Bilder från Eslöv och övriga världen

Kategori: Tillbakablick (sida 1 av 5)

Så blev mitt år 2021, del 4

Sista delen av min tillbakablick på året som gått och alltså för månaderna oktober, november och december. All foton är klickbara.

Så blev mitt år 2021, del 1
Så blev mitt år 2021, del 2
Så blev mitt år 2021, del 3

Oktober

I början på månaden for jag med en väninna norrut för att vandra en dag på Skåneleden från Glumslöv mot Landskrona. Vi hade en underbart solig dag.

Pandemisituationen verkade också ha lugnat ner sig så jag vågade köpa en biljett till Italien över jul. Inte anade jag då att jag skulle behöva uppsöka ett testcenter för att innan flygresan ta ett antigentest. Handtvätten fortsatte jag som vanligt med, men betalade inte för den.

Fortfarande jobbade jag hemma men gick in på kontoret allt oftare och for t.o.m. in till Hyllie för en konferens.

November

I början på november deltog jag åter på det traditionella fotofikat i Malmö med efterföljande fotopromenad då jag hittade en tom parkeringsplats för elscootrar på Stortorget. Jag åkte också tåg lite oftare än förut.

Filmstudion kom igång men jag fick visa mitt covidpass för att komma in på Bian. Faktiskt kom jag också iväg på ett restaurangbesök.

På Stora torg hittade jag ett nytt brunnslock med poesi, en ny drive signerad VA Syd.

Medborgarhuset var (och är) fortfarande insvept i väntan på nytt tak.

December

Snön och kylan kom i början på månaden och jag kom faktiskt ut med min kamera till Trollsjöområdet medan det vita fortfarande låg kvar.

Och så flög jag iväg till släkten i Italien över jul, trots att smittan med den nya mutationen omikron hade satt fart ordentligt. In i det sista var jag tveksam men längtan var för stor så jag for efter att ha tagit den tredje vaccinationsdosen, testat mig och införskaffat munskydd. Dagen innan avfärd fick jag besked om att direktflyget med SAS var inställt och jag blev ombokad på SwissAir med byte i Zürich. Trots allt gick det bra och jag använde tre munskydd för att följa reglerna ordentligt. Resan blev riktigt trevlig eftersom jag fick sällskap med en lärare från Trelleborg som liksom jag blivit ombokad och vi hade mycket att prata om.

Väl nere i Italien ändrades restriktionerna såväl hemma i Sverige som i Italien och jag hade lite svårt att hänga med på alla nya saker som infördes. Munskydd blev obligatoriskt överallt i Italien, även utomhus, och man införde krav på FFP2-munskydd i kollektivtrafiken. Min äldste son köpte in en stor låda med sådana så vi klarade oss bra. Fast vi åkte aldrig iväg till Milano som vi tänkt, just med tanke på den ökande smittorisken.

På julafton kom en ny liten släkting till världen. Hon var väntad först två veckor senare, men kom alltså lite tidigare, säkert bara för att jag skulle hinna träffa henne.

Jag bakade pepparkakshus och gjorde laxmackor och vi träffades nästan alla som tänkt sig komma till julluncherna hos min svägerska. Två familjer uteblev dock eftersom de hade träffat andra som var smittade och därför fick de hålla sig i hemma.

Även flyget hem blev inställt och jag blev ombokad till Air France med byte i Paris. De enda godkända munskydden var just FFP2 så jag var glad att min son kunde avvara några till mig.

Så blev mitt år 2021, del 3

Tredje kvartalet av det nyss avslutade året 2021 presenteras här med ord och bilder. Som vanligt kan du klicka upp bilderna i större format.

Så blev mitt år 2021, del 1
Så blev mitt år 2021, del 2

Juli

Jag jobbade hela månaden men tog ut några enstaka semesterdagar i anslutning till helgerna för att njuta av sommaren lite. Dessutom hade jag blivit inbokad på släktforskningsföreningens sammankomst där jag pratade om min farfar och visade foton från Eslöv. I samband med det tog jag också några nya foton av stan, bl.a. av den hörna där padelhallen startat men där det när jag var liten låg en speceributik: Hakon Håkanssons. Framöver kommer padelhallen att ersättas av flerfamiljshus.

