Arkiv för: Tillbakablick

Sveriges Internetkvinna framför alla finns inte mer

Någon gång 1998 började jag knåpa ihop min första hemsida för att berätta om mina tre år i Nicaragua och om de sju i Italien. Just nu sitter jag åter i Italien, ett land jag ofta besöker, och möts på Facebook om att den person vars html-guide jag en gång följde för att lära mig koda hemsidan, stilla avlidit: Annica Tiger, en kvinna som lärt många koda html och som var en av pionjärerna på Internet.

Annica var också med i gänget bakom Tjejringen, där många samlade sina hemsidor och besökte varandra. Marina Wahlström höll i rodret men jag vill minnas att Annica också var med bakom kulisserna. Fast jag kan ha fel, det var ju en del år sedan. Jag minns däremot en gratulationslista inför Annicas femtioårsdag som cirkulerade på Tjejringen.

När jag i slutet på februari 2005 började blogga var Annicas blogg den första jag följde. Då, 2005, brukade hon utse en bloggtreklöver, tre olika bloggar som hon uppmärksammade speciellt. Jag blev väldigt glad den 7 mars 2005 då jag var en av de uppmärksammade i den 34:e bloggtreklövern.

I september 2013 åkte jag upp till Stockholm tillsammans med en annan av de tidiga bloggarna, Åsa Magnusson. På den bloggträff hon anordnade deltog också Annica och det var väldigt roligt att äntligen träffa henne och prata och skratta på riktigt. Ja, det är mest hennes leende jag minns, kanske för att det fastnade på min kamera, men jag har en känsla av att hon skrattade väldigt ofta. Efter bloggträffen blev vi också vänner på Facebook, men jag har tyvärr inte varit den bästa med att hålla kontakten där, även om jag förstås följt en hel del av vad hon skrivit.

Nu finns hon alltså inte mer och jag sörjer som så många andra. Annica med de snälla ögonen, det fina leendet och det stora hjärtat finns inte mer.

Öppning i raserad byggnad

Postad i Tillbakablick och | Kommentarer inaktiverade för Sveriges Internetkvinna framför alla finns inte mer

Minnenas Paris

Precis som så många andra har jag i helgen förfasats över det som hänt i Paris och tänkt på dem som så fasansfullt har drabbats av terrorn och skräcken. Paris har en mycket speciell plats i mitt minne och tankarna har gått tillbaka till de händelser i mitt liv som har staden som central plats.

Sommaren jag var 18 år tillbringade jag två veckor i Paris på ett arrangemang organiserat av Svensk-Franska Kulturinstitutet (tror jag det hette). Av en händelse fick jag chansen att tillsammans med ungdomar från länder som Norge, Egypten, Belgien och Island lära känna en storstad jag aldrig förr besökt. Franska kunde jag inte många ord av men lärde mig desto fler under tiden. Tillsammans med en annan svensk tjej tågluffade jag från Sverige genom Västtyskland mot Frankrike och min reslust väcktes för att därefter aldrig sina.

Något år därefter flög jag för första gången i mitt liv och resan gick förstås till Paris. Än idag minns jag hur entusiastisk jag var och hur pirrigt det kändes att se molnen från ovan. Därefter har jag flugit så många gånger att jag alldeles mist känslan av nervositet inför att sätta mig i ett flygplan.

Ännu något år senare tog jag mig med tummens hjälp till Paris. Med mig hade jag en kompis som precis som jag var förälskad i staden. Det blev en äventyrlig färd med många olika bilar, varav jag speciellt minns en gammal folkvagnsbuss med två tyska killar som plockade upp oss någonstans i Belgien. Bara några mil efteråt gick folkvagnsbussen sönder men till Paris kom vi till slut.

Senast jag var i Paris var sommaren 2007 då jag tog med yngste sonen för att han också skulle se den storstad jag en gång förälskat mig i och besökt så många gånger. Då hade jag nog inte varit där på ca tjugo år och mycket hade förändrats. De här bilderna tog jag då.

