Susannes foton

Bilder från Eslöv och övriga världen

Arkiv (sida 2 av 266)

Ett ovanligt italienskt bröllop

Jag for ner till Italien igen. Den här gången för att bl.a. vara med på bröllopsfirande i Rimini då en kusin till mina söner gifte sig. Själva den offentliga vigseln gjordes i kommunhuset dagen innan firandet skedde med alla över 150 gästerna som tagit sig till en bred strandremsa där stolar ställts upp mot en vacker blomsterbåge. Under tiden gick solen ner i horisonten och färgade himlen i olika röda nyanser. Det blev inget kyrkligt bröllop i det katolska Italien.

Två kvinnor i brudklänningar med ryggen mot kameran framför en blomsterbåge och solnedgångshimmel.

Sirmione vid Gardasjön

Jag läser att vattennivån i Gardasjön i norra Italien sjunker med ungefär två centimeter per dag p.g.a. torkan i södra Europa. Floden Po sinar katastrofalt och gör att saltvatten från Medelhavet tränger in i Podeltat vid Adriatiska kusten, till skada för såväl växt- och djurliv. Jordbruket klaras inte utan vatten från Po och skördarna torkar in. Något är fruktansvärt fel när det blir så här varmt och torrt. Något är med allra största sannolikhet de klimatförändringar som orsakas av människans aktiviteter.

Sirmione är en liten stad på ett näs som går ut i södra delen av Gardasjön. En vacker stad där turisterna flockas på somrarna, speciellt i semestermånaden augusti. Jag var där för ganska exakt tio år sedan och njöt av det vackra landskapet. De här bilderna är från augusti 2012 och visar på en helt annan vattennivå än vad som är fallet det här året.

WWPW i Lund

WWPW står för Worldwide Photo Walk och organiserades av Photoshop-gurun Scott Kelby från USA över hela världen idag. Ja, på USA:s västkust tror jag inte de är klara ännu nu när jag skriver det här.

Det var 2008 som evenemanget organiserades för första gången och då var jag med i Malmö, en mycket regnig dag. Därefter har jag nog deltagit nästan varje år, både i Malmö, Lund och Milano, där jag råkade befinna mig 2015. Under pandemin har det förstås varit uppehåll – tror jag. Men nu var det alltså dags igen, en varm och skön dag i Lund där vi var tio fotografer som gick runt i de gamla kvarteren i centrum. Och så var vi några stycken som passade på att inmundiga den goda glassen på Glasskulturen vid Stortorget. Den svalkade fint i värmen.

Här ser du tre foton jag kom hem med idag.

Rosa stolen på Stora torg

Det var ju någon vecka sedan jag tog ut kameran på vift i Eslöv. Glömde däremot att publicera några av fotona, men detta åtgärdas nu. Bilderna är från den 24 juli, men fortfarande aktuella. Den stora stolen står kvar och Eslövs stadskärneförening har t.o.m. en fototävling om bästa sommarbilden där stolen finns med. På deras Instagramkonto finns tävlingsreglerna.

Uluru, Australien

Uluru, eller Ayers Rock som många benämner det, är den stora röda sandstensklippan mitt inne i Australiens inre. Du kan också se den på Windows-datorers skärmar om du nu har en sådan dator. Det har ju inte jag privat, men på jobbet är det Microsoft som gäller så därför vet jag att Uluru ibland dyker upp där.

Namnet Uluru

Innan jag kom dit i början på maj uttalade jag Uluru med betoning på andra stavelsen, förvissad om att det var så det skulle sägas. När jag väl befann mig där uppfattade jag i stället att man betonar sista stavelsen. Uluru är alltså det namn aboriginer använder om sin klippa som anses helig, medan namnet Ayers Rock alltmer fått ge vika eftersom det var det namn klippan fick när den ”upptäcktes” på 1870-talet av William Gosse som ville hedra Sir Henry Ayer som var premiärminister i delstaten Southern Australia. Uluru ligger dock i södra delen av delstaten Northern Territory. Det finns ytterligare en klippformation i området som heter Kata Tjuta och som är mer oregelbunden till formen. Dit åkte vi också under vårt besök.

Från Brisbane till Yulara

Hela det vidsträckta området är ett av UNESCO:s världsarv och en nationalpark dit det krävs betald inträdesbiljett för att komma in. Vi flög till den närmaste flygplatsen Ayers Rock/Yulara från Brisbane på östkusten, en resa på drygt tre timmar och blev sedan hämtade till området vi bodde på, en resort med all möjlig bekvämlighet och organiserade turer till nationalparken. Redan i februari bokade jag rum för tre nätter men tänkte aldrig så långt som att vi skulle behöva boka även de guidade turerna så när vi kom dit hade vi inget bokat utan fick försöka komma med där det fanns plats över. Att ta sig runt på egen hand fungerade inte. Som tur var så fick vi tag i både solnedgångsturer till Kata Tjuta och Uluru och några andra utflykter. Fotona längst ner är från den guidade turen till Uluru som var det bästa jag upplevde på hela Australienresan.