Ett nytt hus byggdes också på Norregatan bredvid den gamla biografbyggnaden Palladium där stadsbiblioteket numera är inhyst sedan många år tillbaka. Förtätningen i stan är stor och inflyttningen av nya Eslövsbor har verkligen ökat.

Längre norrut på Norregatan fick äntligen ett gammalt förfallet hus rivningslov och det håller på att resas ett nytt hus på platsen. Jag har följt byggnationen under året.

Stora torg blev klart i slutet av juni och många Eslövsbor gladdes åt att det blev så fint. Skulpturen Snäckfågel flyttades till den norra änden.

Augusti

Äntligen kom jag iväg till Italien och fick träffa bl.a. äldste sonen som jag inte sett annat än på WhatsApp under drygt ett och ett halvt år. En dag gav vi oss iväg till Bergamo, den stad som drabbats så hårt i pandemins inledning mars 2020. Vi åkte bl.a. upp till den gamla staden, Bergamo Alta, där vi strövade runt bland turisterna, varav många bar munskydd.

Tillbaka i byn hälsade jag på släktingarna och promenerade runt med min kamera tills jag en dag snubblade på en gatsten som av trädrötterna skjutit i höjden. Det bar sig inte bättre än att min vänstra arm bröts och jag fick åka ambulans till närmaste öppna sjukhus för röntgen, datortomografi och gipsning. Därmed var mina planer på utflykter till Alperna och andra platser helt avskrivna och resten av tiden i byn ägnade jag mest åt läsning av italienska böcker.

September

Inte förrän i slutet på månaden var min brutna arm så pass bra att jag kunde lyfta kameran igen. Då vågade jag mig också in till Malmö med tåget för att efter ett mycket långt uppehåll träffa några av fotokompisarna som förr träffades en gång i månaden för att fotofika och fotopromenera tillsammans. Alla de här fotona är från den träffen då jag endast använde mitt lättaste objektiv, en vidvinkelzoom.

Så blev mitt år 2021, del 2

Dags att sammanfatta andra kvartalet av förra året med några foton och texter. Bilderna är klickbara.

Så blev mitt år 2021, del 1

April

Flera gånger besökte jag Abullahagen, ett av våra två stadsnära naturreservat, för att se om backsipporna behagat sticka upp. Inte förrän halva månaden förflutit kunde jag se de små lila sipporna i hagen, precis där jag brukar upptäcka dem. De var allt lite sena det här året.

I slutet på månaden blåste starka vindar så hårt att de tog med sig taket på vårt vackra medborgarhus. Ännu är inte något nytt tak klart och huset är täckt av presenningar.

Mina tisdagspromenader med två kollegor fortsatte och en av kvällarna bevittnade vi en vacker solnedgång ute vid Elvkullen.

Men det viktigaste som hände i april var att jag fick min första vaccindos. Äntligen kunde jag börja hoppas på en något normalare vardag.

Maj

På min cykel for jag runt i omgivningarna och upptäckte hur blomningen färgade naturen i alla möjliga färgtoner. Banvallen i östra Eslöv var ett populärt mål där jag sveptes in i en kaskad av vita och rosa blommor

Näsduksträdet i Stadsparken blommade som vanligt med sina så speciella vita blommor. Från Stadsparken syntes också hur Medborgarhuset blivit insvept efter takförlusten.

Ute i Västra Strö försökte jag ta mig in i den vackra kyrkan men den var stängd p.g.a. sättningar. Cykelturen ut var i alla fall behaglig.

