu vilket mitt fototema är för alla mina blogg100-inlägg är?

Datorsäkerhet i #blogg100

Jaha, så hamnade jag framför Vetenskapens värld igen. Och jag blev fast ordentligt i kväll när det handlade om så intressanta ämnen som matematik, fysik och datorsäkerhet. Bl.a. berättades om stuxnet, en trojan man tror skrev av myndigheter i USA för att slå ut Irans kärnkraftverk. Stuxnet spreds kanske inte medvetet in i Iran utan någon tog antagligen med sig in ett bärbart datamedium med den skadliga koden. Nu är stuxnet spritt till många datorer världen över.

Jag funderar vidare på hur lätt det är att ställa till med fullständigt kaos i världen genom trojaner som sprids och tar över känsliga system. Och så tänker jag på den rädsla som uppstått bland så många med anledning av Rysslands övertagande av Krimhalvön och som gör att en del skriker efter att vi ska rusta upp det militära försvaret. Inte är det vapen vi behöver, det är skydd för att upprätthålla de viktiga samhällsfunktionerna som vi människor behöver. Vatten, el, värme, banksystem etc. Förresten, tänk om det var någon trojan som slog ut styrsystemet i det störtade malaysiska flygplanet. Det kan väl inte vara alldeles omöjligt.

Nej, ingenting är omöjligt nu för tiden.

Fotograf som tar en bild på skylt med texten "Ingenting är omöjligt" - och en bänk

Inlägg 24 i #blogg100

Skyltsöndag: Dubbelnamn i #blogg100

Lyssnade på radionyheterna och uppfattade att vi är på väg mot en ny namnlag som innebär att ett par som gifter sig ska få möjlighet att slå samman sina efternamn. Det är idag inte så.

Faktiskt trodde jag att vi redan hade en sådan lag men inser att ännu är vi kvar i det mönster som gör att kvinnan oftast tar mannens efternamn i ett icke samkönat äktenskap. Hur det ser ut i ett samkönat förhållande har jag ingen aning om. Det bör ju rimligtvis bli att båda behåller sina namn eller att båda vill ha bådas.

Jag gifte mig i Nicaragua med en italiensk man, vilket är en lång historia bara det. Eftersom man vid giftermål i både Nicaragua och Italien behåller sina efternamn så var det helt naturligt för mig att behålla mitt svenska namn som jag ärvt efter pappa. (Fram tills jag var en månad gammal hade jag faktiskt mammas finska efternamn eftersom de ännu inte var gifta när jag föddes.) Det var dessutom enklare med tanke på alla dokument som annars skulle ändras via ambassaden. Det räckte så bra med all den pappersexercis vi gick igenom på grund av äktenskapet.

Vår äldste son föddes i Nicaragua och fick därför två efternamn. Först det italienska efter sin pappa och sedan mitt. Så är namnlagen där, liksom i resten av Latinamerika (tror jag i alla fall). Namnen registrerades även i Sverige på samma sätt, medan det i Italien bara gick att få det italienska efternamnet. Som född i Nicaragua fick han dessutom nicaraguanskt medborgarskap förutom de svenska och italienska.

Vår yngste son föddes i Italien och fick där endast sin pappas efternamn, men registrerades i Sverige med dubbelt efternamn enligt samma princip som den äldste. Då var jag inte medveten om att barn vid dubbla efternamn får mammans som så kallat mellannamn och att pappans sätts sist. Våra barn har alltså dubbla efternamn i Sverige, men endast ett i Italien.

När de bodde med mig i Sverige använde båda pojkarna mest det svenska efternamnet som ju stod registrerat sist. Det var enklast så, även om de oftast sköt in det italienska också. Nu bor de i Italien och använder därför endast sin pappas efternamn, vilket får anses vara det enklaste just där. Mitt svenska efternamn är svårt för en italienare att uppfatta och uttala. Bokstaven H uttalas inte och bokstaven U får ett uttal som mest liknar O, dvs. det blir något i stil med Oltman.

 

Nyligen gifta personer brukar ofta åka på smekmånad så därför passar den här bänken bra att sätta sig på. Den finns i Katoomba utanför Sydney. Bilden får också bli mitt bidrag till Pumitas skyltsöndag.

Bänk vid skylt med "Honeymoon Lookout"

Inlägg 23 i #blogg100

Databaser i #blogg100

Som om det inte vore nog med ett heltidsjobb så pluggar jag lite extra vid sidan om. Jag har nog nästan alltid haft någon kurs på gång och har under årens lopp hunnit samla på mig en hel del högskolepoäng i vitt skilda ämnen. I början av en kurs är det alltid lika roligt, nytt och spännande men så efter ett tag avtar entusiasmen en smula. Inte helt, men det känns en aning tråkigare.

