Bilder från Eslöv och övriga världen

Kategori: Grövelsjön 2018 (sida 1 av 2)

Grövelsjön-Jakobshöjden tur och retur

Jag kom av mig med alla foton från fjällen som jag skulle publicera. Det tog lite tid att redigera alla bilder, men nu är jag nästan klar. Alla kommer inte här förstås – det skulle bli lite tråkigt med bara fjällandskap.

De senaste fjällfoton jag visade var från turen till Elgåhogna. Nu går jag en dag fram och visar tre foton från en underbar dag då vi höll oss kvar på den svenska sidan av gränsen. Vi började gå från Grövelsjöns södra del och tog oss uppåt så sakteliga. En del av oss fortsatte uppåt till Jakobshöjden medan de andra gick ner till en liten strand vid sjön och vilade.

Jakobshöjden ligger drygt 1000 meters upp. På toppen finns en hög mobilmast och ett litet vindskydd av sten där en brevlåda innehåller en gästbok. Vi satt där en stund innan vi vände tillbaka ner mot sjön igen.

Sjön omgiven av skog.

Där nere vid Grövelsjön började vi vår vandring uppåt den här soliga dagen.

Fjällandskap som går uppåt.

Stegen ledde oss mot Jakobshöjden med dess mobilmast.

Stig med vandrare

Eftersom vi gått uppåt fick vi ju gå ner igen längs den här stigen.

Utsikt gånger tre

I de här tre fotona flyttar jag mig allt närmare utsikten över fjällen i fjärran och sjön i djupet. Det första fotot är tog jag med teleobjektivet.

Två vandrare på fjällkammen Flera vandrare vid fjällkammen Flera vandrare vid fjällkammen

Drottningen

Nästan överallt på vandringarna vi gick vid Grövelsjön såg vi i fjärran Drottningen, dvs det fjäll som kallas så eftersom det ser ut som en kvinna som ligger ner. De här fotona tog jag alla under vår vandring mot Elgåhogna.

Drottningen på nära håll

Den här bilden är tog jag med teleobjektivet så därför ser Drottningen ut att vara ganska nära.

Drottningen på håll

Här har jag faktiskt kommit lite närmare Drottningen.

Drottningen på håll

Och här ännu närmare.

Snö på väg till Elgåhogna

Visst känns det underligt med snö när värmen ligger som ett lock över Sverige och orsakar bränder på så många håll? Normalt sett brukar det ligga kvar betydligt mer snö i fjällen runt Grövelsjön än vad det gjorde när vi vandrade där veckan efter midsommar. Och ändå hade vintern varit ovanligt snörik. Men så kom värmen i maj och all snö smälte undan och knappt en droppe vatten fanns kvar i markerna. Föregående år har vi plaskat runt rejält och fått hoppa över ganska strida bäckar. I år skulle jag kunnat gå i lågskor utan problem.

Den dag vi gick mot Elgåhogna kom vi ganska högt upp och råkade på snön som du ser här. Vi gick vid ett tillfälle längs randen av ett område med snö och det var nog en av de besvärligaste delarna där vi vandrade på ett ojämnt underlag med stora stenar som riskerade att rulla neråt. Nåja, det gick bra till sist.

Rödklädd vandrare på stig och snö i bakgrunden

Ännu är vi långt från snön.

Snöfläck på fjäll i bakgrunden

Där borta finns kylan.

Snö på fjället och vandrare

Nu närmar vi oss snön och den steniga delen av vandringen.

Stenrösen på väg till Elgåhogna

Sådana här högar med stenar är vanligt att se vid vandringsleder. Det är en gammal tradition att märka ut de bästa vandringsstigarna med stenrösen och den upprätthålls än idag trots att stigarna också märks ut med olika färgmarkeringar. En del anser att man inte på egen hand bör bygga upp stenrösena.

Stenröse vid bergskam

Visst ligger den fint vid bergskammen, den här stenhögen – och stigen.

Stenröse med ett rött T

Det här stenröset har fått ytterligare en markering om att stigen går här.

Stenröse mot blå himmel

En fin silhuett mot den blågrå himlen.