Juni

Vårt nyrenoverade Stora torg fick en skulptur vid namn Omväg och som vållade lite bekymmer. Skulpturen donerades av en av stans banker och man lät konstnären justera lutningen på de rör den utgörs av för att undvika att någon skulle få för sig att klättra upp. Nu lyckades ändå flera barn ta sig upp och därför sattes stora skyltar upp som uppmanade åskådarna att inte klättra på konstverket. Det blev allt en liten snackis i stan och meningarna om skulpturens utseende och funktion är delade. Nu har skyltarna tagits bort och skulpturen står kvar som det var tänkt.

I början på månaden fick jag min andra vaccindos och kände mig nu säker på att jag kunde åka iväg till Grövelsjön veckan före midsommar och träffa alla vandringsvännerna igen. Vi hade en fin vecka och vandrade sex dagar i rad utan att passera gränsen till Norge eftersom landet var stängt för oss svenskar. Jag fotograferade som vanligt men har varit usel på att ta hand om bilderna efteråt. Det är dock inte jag som ligger vid vattenkanten utan en av vandringsvännerna.

Så blev mitt år 2021, del 1

Ännu ett pandemiår är till ända och det är dags för mig att sammanfatta år 2021 med några foton som ännu inte har publicerats. Alla bilder kan du klicka upp i större format för att se dem bättre.

Januari

Den här månaden kom besked om att vaccineringarna hade påbörjats och plötsligt kändes livet lite lättare även om jag fick vänta några månader på min första dos. Därför fortsatte jag som förut med att arbeta hemma och cykla mina turer ut på landsbygden eller promenera med kollegor. Kameran följde oftast med för att dokumentera omgivningarna och även sådant som påminde om pandemin, som t.ex. munskydden som blivit alltmer vanliga och skyltning om begränsat antal kunder i butikerna och uppmaningar att hålla avstånd till varandra.

Februari

Den här månaden brann det i stan och Eslövs Bollklubbs (EBK) hela samlingar försvann i lågorna. De startade en insamling för att köpa nya lagtröjor och annat som behövs för att hålla igång fotbollsklubben. Gensvaret var stort.

I mitten på månaden frös isen på Trollsjön och många skridskoåkare samlades i kylan och uppmanades därför att hålla avstånd till varandra.

På Föreningstorget stängde Anderssons gatukök för gott i väntan på att byggnationen av nya flerfamiljshus ska komma igång. Ännu har dock inte bygget startat.

Mars

Tunneln under järnvägen stängdes av för biltrafik när man arbetade med anslutande gång- och cykelvägar. När arbetet mot Stora torg var klart upptäcktes att en belysningsstolpe placerats mitt i cykelbanan p.g.a. en miss av entreprenören som hade feltolkat ritningen. Fadäsen uppmärksammades i riksnyheterna och t.o.m. i norsk nyhetsmedia. Felet rättades dock till och stolpen flyttades till den plats ritningen angav.

Längs Södergatan färdigställdes bussgatan som ansluter till Stora torg som vi ännu fick vänta någon månad för att se klart. Bussgatan trafikeras dock alltför ofta av vanliga bilister som inte tycks lägga märke till skyltningen om att det är förbud mot infart. 

I mars anade jag också vårens ankomst så smått när jag hittade videkissar i Snärjet.

Så blev mitt år 2020, del 4

Dags för sista tillbakablicken på året som gått.

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars.
Andra kvartalet hittar du under Del 2, april-juni.
Tredje kvartalet hittar du under Del 3, juli-september.

Oktober

Hösten var på väg och dagarna avlöste varandra utan att jag riktigt hade koll på vilken dag det var. Alla dagarna tycktes mig likadana. Smittspridningen började öka och jag funderade på att avboka Italienresan jag köpt i början på september. Under tiden fortsatte jag cykla och promenera. På jobbet drogs det igång en slags motionstävling och utan att jag riktigt förstod hur, så låg jag i täten med mina motionsaktiviteter. Varje tisdag var fortfarande uppbokad med min kollega, men oftast med fler promenader än cykelturer eftersom det blev mörkt allt tidigare på kvällen.

På dessa bilder ser du ett annat naturreservat än Abullahagen som jag brukar visa och som ligger inom stadsgränsen: Allmänningen. Även detta har fått coronaanpassas.