Just nu läser jag två GIS-kurser, en vid Luleå Tekniska universitet och en vid Lunds universitet. Egentligen borde jag ha varit klar med den förstnämnda men jag for iväg på långsemester i december och halva januari så jag hann inte. Och så började jag den andra kursen i mitten på januari. Nåja, det verkar inte vara så väldigt höga krav på att bli färdig snabbt på distanskurser, så jag gör lite när jag hinner. Huvudsaken är att jag lär mig saker jag har nytta av och att jag förstår det jag pluggar.

Idag tog jag itu med en uppgift om databashantering som jag skjutit lite framför mig även om jag inte ska lämna in förrän nästa vecka. Det tog en eftermiddag så var jag klar och förstod allt och den där ljuva känslan av att jag klarat av något som jag trott skulle vara svårt infann sig. För visst låter det lite svårt, det där med databaser. Fast det var det ju inte.

Långresan gick till landet med de här djuren. Och där var det nog inte meningen man skulle sitta på bänken här utan gå omkring bland djuren.

Bänk bredvid skylt med "Wallaby Walk"

Inlägg 22 i #blogg100

Natt i #blogg100

Hoppsan. Nu försvann min fredagskväll, dvs jag sov bort den och har nu bara en knapp timme kvar av den här dagen innan det blir lördag. Jag tror jag går och sover igen så att jag bättre kan njuta av morgondagen. God natt!

Natt var det också i Brisbane när jag var där i slutet av december. Och visst ser de här bänkarna ut som en slags lådor som man skulle kunna bära med sig?

Bänkar vid Wheel of Brisbane

Inlägg 21 i #blogg100

Momsdeklaration i #blogg100

Sommaren 2012 beslutade jag mig för att skaffa F-skattsedel eftersom jag fick en del förfrågningar om mina foton. Nu blev det inget sålt just det året men förra året kunde jag faktiskt börja dra in lite pengar. Kul, men nu sitter jag här och ska försöka mig på att för första gången momsdeklarera på skatteverkets hemsida och det lyckas inte speciellt bra. Åtminstone inte i kväll.

När jag matade in decimaltal protesterade systemet vilt och jag fick upp ett felmeddelande som sa att det jag matat in inte dög. Och den där felmeddelanderutan bara hängde kvar så att jag blev tvungen att tvångsavsluta webbläsaren. Efter flera försök lyckades jag i alla fall att mata in heltal i rätt rutor. Klickade på spara-knappen och fick så upp ett felmeddelande om att summeringen inte stämde. Jag gav upp för i kväll och tänker att jag får försöka en annan dag. Jag har ändå på mig till mitten av maj för momsdeklarationen.

Den här bänkbilden var en av dem jag sålde förra året. Inramad och klar för upphängning. Jag döpte den till ”Sovstad?”.

Man på bänk under skylt med "Eslöv"

Inlägg 20 i #blogg100

Lönespridning i #blogg100

En del tycker att löner ska sänkas och andra tycker att de ska höjas. De löner som ska sänkas är de lägsta och de löner som ska höjas är de högsta. Tänk vad klokt. De som har ska ha ännu mer och de som har lite ska ha ännu mindre. I alla fall om man lyssnar på två av de ekonomiska nyheterna som rapporterats den här veckan.

I måndags skrev Dagens Nyheter att professorn Lars Calmfors vid Institutet för internationell ekonomi tycker att Sveriges lägstalöner måste sänkas för att vi ska klara arbetslösheten. Professorn är så klok, så klok, så han kan säkert fundera ut något sätt att leva på ännu lägre lön än den lägsta, speciellt om du är ensamstående förälder. Visst?

Idag nås vi av nyheten att Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström har ett så fantastiskt krävande och ansvarsfullt arbete att han måste ha en höjning på 74 % och därmed får inkassera 2 350 000 kr, alltså en ökning i krontal på en miljon. Visst måste hans insats vara alldeles fantastisk? Ett månadsarvode på 195 000 kr, för jag antar att summan som nämns är ett årsarvode. Månadsarvodet kan väl ungefär motsvara årslönen för den med den lägsta lönen, om inte ännu mer.

Ibland undrar jag vad man gör med så mycket pengar. Har du något förslag?

Har man inte så väldigt mycket pengar så kanske man även får nöja sig med en trasig gammal bänk som den här. Jag hittade den i Katoomba utanför Sydney i december förra året.

Trasig bänk vid stig

Inlägg 19 i #blogg100