Bilder från Eslöv och övriga världen
Idag for jag iväg till Malmö för att bl.a. fotografera på Malmö Prideparad som gick genom stan i ömsom sol, ömsom regn. Det gick bra trots att kameran blev en smula blöt och jag kom hem med nästan fem hundra bilder på minneskortet. En del av fotona raderades ganska snabbt men flera valde jag att redigera. I kväll har jag hunnit med några och du får här se fyra av de personer som fastnade på sensorn.
För en vecka sedan for jag tillsammans med vänner till en liten ort utanför Falkenberg där vi träffade ytterligare vänner. Över helgen pågick Falkenbergs jazzdagar med många fina artister som bjöd på improvisationer inom jazz och blues. Förutom att lyssna på jazz hann vi också med en del konstutställningar i trakterna och jag har inte på år och dag varit så kulturell som den helgen. Kulturtanter talas det ju om och jag räknas nog som en av dem. Det gäller att njuta av det som bjuds när chansen finns.
Husbandet bestod av Ewan Svensson på gitarr, Matz Nilsson på bas och Magnus Gran på trummor. De kompade med bravur flera av de inbjudna artisterna.
Saxofonisten Scott Hamilton njuter av Jan Lundgrens melodiska pianotoner.
Liane Carrol var en fantastiskt glad och humoristisk uppenbarelse och spelade fenomenalt på pianot.
Det franska afrofunkbandet Vaudou Game svängde loss ordentlig och fick upp publiken att dansa till den taktfasta rytmen.
Ser att det idag är sista dagen för blogg100 för dem som började samtidigt som jag, dvs den 1 mars. Fast jag hoppade ju av drygt halvvägs, någon gång i april. Det blev lite för mycket med jobbet så jag hann helt enkelt inte med annat. Nåja, jag fortsätter blogga i min egen takt utan någon press från någon bloggutmaning.
Fotograferingsaktiviteten är det inte heller något vidare med. Senast jag tog ut kameran var på fotofikat i Malmö i slutet på maj. Bilderna jag tog då blev faktiskt redigerade redan dagen efter men har bara legat på hårddisken utan att komma någon vart. Tre av bilderna ser du sist i inlägget.
Däremot har jag ägnat mig åt en del annat – förutom jobb då. Förra veckan var jag och lyssnade på Mattias Gardell på Eslövs folkhögskola, dit han var inbjuden av Herbert Felixinstitutet för att tala om sin senaste bok, den om seriemördaren Peter Mangs. Peter Mangs kallades förutom seriemördare också för den skånske lasermannen. Visst finns likheterna med John Ausonius, den man som i början på 1990-talet sköt med lasersikte i Stockholm mot personer han tyckte inte passade in i Sverige, men Peter Mangs hann med betydligt mer av grymheter innan han hösten 2010 äntligen kunde fångas in efter att ha skjutit mot personer med ett visst utseende sedan sommaren 2003. Han blev dömd till livstids fängelse för två mord och åtta mordförsök, men Mattias Gardell tar i sin genomgång av Mangs’ liv upp ännu fler händelser. Jag köpte ett av de få exemplar av boken ”Raskrigaren” som Mattias Gardell hade med sig och fick den förstås signerad. Nu är boken utläst och det var med en rysning jag la den ifrån mig. Mattias Gardell har i ett antal intervjuer med Peter Mangs och andra honom närstående personer kommit fram till vad som drev Mangs att begå morden och mordförsöken. Det är ingen rolig läsning, även om den är viktig.
Jag minns mycket väl stämningen i Malmö vid den här tiden och speciellt i oktober 2010 då polisen äntligen gick ut med att det var en seriemördare som gav sig på personer med ett visst utseende från att förut ha haft hypotesen att det var kriminella gäng som varit i farten. Min yngste son skulle komma på besök från Italien när jakten pågick som mest och jag var fruktansvärt orolig för honom när han passerade Malmö. Efter att Peter Mangs greps den 9 november tror jag att många i Malmö pustade ut av lättnad – och så även jag. Fast jag kan inte låta bli att undra när nästa s.k. laserman dyker upp. Ideologin som driver fram sådana här raskrigare är i allra högsta grad levande.
Vid Triangelns station var det varmt den här dagen.
Även den här bilden är tagen vid Triangelns station och således ytterligare ett bevis på den höga temperaturen.
Undrar om det här barnet bränt fötterna på de varma stenplattorna.