Skylt med uppmaning att hålla avstånd.

Träd i naturreservatet Allmänningen.

Vid Trollsjön spelade man fribeegolf som aldrig förr.

Män som spelar frisbeegolf.

Och vid den oanvända scenen i Trollsjöområdet bytte jag en lördag förmiddag ett par ord med ett gäng pensionärer som har för vana att träffas där denna veckodag sedan flera år tillbaka.

Trollsjöscenen med samlade män.

November

Den här månaden innebar ett par vackra dimmiga dagar då jag drog iväg ut på fotopromenader. Trädallén i Ellinge syntes knappt.

Trädallé i dimma.

Vid Bäckdala låg en kväll då jag passerade den fuktiga dimman tjock över gång- och cykelvägen.

Dimma vid tänd lyktstolpe.

Och den sista november, en dag med strålande sol, stod vårt nya Stora torg i stort sett klart. Samma dag hade också en smula snö lagt sig på marken.

Bron vid Stora torg.

I början på november fick jag ett meddelande om att flyget jag bokat till Italien över jul och nyår blivit inställt och slapp ta något beslut om att avboka. Betalningen fick jag därför tillbaka.

December

I december lämnade jag oftast cykeln hemma och tog i stället långa promenader på ibland över en mil. På håll kunde jag se hur man arbetade för fullt på Örtofta sockerbruk.

Örtofta sockerbruk med rök från skorsten.

I tätorten fick vi nya bussar som går på el. De kör oftast ganska tomma och jag tar dem aldrig.

Grön stadsbuss

Och elskåpen längs Storgatan dekorerades med gamla foton från när Eslöv var betydligt mindre än det är idag.

Dekorerat elskåp vid tegelvägg.

Då var sammanfattningen av mitt år 2020 slut och jag tycker som de allra flesta att vi kunde hoppat över året. Ändå får jag ju säga att jag aldrig hade fotograferat så mycket av Eslöv och dess omgivningar om det varit ett vanligt år. Det är ju ganska bra. Hemmajobbet har också fungerat och jag har sluppit trängas med andra personer, även om jag saknat mina kollegors närvaro. I somras träffades vi ett par gånger ute på den stora gräsmattan vid jobbet och det var väldigt roligt att se och byta ett par ord. Annars har den mesta kommunikationen med kollegorna skett via Skype och det är jag innerligt trött på.

Nu hoppas jag bara att vi kan få ett bättre år 2021 som innebär fler kontakter med människor och utan den rädsla för att smittas som jag ibland känner när jag går ut. Ja, måtte det där vaccinet komma till alla snart.

Så blev mitt år 2020, del 3

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars.
Andra kvartalet hittar du under Del 2, april-juni.

Juli

Efter min korta midsommarsemester fortsatte jag att jobba hemma men tog ut en eller två semesterdagar nästan varje vecka. Cykelturerna blev många och långa och landskapet förändrades med mogen säd och andra bra saker. Här ser du bilder från mitten av juli på hallonbuskar, korn och vete.

Mogna hallon vid grusväg.

Moget korn mot blå himmel.

Moget vete mot blå himmel.

I slutet på månaden tog jag en risk igen och åkte med en väninna till Wanås där vi bland annat tittade till den gamla snapphaneeken som står i den vidsträckta parken.

Människor runt trädstam.

Augusti

En av de första dagarna i augusti fick jag ett samtal från en sjuksköterska som berättade att smittspridning skett på det äldreboende min mamma bor på. Mammas provresultat var positivt. Min syster och jag trodde aldrig hon skulle klara det och förberedde oss på det värsta eftersom hon närmar sig de nittio. Bilderna här nedan är från en dag då min syster och jag tog en lång promenad och pratade om allt möjligt medan vi tog våra steg framåt. En sväng inåt kyrkogården blev det också och fram till minneslunden där vår pappas aska finns.

Min syster på gång- och cykelvägen. Minneslunden

Efter några veckor på en speciell kohortavdelning fick vi i slutet på månaden besked om att mamma faktiskt klarat sig och ansågs vara frisk igen.

