Bilder från Eslöv och övriga världen
Nähä, inte det. Då får jag väl drömma mig tillbaka till värmen på Tokashiku, en dryg timmes snabb båtfärd från Naha på den japanska ön Okinawa. Där var det varmt och soligt i slutet på juni förra året. Fast det kom visst lite regn också om jag rannsakar mitt minne.
En av dagarna i Japan besökte vi Hiroshima, vilket jag skrivit om tidigare. Eftersom det just idag (enligt japansk tid igår) är exakt 70 år sedan den första av två atombomber fälldes över Japan, visar jag några fler bilder från vårt besök i Peace Memorial Park den där regniga dagen.
Den 6 augusti 1945 på morgonen exploderade den dödliga bomben, kallad Little Boy, i luften över Hiroshima och ungefär 140 000 människor dog den dagen och de närmast följande månaderna. Tre dagar senare fälldes den andra atombomben, Fat Man, över Nagasaki och ytterligare ca 70 000 personer avled.
I den stora parken finns flera minnesmärken och längst bort under bågen ser du det mest märkliga, atombombsdomen.
Ännu ett minnesmärke i form av en trippelbåge i sten. Runt om är montrarna fyllda med vikta pappersfåglar.
I glasmontrarna finns olika budskap i form av de vikta pappersfåglarna, alla gjorda av skolbarn.
Atombombsdomen var den enda byggnaden som stod kvar medan alla andra förstördes av den enorma sprängkraften.
Atombombsdomen tillhör nu ett av UNESCO:s världsarv och påminner oss om den förödelse en atombomb kan orsaka. Måtte det aldrig mer fällas atombomber på någon plats!
Eftersom jag har ganska många bilder från Japan opublicerade kommer här några fler ur högen. Dessa bilder tog jag i växthuset i Shinjuku Gyoen National Garden i stadsdelen Shinjuku i Tokyo, ett väldigt vackert växthus med olika avdelningar. Kanske Margareta också ska besöka det när hon snart åker till Japan.
Visst är det kallt och regnigt i Skåne den här sommaren? Eller det är bara jag som fryser efter Japanresan? Visserligen regnade det en hel del där också men det var åtminstone varmt. Redan andra dagen i Tokyo såg det ut som i bilderna när vi gick omkring i Akihabara, elektronikdistriktet.
Blir du törstig i Japan är det inte så svårt att få tag i något att dricka. I en del parker finns dricksvattensfontäner och vattnet är fullt drickbart direkt ur kranen precis som i Sverige. Vill du inte ha vanligt vatten, kan du stanna till vid en sådan här automat och lägga i några mynt, allt från 100 yen (ca 7 kr) och upp till ca 160 yen (ca 11 kr). Då får du en flaska eller burk med t.ex. te, energidryck, smaksatt vatten eller juice. Svalkande kallt i värmen. Automaterna finns precis överallt så de är svåra att missa.
När du druckit upp din svalkande dryck får du däremot se upp med var du slänger din flaska eller burk. Att skräpa ner är förbjudet enligt lag, precis som i Sverige, men i Japan efterföljs lagen fullt ut. De flesta bär helt enkelt med sig skräpet hem för papperskorgar såg jag inte många av. Vid dryckesautomaterna finns däremot oftast några hål, anpassade för petflaskor och burkar, så står du kvar vid automaten och dricker upp, kan du slänga flaskan direkt.
Jag såg att den urgamla fotoutmaningen Tisdagstema har just temat dryck idag, så då passar det ju bra att delta med det här inlägget om japanska drycker. Bilden tog jag i Horyuji, där vi också besökte den vackra pagoden.
Jag provade en hel del mat i Japan som jag inte riktigt visste vad det var för något. Att förstå allt i menyerna var inte det lättaste även om de ofta hade separata engelska menyer om man inte kunde läsa japanska, vilket jag alltså inte klarar. Utanför många restauranger presenteras också maten på det sätt du ser i bilden här, dvs. med plastmat på tallrikar. Ett lite annorlunda sätt att visa vad som finns att äta. Många restauranger skyltar också med sådana här röda lyktor. Bilden tog jag den första kvällen i Shinjuku i Tokyo.
Innan vi åkte till Japan hade jag inte ätit sushi speciellt många gånger. Minns första gången jag gjorde det och trodde wasabin var guacamole. Eftersom jag gillar guacamole tog jag ganska mycket på min tallrik, men upptäckte snabbt att det definitivt inte var den milda smaken av avokado som jag förväntade mig utan i stället var det en stark hetta som spred sig i munnen.