Fjällbjörkar på väg till Elgåhogna

Måndagen efter midsommar hade det slutat blåsa i Grövelsjön och dess omgivning och solen tittade fram betydligt mer. Alla var pigga på en lite längre dagsvandring och vi åkte ännu en gång över gränsen till Norge, fortfarande utan att se någon passkontroll som vid passagen mellan Danmark och Sverige. Vårt mål var Elgåhogna, en vandring på drygt en och en halv mil och upp på mer än 1200 meters höjd. Det blev en lång men väldigt skön dag. Jag börjar med att visa några sluttningar med fjällbjörkar vi passerade innan vi kom upp ovanför trädgränsen.

Fjällbjörkar på rad med fjällen i bakgrunden Fjällbjörkar på rad med fjällen i bakgrunden Liggande fjällbjörk

Flora och fauna vid Båthusberget

Bland mina vandringskamrater i Grövelsjön finns flera kunniga botaniker, ornitologer och andra som kan svara på vilka arter av växter, fåglar, insekter och andra djur vi såg på våra vandringar. Tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg alla arter de nämnde, men här kommer några foton på en del av dem de pekade ut.

Lila orkidé

Jag kommer inte ihåg vilken art det här är, men en orkidé är det i alla fall.

Polarull

Det här är i alla fall polarull.

Fjäril

Flera fjärilar av den här arten fladdrade förbi. Just detta exemplar satt en stund med ihopslagna vingar.

Blåvinge

Här har den slagit ut sina vackra blå vingar. Arten är blåvinge.

Välbehövlig vandringspaus

Efter ytterligare några kilometers vandring var det dags för dagens andra paus i stillheten på Båthusberget. Solen sken fortfarande på oss och skulle så göra under alla återstående vandringsdagar.

Klippa med vandrare högst upp

Högt där uppe på klippan skymtar du säkert mina glada vandringskompisar innan de så småningom når oss andra som redan satt oss i ljungen.

Vandrare närmar sig

Vandrarna närmar sig långsamt längs stigen som nätt och jämt syns.

Vandrare sitter i ljungen

Äntligen är hela gänget samlat, totalt tretton personer.

Utsikt mot renar och Drottningen

På vår vandring mot Båthusberget pausade vi två gånger för att få i oss lite mer energi och vila våra ben en smula. Att också få en underbar utsikt där vi satt i ljungen var förstås ett måste. Just när vi satte oss här, såg vi på håll hur renarna drog förbi i närheten och hur bra fjället Drottningen syntes i fjärran. Försök sedan föreställa dig hur tyst det blev när alla fikat färdigt och lagt sig ner i ljungen för att vila efter att småpratet tystnat. De enda ljud som hördes var fåglarnas sporadiska kvitter. Underbart vilsamt!

Två vajar med sina kalvar på en bergskam

Rakt framför oss passerade renarna på led. Först två vajor med sina kalvar.

Renar på en bergskam

Därefter kom ännu fler renar springande på bergskammen.

Fjället Drottningen i blåa toner

Vred jag huvudet lite åt höger syntes i stället Drottningen långt i fjärran.

Vandring mot Båthusberget

Dagen efter midsommardagen, efter att mina fötter fått lite vila från skoskavet jag dragit på mig på midsommarafton, följde jag med mina glada vandrarvänner på en vandring upp på Båthusberget på den norska sidan. Vi började i lite mulet väder, gick på spångar bredvid sjöar, genom fjällskog, på steniga stigar, uppåt, uppåt. Medan vi vandrade på stigarna blev vädret allt varmare och solen sken på oss. Jackorna åkte av och vi njöt för fullt av tystnaden och utsikten. (En liten reservation att jag i bildtexterna inte rätt namngett sjöarna.)

Sjö och grå himmel

En del av Djupsjöns södra del, där vi passerade strax efter att ha inlett vår vandring.

Sjö från högre höjd

Nu har vi vandrat uppåt från sjöarna och blickar ner mot Djupsjön och Båthussjön.

Vandrare på smal stig

Det går uppåt på smala stigar medan sjöarna syns långt där nere.

Landskap med blå berg i bakgrunden

Uppe vid vår första rastplats belönas vi med en vacker utsikt mot de blå fjällen.