September

Nu hade jag inrett mitt hemmakontor lite mer definitivt och röjt i min yngste sons gamla rum där nu skrivbord och skrivbordsstol från förr fick bli en mer fast arbetsplats än köksbordet. Dessutom hade jag fått hem en stor datorskärm som jag kopplade till den bärbara jobbdatorn. Äntligen kunde jag stänga dörren till ”kontoret” när jobbet var slut.

Jag fick också sällskap på mina cykelturer och långpromenader när en kollega föreslog att vi skulle ta en tur varje tisdag efter jobbet. Liksom jag jobbar hon också hemma, några kvarter från min bostad så det gjorde det lätt att träffas utomhus och cykla eller gå. De här två bilderna är tagna i början respektive slutet på månaden ute vid Ellinge.

Trädallé i backe. Trädallé i backe.

Min kollega har stor trädgård och skickade med mig en stor kasse med äpplen jag sedan torkade och gjorde äppelmos på. Det här äpplet hittade jag däremot i stan, vid Gasverksgatans norra ände.

Äppelträd

Under samma fotopromenad upptäckte jag också att vår lilla station blivit centralstation. Inte illa.

Gatuskyltar med Trehäradsvägen, Ystadsvägen och Centralstation

Så blev mitt år 2020, del 2

Dags att presentera andra kvartalet av föregående år. 

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars

April

Den första april var långresan inbokad från Milano till Santiago de Chile tillsammans med äldste sonen. Jag skulle återse gamla vänner från resan jag gjorde dit 1987, vi skulle besöka platser jag aldrig hann med då och så skulle vi vara där medan den inplanerade folkomröstningen om ny konstitution skulle äga rum. Varken resa eller folkomröstning skedde som planerat och jag var kvar i min hemstad hela månaden. Arbetade på distans med datorn på mitt köksbord och började inse att det kunde bli långvarigt. Jästen var slutsåld i alla butiker och jag kunde inte baka mitt bröd som jag brukade. Mina cykelturer och promenader fortsatte och jag mötte våren ute på landsbygden. De här två bilderna är från Abullahagen där jag njöt av stillheten medan jag låg på marken och fotograferade de vackra backsipporna.

Stigen in mot Abulahagen.

Backsippor

Maj

Så kom då maj månad och äldste sonens trettioårsdag. Jag fick fira honom på avstånd där han satt i hemmet i Italien, förhindrad att gå ut av andra skäl än att uppsöka matbutik eller apotek. I Skåne slog bokarna ut sina blad och jag fångade några i Snärjet under mina ensamma cykelturer dit. Även de skånska pilarna hade fällt ut sina blad och rapsen blommade för fullt och lyste gul i landskapet.

Bokar med utslagna blad. Pilträd och raps.

Juni

I början på juni fyllde yngste sonen 25 och även honom fick jag gratulera på distans, fast det hade jag räknat med eftersom han befinner sig i Australien. Äldste sonen och jag hade ju egentligen tänkt åka bort till honom i stället men ändrade planer till förmån för Chile. Nu blev ingen resa av men kanske, kanske kommer det att finnas möjlighet att så småningom ge sig iväg till Australiens östkust där han bott och arbetat i snart två år.

Runt midsommar brukar jag tillsammans med glada vänner sedan ett par år tillbaka fara upp till Grövelsjöfjällen. Det här året var vi in i det sista osäkra på om vi skulle ge oss upp eller inte men till slut blev det faktiskt av. De svenska myndigheterna tog bort sin avrådan om att inte ge sig iväg längre bort än två timmar från hemmet och en något decimerad skara träffades som vanligt uppe i våra sydligaste fjäll för en vecka med vandringar i omgivningarna. Det låg mycket snö men det var ovanligt varmt, inte en regndroppe föll över oss och myggen hade inte riktigt vaknat. Vi åt ute på gården mellan stugorna varje kväll och avslutade kvällen med kubbspel och småprat. Vi badade i den iskalla bäcken varje dag och hann även med bad i den stora Grövelsjön. Ja, resan upp till Grövelsjöfjällen blev årets höjdpunkt och den enda resan utanför Skåne jag gjorde (och då räknar jag inte Italienresan jag återvände från i januari). På första bilden ser du badplatsen vid Grövelsjön. Den andra bilden tog Ulla, en av mina vandringsvänner, på mig en av de sista dagarna. Sista bilden visar några av de säkert hundratalet renar som den sista kvällen omringade oss när vi satt och småpratade efter middagen på gården.  