Utsikt över tak och Sacre Coeur.

Den vita kyrkan på kullen i Montmartre, Sacre Coeur, har jag alltid tyckt om.

Pyramiden vid Louvren

Pyramiden vid Louvren var alldeles ny för mig 2007.

L'Arc de Triomphe i La Defense

Den nya triumfbågen i La Defense hade jag inte heller sett förut även om jag hade besökt området tidigare.

Sonen studerar utsikten vid La Defense

La Defense hade växt sedan jag senast såg stadsdelen. Sonen verkade lika fascinerad av den nya arkitekturen som jag.

Postad i Tillbakablick och | 1 Kommentar

Milstolpe nådd i #blogg100

Jaha, då kan jag sjunka ner i stolen och känna mig en smula gammal. Se tillbaka på ett liv med många upplevelser men framför allt känna glädjen över de två barnen jag fått. Ja, för nu är snart ännu en milstolpe nådd i mitt liv. Om några timmar är mitt liv som tonårsmamma definitivt slut och kommer aldrig igen.

Tänker tillbaka på när jag själv fyllde tjugo. Då hade jag bott hemifrån sedan tre år tillbaka, arbetat heltid i nästan fyra år och hade hela livet framför mig och kunde väl aldrig ana vad som skulle hända, då när jag firade de tjugo åren med en brakfest på Ellingevägen i Eslöv, där jag hyrde en liten tvårumslägenhet. Om två veckor ska jag fira den yngste under tre veckor på annan ort. Det blir mycket annorlunda men det ska bli väldigt, väldigt roligt.

Bilden här tog jag på Galleri Copyright Seved i lördags.

Stol med skugga på golvet

Inlägg 94 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | Kommentarer inaktiverade för Milstolpe nådd i #blogg100

Lagerhuset i #blogg100

År 2007 började midroc renovera det förfallna lagerhuset, ritat av Gunnar Asplund. Då såg det ut som i bilden här. Efter renoveringen ser det i stället ut som på en bild jag publicerade 2011.

Lagerhuset renoveras

Inlägg 61 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

Mer gammal raps i #blogg100

Den 22 maj 2008 tog jag den här bilden. Det året blommade rapsen ungefär en månad senare än året innan.

Rapsfält med vindkraftverk och blå himmel

Inlägg 60 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | 4 Kommentarer

Gammal raps i #blogg100

Igår eftermiddags såg jag från tåget mellan Eslöv och Malmö hur rapsen började skifta i gult. Trodde nog att våren och blomningen skulle vara tidig i år, men faktiskt inte. Den här bilden tog jag den 28 april 2007, dvs. för exakt åtta år sedan. Då stod rapsen som synes i blom mycket tidigare.

Blommande rapsfält

Inlägg 59 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

Björk i #blogg100

För precis fem år sedan var jag i Höllviken. Det var en solig söndag med blå himmel, det ser jag på fotona jag tog den dagen. De flesta fotona föreställer yngste sonen då han spelar badminton men några har också andra motiv, som t.ex. den här bilden på björkens knoppar som ännu inte slagit ut helt och dess hängen som dock är färdiga att börja spruta ut sitt pollen som ställer till så mycket för allergiker. Idag ser jag att hängbjörken utanför huset är alldeles grön så min slutsats är att våren är tidigare i år än för fem år sedan.

För fem år sedan bodde fortfarande yngste sonen hos mig här i Sverige. Nu gör han inte det, men tänk, i morgon förmiddag dyker han upp igen. Vad roligt det ska bli.