Nåväl, i Japan blev det ganska mycket sushi och något jag uppskattade speciellt mycket var de sushirestauranger där man fick sätta sig vid ett rullande band och välja bland de små tallrikar som sakta gled förbi och ta det som såg gott ut. På varje tallrik ligger två sushibitar och tallrikarna är färgkodade så att varje färg har sitt pris. Tillhörande dryck är grönt te som man häller i muggar från en kran vid platsen.
När man ätit klart har de tomma tallrikarna samlats i en hög och servitrisen kommer och räknar dem och skriver ett kvitto på vad måltiden kostat. Kvittot tar man med sig till kassan vid utgången och betalar vad måltiden kostat. Oftast tillkommer också momsen på 8 %.
Nedanstående bilder är från en sushirestaurang i stadsdelen Shinjuku i Tokyo där vi åt en kväll. Dyraste rätten tror jag var den som syns på sista bilden, dvs.600 yen (ca 42 kr). Om jag minns rätt kostade den billigaste endast 200 yen (ca 14 kr). På andra bilden ser du förutom kockarna också hur det ser ut där man sitter vid bandet med bl.a. tekranen, sojan och skylten med tallrikspriserna. Mannen som sitter där har även en skål med misosoppa framför sig.
Det här inlägget skulle jag ha publicerat redan i onsdags, men det har inte blivit så. I onsdags lämnade vi alltså Japan, men det är alltid jobbigt med den där jetlagen och inte förrän idag har jag kommit in i hyfsat rätt tid, kanske för att jag idag började jobba igen efter semestern. Först i kväll laddade jag in de foton jag tog på flygplatsen i onsdags morse, japansk tid, då vi väntade på planet som skulle ta oss till Helsingfors för byte till Köpenhamn. Det var en ganska händelselös resa och det kändes allt lite konstigt att plötsligt vara hemma igen och förstå allt som skrivs och talas runt om och inte längre vara omgiven av de japanska tecknen, oförståeliga för oss.
Kansai är Osakas internationella flygplats och ligger på en konstgjord ö söder om staden. Konstruktionen är lite speciell med dess balkar som går överallt. På de här bilderna ser du lite grann hur det ser ut. Kansai är också namnet på den region där både Osaka och Kyoto ligger.
Regn, regn, regn. Paraplyerna fick tas fram idag och inte förrän på kvällen slutade det regna. Vi stannade i Kyoto och ägnade oss åt shopping runt Shijo-Kawaramachi. Våra kontanta medel är i stort sett slut och vi fick förlita oss på att butikerna tog emot kreditkort, vilket inte är så väldigt vanligt. Men idag lyckades vi t.o.m. hitta en restaurang som accepterade kreditkort så att vi fick en sen lunch.
I kväll tog jag de här bilderna efter att kameran fått vila hela dagen. De två första visar en av de stora gallerierna som löper i nordsydlig riktning mellan Shijo och Karasuma. Den tredje bilden är från en liten parallellgata.
Idag for vi till Himeji, lite sydväst om Kyoto. Resan gick med tåg förstås, dessa japanska tåg som går som urverk, precis tvärtom mot i Sverige. Står det att tåget ska gå 18.01 så går det klockan 18.01 och inte 18.02. Dessutom finns många olika slags tåg och de verkar ha separata spår efter hur snabbt de går. Shinkansen har dessutom egna avdelningar på stationerna. Mängder av tåg går hela tiden och det behövs för många reser med dem.
Nåja, vi åkte alltså till Himeji för att titta på det vita slottet från 1333. Det vill säga, det började byggas då och har byggts till i omgångar. Det är det främsta slottet i Japan och finns alltså på UNESCO:s världsarvslista. Redan när man kliver ut från järnvägsstationens norra entré syns slottet på långt håll. Efter en promenad på ca 20 minuter är man framme och kan börja gå upp till toppen. Inträdesavgiften till själva slottet är 1000 yen, ca 70 kr.
Det var inte så jättevarmt idag och det var tur det, för det är en ganska lång promenad för att komma upp och mängder av trappor med väldigt höga trappsteg. De sista våningarna måste man dessutom ta av sig skorna och gå barfota eller i strumplästen.
Norra entrén till stationsbyggnaden i Himeji.
Promenaden fram till slottet från stationsbyggnaden tar ca 20 minuter längs den här breda gatan.
I början av promenaden upp till toppen på slottet.
Innanmätet är helt i trä, bl.a. bambu.
Väl uppe har man den här strålande utsikten över staden Himeji.
Läs mer om hur du kan använda mina bilder under Bilderna.