Stranden vid Grövelsjön

Jag vid fjällsjö

Renar vid stuga

Så blev mitt år 2020, del 1

Dags att sammanfatta det nyss avslutade året 2020. Det finns massor att säga om året som gått men jag håller mig till de personliga händelserna – både de som blev av och de som påverkades på något sätt.

Januari

De två första dagarna i januari befann jag mig i Albiate, Italien, och trodde väl aldrig att det skulle bli enda gången jag kunde träffa sönerna och släkten där. Inga foton med stora kameran tog jag heller. 

Årets fotografering påbörjades vid trettonhelgen då fotokompisen Sven frestade mig med handbollsfotografering. Det blev den enda av det slaget för året och den enda gången jag fotograferade med Sven. Ännu satt publiken troget och följde matchen.

Eslövsspelare skjuter mot mål

I slutet på januari tog jag den första av ett otal fotopromenader i min egen hemstad, något jag då var fullständigt omedveten om att jag skulle fortsätta med i hög utsträckning. Det pågick – och pågår – många ombyggnader och nybyggnationer i stan och jag fångade några av dessa. Den här bilden visar Kvarngatan där ett seniorboende byggdes av det kommunala bostadsbolaget.

Kvarngatan

Jag hann också med att träffa fotofikagänget i Malmö den sista söndagen i månaden men fick inte med mig hem några bilder värda att visas. Och en av de sista dagarna bokade – och betalade – jag en långresa tillsammans med äldste sonen.

Februari

Inte förrän de allra sista dagarna i februari tog jag ut stora kameran. Allra först till årets sista fotofika i Malmö. Fast det visste jag förstås inte då. I den här bilden ser du några av deltagarna vid Triangeln i Malmö. Det var sista gången under året jag träffade dem. Medan jag ändå var i Malmö passade jag på att köpa den där perfekta ryggsäcken inför den förestående långresan med äldste sonen.

Fotofikagänget vis TriangelnDet var också näst sista gången för året jag åkte tåg med Skånetrafiken. 

Skånetrafikens skylt vid Triangeln.I jobbet åkte jag tåg ytterligare fyra gånger den här månaden. Den sista tågresan för att delta på ett seminarium i Lund, då jag också passade på att gå till polisen för att beställa ett nytt pass inför den förestående långresan med äldste sonen.

Den allra sista dagen i februari, dvs den 29 februari, deltog jag på ett informationsmöte för ombyggnaden av Stora torg och tog då också några foton av torget.

Stora torg innanför byggstängsel med hotell Stensson i bakgrunden.

Mars

Den första mars, en söndag, deltog jag på spinningpasset Från Sälen till Mora, organiserat av Friskis & Svettis i Eslöv. Det blev drygt fyra timmar på spinningcykeln, en bedrift jag klarade av eftersom jag då gick på spinningpass två eller tre gånger i veckan. Den 12 mars gjorde jag årets sista spinningpass och började i stället cykla runt på landsbygden i närheten.

Min röda cykel på grusväg.

Jag har ju cyklat ganska långa rundor på sommaren, men nu började jag alltså redan i mars att cykla ut åtminstone en mil varje gång. I början lämnade jag kameran hemma och försökte bara efterlikna spinningpassen med intensiv och snabb cykling. Men ibland fick kameran följa med på lite lugnare cykelturer. Bilden ovan är från en av favoritrundorna vid Ellinge slott.