Björkens grenar mot blå himmel

Inlägg 55 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | Kommentarer inaktiverade för Björk i #blogg100

Kämpa Malmö, ett år efter, i #blogg100

Igår för ett år sedan deltog ungefär 10 000 personer i en av de största protester mot rasism som förekommit i Sverige. Från när och fjärran kom de som ville protestera mot det attentat några rasister från Svenskarnas parti utförde natten mot den nionde mars då de attackerade bl.a. Showan Shattak som var mycket nära att avlida av de skador han fick. Jag var där med min kamera och förundrades över folkmängden och alla vanliga människor som tagit sig ut på gatorna den här dagen. De ingav hopp om framtiden.

Banderoll på italienska

Inlägg 17 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | Kommentarer inaktiverade för Kämpa Malmö, ett år efter, i #blogg100

Att skriva i #blogg100

För länge sedan hade jag en skrivmaskin. Inte en sådan fin som den här på bilden utan en liten reseskrivmaskin. Om jag minns rätt köpte jag den när jag pluggade i Umeå i början på 1980-talet, fast jag kan minnas fel och hade den möjligen redan när jag bodde i Lund. Den var blå och vit och jag tyckte väldigt mycket om den. Ibland skrev jag insändare till tidningar eller redovisningar till mina studier eller så satt jag bara och skrev ner det som hände runt mig, rakt upp och ner, utan att tänka direkt.

När jag i slutet på 1980-talet flyttade till Nicaragua fick min skrivmaskin förstås följa med mig. Många brev skrevs på den och även en del artiklar. För att breven skulle nå Sverige lite snabbare och framför allt på ett säkert sätt, lämnade jag dem oftast till någon som var på besök och kunde ta med dem i sitt bagage när de åkte tillbaka till Sverige. På samma sätt fick jag brev från Sverige, någon tog dem med sig till svenskhuset i Managua och det var alltid lika roligt att få en hälsning i ett personligt brev, även om orden skrivits ett par veckor tidigare.

Inte alla brev kom med ”kurirer” utan de skickades också med den vanliga posten. Förstås var det viktigt att sätta på ett litet flygpostmärke för att brevet skulle komma lite snabbare. Gjordes inte det, tog det väldigt lång tid, för då fick de i stället forslas med båt över Atlanten. Och båtar förflyttar sig inte så snabbt som flygplan så då fick jag vänta ännu längre på hälsningarna från Sverige.

Min älskade skrivmaskin fick bara göra en enkel resa över Atlanten och blev kvar i Nicaragua när jag flyttade till Italien. Ibland kan jag faktiskt sakna den lite, tro det eller ej. Trots att Tippex fick användas flitigt och färgbandet skulle bytas med jämna mellanrum.

Gammal skrivmaskin

Inlägg 15 i #blogg100

Postad i Tillbakablick och | 2 Kommentarer

För snart elva år sedan (med anledning av dagens 70 år sedan)

För några år sedan jobbade jag som lärare på högstadiet. Två gånger tog en kollega och jag med oss den klass jag för tillfället var klassföreståndare för till Krakow. Båda gångerna besökte vi också Auschwitz, oförglömliga besök som fick eleverna och oss att begrunda och rysa över världens ondska. Flera av eleverna hade svårt att hålla tillbaka tårarna och var mycket stillsamma när de guidades runt bland alla hemskheter i Auschwitz-Birkenau, detta ofantligt stora område. Dessa bilder tog jag i maj 2004 med min första digitala kamera, en liten kompakt Olympus med 3,3 megapixlars sensor. Kvalitén är väl inte den bästa men jag har försökt få dem lite bättre genom att köra dem genom Lightroom. Några fler bilder publicerade jag för exakt två år sedan. Skånska Dagbladet har idag en gripande artikel av Bertil Nilsson som också besökt förintelselägret.

Skylt vid stängsel Elever studerar foton i Auschwitz Dödsporten och järnvägsspåren i Birkenau Utsikt över Birkenau från dödsportens torn Taggtrådsstängsel i Birkenau

Postad i Tillbakablick och | Kommentarer inaktiverade för För snart elva år sedan (med anledning av dagens 70 år sedan)

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.