Mycket debatt om händer just nu så jag publicerar en utsträckt hand jag hittade i Trelleborg i söndags. Något annat orkar jag inte med just nu. Läs i stället hos Miatankar om hälsningsseder.
Inlägg 52 i #blogg100
För fjärde året i följd tänker jag delta i Bisonblogs utmaning att blogga hundra dagar i följd. I morgon startar jag och många andra med mig. Det blir fjärde året för mig. Två gånger har jag fullföljt och en gång hoppade jag av. Undras hur det blir i år. Jag försöker i alla fall även om jag nog känner mig ungefär som på den här bilden, en smula tveksam till om jag klarar utmaningen. Vill du vara med kan du också anmäla dig – här.
Idag tog jag och Sven tåget till Malmö för att fika tillsammans med ett femtontal fotografer. Alltså inte fotografera utan bara sitta och dricka kaffe (eller annan dryck) och umgås ett par timmar. Men i längden går det ju inte att umgås med fotografer utan att faktiskt fotografera också, så när vi bröt upp fortsatte ett par av oss ut i kylan och idkade gatufotografering längs gågatan fram och tillbaka till Triangeln. Här ser du tre av bilderna jag tog.
Jag såg några pappor som var ute på vift med sina barn utan mammor.
Visst ser det ut som tvillingar?
Även äldre män får lov att ha håret samlat i hästsvans om det bara är långt tillräckligt.
Den här tjejen stod vid Triangelns station i söndags med en hel drös väskor och verkade bli väldigt glad när jag frågade om hon ville bli fotograferad.
Idag mötte jag upp med ett antal skånska fotografer vid Triangeln i Malmö. Med våra kameror tog vi oss mycket långsamt längs Rådmansgatan, Södra Förstadsgatan och Södergatan. På vägen passerade vi Gustav Adolfs torg med marknadsstånd och igloo, Lilla torg med sin stora lampa och gamla telefonkiosk samt Stortorget där vi stötte på Malmös Lucia med följe. De tränade inför sitt framträdande senare på kvällen och hade ännu inte tänt ljusen.
Malmö Luciatåg övar sånger.
För en herrans massa år sedan var jag själv Lucia och tillsammans med sedvanligt följe sjöng vi förhoppningsvis vackert på vårt första framträdande som är förevigat i tidningsartikeln nedan. Dagen efter, om jag minns rätt, fick vi dessutom överraska Kinas bordtennislag på Eslövs dåvarande stadshotell. Kineserna var på besök för att spela landskamp i Eslöv, något som var stort. Både Stellan Bengtsson och Kjell Johansson fanns också på plats. Jag minns att de kineser som lyssnade på oss log så fint när jag sjöng Gläns över sjö och strand alldeles solo. Fast de måste ha undrat väldeliga över vilka konstiga spöken som kom och sjöng för dem.
Jag var mäkta förgrymmad över att beskrivas som trettonåring. Faktiskt skulle jag en månad senare fylla femton.
I förmiddags tog jag tåget till Malmö för att tillsammans med nya och gamla fotokompisar ägna mig åt gatufotografering. Rei som ledde fotopromenaden gav oss två utmaningar som gick ganska snabbt att klara av. Den första var att fotografera någon okänd framifrån eller från sidan – man absolut inte bakifrån. Den andra var att fråga någon okänd om den ville bli fotograferad.
Det tog inte lång tid innan ett par hejdade mig och undrade om jag ville fotografera dem och förstås gjorde jag det. Bara en stund senare dök en man upp som ville bli fotograferad och så fortsatte det. Här ser du några av bilderna jag tog idag. Idel glada personer som inte alls hade något emot att bli fotograferade. Verkligen en rolig fotopromenad.
Det här paret hejdade mig för att bli fotograferade.
Den här kvinnan svarade jakande på min fråga om jag fick fotografera henne.
Den här mannen hejdade mig för att bli fotograferad.
Och även den här mannen ville bli fotograferad av mig.
Plötsligt dök han bara upp medan jag väntade på att någon intressant person skulle passera.
I slutet på promenaden dök en snögubbe upp och bjöd oss på risifrutti.
Som sig bör i en regnbågsparad går även flera politiska partier med och visar sitt stöd för allas lika rätt. Här några av dem jag hittade i lördagens pridetåg.
Läs mer om hur du kan använda mina bilder under Bilderna.