Jag började också gå långa promenader och då var det lättare att ha med kameran för att fotografera. En favoritplats blev vårt stadsnära naturreservat Abullahagen där jag följde naturens växlingar. Bilden nedan är därifrån.

Stubbe i Abullahagen.

Nu hade alltså pandemin börjat spridas över världen och inget blev längre som vanligt. Jag var väldigt orolig för släkten i Italien där de blev mer eller mindre inlåsta i sina hem när smittan ökade exponentiellt i Lombardiet, den värst drabbade regionen. Den 31 mars hade jag en flygresa bokad till Milano men den blev inställd. Från den 17 mars fick jag också lov att inrätta mig för hemarbete i stället för att gå till kontoret varje dag. För mig fungerade det bra till skillnad från många andra. Det enda problemet var bara att uppkopplingen mot jobbets server var lite trög. Och hade det inte varit för att jag fick hosta och ont i halsen så hade jag förmodligen gått till kontoret ytterligare en tid, men restriktionerna gjorde att jag blev hemskickad med uppmaning att isolera mig i väntan på att hostan skulle gå över. Det tog drygt en månad. Att testa sig för Covid 19 var aldrig aktuellt för det fanns helt enkelt inte någon kapacitet för det. Och nej, jag har inte brytt mig om att göra någon antikroppstest nu i efterhand.

Smultronställen nu och då

Bloggutmaning 2013

Det var nog i februari 2013 jag första gången råkade på bloggen tomatsallad.nu som drivs av Kristina Svensson. Jag tror jag ska kalla henne författare även om hon också har ganska många andra förmågor. Då, i februari 2013, deltog både Kristina och jag i en bloggutmaning kallad Blogg 100 och som drevs av Fredrik Wass. Jag skrollade förstås igenom många av deltagarnas bloggar och fastnade hos Kristina – och blev kvar. Hon skriver mycket om vandring i svenska fjällen, om Frankrike och då speciellt Nice och dessutom fotograferar hon (fast med Canon). Några reseguider ligger hon bakom och en av dem har jag äntligen läst: Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm, som jag införskaffade för någon månad sedan. Jag köpte den hos Adlibris men den finns förstås även hos Bokus och andra platser där man kan köpa böcker. Eftersom guideboken tar sin början i Göteborg och går med bil mot Stockholm så tänkte jag först att det inte är något för mig, jag som varken färdas den sträckan eller har någon bil längre, men hur det var så köpte jag boken och fick ett par rejäla flash backs från min ungdomstid.

Bilsemester 1976

I början på 1976 hade jag precis blivit ägare till en liten röd Fiat 600 (har jag nämnt att jag aldrig ägt något annat bilmärke än Fiat?) och i början på juli det året packade jag in en jobbarkompis och hennes lilla, lilla tält i min lilla, lilla bil och vi gav oss iväg norrut från Höör, där vi då bodde tillsammans.

Tre gamla foton från vår semester

Några gamla foton från 1976: Jag vid min lilla Fiat, jag vid Rosenbom och Rose-Marie vid sitt tält.

Vi följde östkusten genom Blekinge, där vi hälsade på Rosenbom i Karlskrona (inspirerade av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige), fortsatte genom Småland och besökte Kalmar slott, körde över Ölandsbron, tog bilfärjan till Oskarshamn och hälsade på Döderhultaren och därefter fortsatte vi västerut mot Borås. På vägen stannade vi på flera av de platser Kristina berättar om i sin bok så det var inte underligt att jag plötsligt mindes Birgit Th Sparres serie om Gårdarna runt sjön, Alvastra klosterruin, Grännas polkagrisar, Brahehus, Ödeshög och Ven med hästskjutsarna (fast dit kom inte Kristina i den här boken).

Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm

Idag städade jag lite i min bokhylla och hittade en stor, häftad ”bok” med landskapskartor, ritade av Ann Forslind och som gavs ut av tidningen Vi 1981. Jag slog upp Västergötland och tog den här bilden där du ser Kristinas bok vid kartan av Västergötland. Många av platserna Kristina berättar om ligger i just Västergötland men resan går även genom Småland, Östergötland och Sörmland.