Utflykten till Uluru

Strax efter lunch åkte vi i buss från resorten iväg till den röda klippan, där vi med en guide fick gå in i olika områden och se och höra om klippans hemligheter. Vid solnedgången blev vi serverade vin och andra drycker tillsammans med snacks av olika slag. Det var från det tillfället jag publicerade ett annat blogginlägg. När så solen hade gått ner klev vi på bussen igen och åkte till ytterligare en plats där det var dukat på långbord och grillarna var fulla med grönsaker och kött. Vi blev serverade en fantastisk barbecue medan stjärnhimlen visade sig från sin bästa sida och en guide berättade om allt vi kunde se på himlen. I vår del av världen är ju natthimlen så förorenad av städernas ljus att man inte kan se alla stjärnor och galaxer men vid Uluru är det i stort sett inget ljus alls som stör och hela Vintergatan kan ses utan problem, en fantastisk syn. Dessutom kunde vi också se våra närmaste galaxer Magellanska molnen som befinner sig på ett avstånd av ungefär 160 000 ljusår och bara kan ses från södra halvklotet. Det blev en oförglömlig kväll som kommer att finnas kvar i mitt minne länge, länge.

Fotona kan du klicka upp i större format om du vill.

AU-skyltar

För flera år sedan deltog jag i en fotoutmaning vid namn Skyltsöndag. Det gör jag inte längre, men tänkte att eftersom det idag är söndag kan jag ju lägga upp ett par skyltar från min resa till Australien tidigare i år. Alla fyra fotona är tagna samma dag, den majdag då vi körde längs Great Ocean Road mellan Warrnambool och Melbourne och njöt av landskapet längs kusten. Och nej, vi stötte inte på några giftormar och inga bränder heller. Kängurur såg vi däremot ganska många men inte på vägen utan på en golfbana.

Flykt och prideparad

Trött efter en veckas ganska intensivt jobb, satte jag mig i fredags kväll framför TV:n och knappade in SVT Play där jag sedan tidigare har flera program favoritmarkerade. Tänkte väl att jag skulle koppla av med en film innan jag uttröttad stupade i säng. Hur det nu var så valde jag den första filmen i min lista: den danska filmen Flykt, en tecknad film som fått flera priser. Efter att ha sett filmen förstår jag varför. Dels ett ganska nytt grepp med att berätta om – som jag uppfattar det – sanna händelser i animerad form, ibland avbrutna av dokumentära klipp från historiska händelser, dels handlar den om väldigt aktuella människoöden. Amir, en man som flytt från Afghanistan, får berätta sin mer eller mindre förträngda historia som verkligen berör. Filmen ligger kvar tills en 17 februari 2024 så du har gott om tid att se den. Men glöm inte bort det!

Igår morse kom jag på att det ju var Pride på gång i Malmö och sökte information om när Prideparaden skulle gå. Upptäckte att den skulle avgå bara några timmar därefter och fick plötsligt bråttom. Det är ju flera år sedan jag sist fotograferade paraden och var verkligen sugen på att göra det igen. Och visst kom jag iväg till Malmö och träffade också flera fotovänner som liksom jag gick runt och dokumenterade alla glada människor och färgprakt. I paraden såg jag ett par banderoller som direkt kom mig att tänka på filmen jag sett kvällen innan.

Män som håller

I söndags deltog jag åter igen på Reis fotofika i Malmö där vi först sitter och fikar jääääättelänge på Coffee Square på Entré och sedan ger oss iväg ut med våra kameror lyfta i Malmös folkvimmel. Här ser du två av de foton jag fick med mig hem från vår fotopromenad.

Vandring i Grövelsjöfjällen

Förra veckan tillbringade jag med vänner i Grövelsjöfjällen – precis som jag  brukar göra runt midsommar. Även det här året blev det veckan före midsommar vi for upp. Under sex dagar vandrade vi både i Sverige och Norge. Kameran fick förstås följa med. I början var det lite kallt och regnigt men under den sista vandringen – på midsommarafton – var det rejält varmt även i fjällen. Klickar du på fotona får du upp dem i större format och kan tydligare se t.ex. renarna i den översta bilden till höger, det snötäckta fjället i den nedre bilden till vänster och lämmeln i den nedersta till höger.