Igår kväll precis innan jag somnade hörde jag den korta nyheten om att Venezuelas president Hugo Chávez hade avlidit. Det var nog ganska väntat att han inte skulle överleva den cancer han fått behandling för av kubanska läkare. Chávez verkar inte vara speciellt populär i svenska media och det är kanske förståeligt när inflytandet från USA är så stort. Jag ser dock med andra ögon – latinamerikanska om man så vill – på Hugo Chávez gärningar som president. En annan som delar min uppfattning är statsvetaren Björn Blomberg som på Newsmill skriver klokt om det han åstadkommit, bl.a. förstatligat de venezolanska oljeföretagen och med förtjänsterna därifrån faktiskt satsat på sociala reformer som kommit de fattigare till del. Förstås orsakar den här typen av åtgärder alltid ramaskri bland dem som ser sig fråntagna sina förmåner.
Ett land vars befolkning också fått del av oljerikedomarna är Nicaragua, det lilla centralamerikanska land där jag bodde i slutet på 1980-talet (om du inte redan visste det) och där min äldste son föddes. Förra året var jag på studentfest hos en flicka med rötter i Nicaragua och förstås stod den blåvita nicaraguanska flaggan på bordet.
Inlägg 43 i #blogg100.