Kristinas bok och en kartbild av Västergötland.

Kristinas bok ser liten ut bredvid kartan, men är faktiskt ganska stor.

Vad tycker jag då om Kristinas bok? Jo, som sagt var så gav den mig många minnen tillbaka och jag rotade fram mina gamla foton varav du ser tre stycken längre upp på sidan.

Alla foton i boken är Kristinas egna och hon finns med på bild på flera platser. Det gör att boken känns väldigt personlig och man får lära känna henne en smula genom fotona, men framför allt genom texterna. Små historier vävs in i guideturerna där vi t.ex. får läsa om Kristinas farfar och farmor i Sjuhäradsbygden där de arbetade som snickare respektive sömmerska. Kaffe finns ständigt närvarande och om du som läser det här också gillar kaffe, precis som jag gör, och ska köra mellan Göteborg och Stockholm, så får du många tips på platser att stanna på för att ta en god kopp kaffe. Kristina tipsar också om platser med god glass och andra saker att stoppa i munnen. Hon besöker hantverkare och deras butiker och berättar om de historiska platser som passeras. Och som sagt, det sker på ett mycket personligt sätt i både text och bild. Njutbart, helt enkelt.

Positivt är också kartorna med alla platser utmärkta med symboler och så finns det en QR-kod jag ännu inte testat, men där man kan hitta extramaterial som inte publicerats i boken. Om man kör bil har man säkert nytta av de små rutorna med ruttförslag som finns insprängda vid texterna. Registret är väl genomarbetat och gör att man snabbt hittar rätt boksida där en plats är beskriven. Och så är fotona underbara! Speciellt gillar jag de sidor där flera små foton lagts samman på ett speciellt tema, t.ex. skyltar.

Har jag då något att kritisera? Ja, möjligen skulle jag vilja ha bildtexterna direkt intill bilden. Medan jag läste funderade jag ibland på vilken anknytning bilderna hade till texten, oftast var det uppenbart men inte alltid. Inte förrän ganska sent upptäckte jag bildförteckningen längst bak i boken. Den informationen hade jag missat när jag läste förordet.

Nu hoppas jag Kristina gör allvar av sina tankar på att beskriva resan mellan Skåne och Göteborg, en sträcka jag åker varje år veckan före midsommar för vidare färd mot Grövelsjön. Men först ska hon, vad jag förstår, ge sig på ett bokprojekt om Tänndalen där hon vandrat mycket den här våren och sommaren. Den här gången ska hon försöka få ihop till tryckkostnaden innan boken ska i tryck och det genom s.k. crowdfunding. Ja, jag tror jag ska hoppa på det och förbeställa boken.

Öresundsbron för tjugo år sedan

Tänka sig att det gått så många år sedan jag promenerade på Öresundsbron. Hela tjugo år. Det är än så länge den enda gång jag kunnat gå där tillsammans med mängder av andra människor som firade brons invigning.

Här får du se två ganska gamla foton. Den första är när jag tillsammans med min äldste son och mamma i strålande sol gick över bron. Nåja, jag vill minas att vi bara gick till tunneln och sedan tog en buss eller ett tåg tillbaka. Bilden är tagen med min gamla analoga systemkamera och därefter har jag fotograferat av färgbilden med min digitala systemkamera.

Promenerande människor på Öresundsbron

Den andra bilden är från början på juli tre år senare, då jag fotograferade med min första digitalkamera, en kompakt Olympus.

Öresundsbron i bakgrunden och stora stenar i förgrunden

Visst blev det bra med bron till slut, även om den de senaste fem åren haft det lite besvärligt med alla stängningar och kontroller. Och just nu går det ju inte alls att komma över ordentligt som det en gång var tänkt. Den där integrationen mellan Sverige och Danmark ligger längre fram i tiden. Trots allt gratulerar jag så hjärtligt på tjugoårsdagen! Grattis Öresundsbron! Måtte du leva många år ännu.