Kategori: Grövelsjön 2018 (sida 1 av 2)

Jag kom av mig med alla foton från fjällen som jag skulle publicera. Det tog lite tid att redigera alla bilder, men nu är jag nästan klar. Alla kommer inte här förstås – det skulle bli lite tråkigt med bara fjällandskap.

De senaste fjällfoton jag visade var från turen till Elgåhogna. Nu går jag en dag fram och visar tre foton från en underbar dag då vi höll oss kvar på den svenska sidan av gränsen. Vi började gå från Grövelsjöns södra del och tog oss uppåt så sakteliga. En del av oss fortsatte uppåt till Jakobshöjden medan de andra gick ner till en liten strand vid sjön och vilade.

Jakobshöjden ligger drygt 1000 meters upp. På toppen finns en hög mobilmast och ett litet vindskydd av sten där en brevlåda innehåller en gästbok. Vi satt där en stund innan vi vände tillbaka ner mot sjön igen.

Där nere vid Grövelsjön började vi vår vandring uppåt den här soliga dagen.

Stegen ledde oss mot Jakobshöjden med dess mobilmast.

Eftersom vi gått uppåt fick vi ju gå ner igen längs den här stigen.

I de här tre fotona flyttar jag mig allt närmare utsikten över fjällen i fjärran och sjön i djupet. Det första fotot är tog jag med teleobjektivet.

Nästan överallt på vandringarna vi gick vid Grövelsjön såg vi i fjärran Drottningen, dvs det fjäll som kallas så eftersom det ser ut som en kvinna som ligger ner. De här fotona tog jag alla under vår vandring mot Elgåhogna.

Den här bilden är tog jag med teleobjektivet så därför ser Drottningen ut att vara ganska nära.

Här har jag faktiskt kommit lite närmare Drottningen.

Och här ännu närmare.

Visst känns det underligt med snö när värmen ligger som ett lock över Sverige och orsakar bränder på så många håll? Normalt sett brukar det ligga kvar betydligt mer snö i fjällen runt Grövelsjön än vad det gjorde när vi vandrade där veckan efter midsommar. Och ändå hade vintern varit ovanligt snörik. Men så kom värmen i maj och all snö smälte undan och knappt en droppe vatten fanns kvar i markerna. Föregående år har vi plaskat runt rejält och fått hoppa över ganska strida bäckar. I år skulle jag kunnat gå i lågskor utan problem.

Den dag vi gick mot Elgåhogna kom vi ganska högt upp och råkade på snön som du ser här. Vi gick vid ett tillfälle längs randen av ett område med snö och det var nog en av de besvärligaste delarna där vi vandrade på ett ojämnt underlag med stora stenar som riskerade att rulla neråt. Nåja, det gick bra till sist.

Ännu är vi långt från snön.

Där borta finns kylan.

Nu närmar vi oss snön och den steniga delen av vandringen.

Sådana här högar med stenar är vanligt att se vid vandringsleder. Det är en gammal tradition att märka ut de bästa vandringsstigarna med stenrösen och den upprätthålls än idag trots att stigarna också märks ut med olika färgmarkeringar. En del anser att man inte på egen hand bör bygga upp stenrösena.

Visst ligger den fint vid bergskammen, den här stenhögen – och stigen.

Det här stenröset har fått ytterligare en markering om att stigen går här.

En fin silhuett mot den blågrå himlen.

Måndagen efter midsommar hade det slutat blåsa i Grövelsjön och dess omgivning och solen tittade fram betydligt mer. Alla var pigga på en lite längre dagsvandring och vi åkte ännu en gång över gränsen till Norge, fortfarande utan att se någon passkontroll som vid passagen mellan Danmark och Sverige. Vårt mål var Elgåhogna, en vandring på drygt en och en halv mil och upp på mer än 1200 meters höjd. Det blev en lång men väldigt skön dag. Jag börjar med att visa några sluttningar med fjällbjörkar vi passerade innan vi kom upp ovanför trädgränsen.

Efter ytterligare några kilometers vandring var det dags för dagens andra paus i stillheten på Båthusberget. Solen sken fortfarande på oss och skulle så göra under alla återstående vandringsdagar.

Högt där uppe på klippan skymtar du säkert mina glada vandringskompisar innan de så småningom når oss andra som redan satt oss i ljungen.

Vandrarna närmar sig långsamt längs stigen som nätt och jämt syns.

Äntligen är hela gänget samlat, totalt tretton personer.

Dagen efter midsommardagen, efter att mina fötter fått lite vila från skoskavet jag dragit på mig på midsommarafton, följde jag med mina glada vandrarvänner på en vandring upp på Båthusberget på den norska sidan. Vi började i lite mulet väder, gick på spångar bredvid sjöar, genom fjällskog, på steniga stigar, uppåt, uppåt. Medan vi vandrade på stigarna blev vädret allt varmare och solen sken på oss. Jackorna åkte av och vi njöt för fullt av tystnaden och utsikten. (En liten reservation att jag i bildtexterna inte rätt namngett sjöarna.)

En del av Djupsjöns södra del, där vi passerade strax efter att ha inlett vår vandring.

Nu har vi vandrat uppåt från sjöarna och blickar ner mot Djupsjön och Båthussjön.

Det går uppåt på smala stigar medan sjöarna syns långt där nere.

Uppe vid vår första rastplats belönas vi med en vacker utsikt mot de blå fjällen.