Den sjätte dagens vandring blev den kortaste eftersom vi skulle hinna till midsommarfirandet på STF:s fjällstation. Det blev också den sista vandringsdagen och på midsommardagen for vi iväg söderut igen och årets Grövelsjövandring var slut. Det blev det åttonde året i följde som vi träffades och vandrade tillsammans ungefär samma personer.
På första fotot ser du i fjärran hur Drottningen ligger där i Norge. Vi såg henne när vi gick upp mot platsen där renmärkningen brukar äga rum. Tyvärr fick vi inte se några renar där vilket vi gjorde 2017. I stället fick vi gå ner till fjällstationens midsommarfirande och dansa runt midsommarstången. Där låg däremot en ren som tydligen inte förstod vad skylten bredvid betyder.
Den femte vandringsdagen tog jag tillsammans med två andra i sällskapet en lite kortare och snällare vandring. Vandringen gick mestadels genom skog i långsam uppåtlutning. På vår väg såg vi vita blommor på ett träd och jag spanade in dem med kameran och såg att det var rönnen som blommade.
Ungefär halvvägs stannade vi på den fina rastplatsen vid Olån och som fått ett sprillans nytt bord med bänkar där vi slog oss ner för att äta vår matsäck. Nytt var också att vi såg flera kartor som var nyuppsatta.
Vår dagsvandring slutade vid Sjöstugan alldeles vid Grövelsjön där vi gick ner till sjökanten för att titta på båten Sylöra som vi så många gånger tidigare åkt med över till norra delen av sjön. Någon båttur blev det inte i år.
I väntan på att övriga i sällskapet skulle komma slog vi oss ner vid ett bord inne i Sjöstugan och beställde våfflor med hjortronsylt och grädde. Och så en kopp kaffe till det förstås. Det blev en alldeles lagom ansträngande dag.
Den fjärde dagens vandring i Grövelsjöfjällen gick mot Lövåsen, helt inom Sveriges gränser. Eftersom det var sommarsolståndet den här dagen firade vi på vårt eget sätt, något som blivit en tradition när vi vandrar tillsammans. På kvällen dukade vi ute på gårdsplanen med midsommarmat och kunde också sitta ute och äta trots att myggen var lite besvärliga.
På den tredje dagen höll vi oss i Sverige och vandrade iväg genom mestadels skog mot Köldyllen. Flera djur och spår av djur fastnade den här dagen på min kamerasensor:
Spillning efter orre (något osäkert, men vårt gäng bedömde det som sådan)
Grönbenan varnade andra i grannskapet inför vår ankomst
En groda skuttade i midsommartider runt i torrt gräs och blåbärssnår
Och så såg vi ganska färsk spillning efter björn. Dock skymtade vi inga björnar och det var nog bra det.
Andra dagen på vår vistelse i Grövelsjöfjällen följde vi Linnéstigen in i Norge. Lappljungen lyste upp sluttningarna – och på sina ställen även krypljungen – och rätt som det var såg vi ett litet bo som någon i vårt sällskap berättade är ett lämmelbo. Dramatiska moln visade sig på himlen men inget regn föll.
Veckan före midsommar for jag som vanligt upp till Grövelsjöfjällen tillsammans med vänner från förr. Sex dagars vandring blev det, en del lite längre och andra lite kortare. De här bilderna tog jag första dagen då vi gjorde en ganska kort dagsvandring in i Norge vid Rundhøgda.
Andra kvartalet av mitt år i bilder tillsammans med lite information om vad som hänt. Ingen bild har publicerats tidigare och alla bilder är klickbara.
När jag i februari läste att Australien släppt sina stränga inreseregler kunde jag äntligen sätta igång med planeringen av resan dit för att hälsa på yngste sonen som jag inte sett på så länge. Nästan tre år hade han varit där och arbetat för fullt, haft tur med både karantäner och möjligheter till jobb. Vi planerade tillsammans via WhatsApp när det skulle fungera att jag kom dit och jag fick begära långsemester. I april kom jag iväg men fick en något dålig start som du kan läsa om i ett eget inlägg.
Efter min ankomst stannade jag april ut, och några dagar in i maj, i staden Brisbane, i delstaten Queensland, där sonen bodde och arbetade. Alla nedanstående sex bilder är därifrån. Jag följde med sonen på hans arbeten (tre olika) och strövade även runt på egen hand och upptäckte den väldigt vackra staden längs floden med det logiska namnet Brisbane River.
Den första av sonens arbetsplatser jag fick besöka var en italiensk restaurang där han arbetade som servitör, men därifrån har jag inga andra bilder än Instagramfoton. En annan arbetsplats var Chocolate Moments där han gjorde kaffe och det tredje arbetet var som pizzabagare på en pizzeria i stadsdelen Red Hills.
På den första bilden här nedanför ser du en del av omgivningarna i Red Hills. Alla husen längs den här gatan har ena sidan byggd på pelare för att motverka lutningen. I horisonten ser du skyskraporna i centrala Brisbane.
Andra bilden visar en gångväg i den botaniska trädgården som jag gick genom nästan varje dag eftersom sonen bodde i närheten. En dag gick jag också en guidad tur där för att lära mer om växterna, många av dem importerade.
Längs Brisbane River ligger ett stort strövområde vid namn South Bank. Där finns också det stora Wheel of Brisbane som du ser på den tredje bilden. Eftersom jag varit i Brisbane en gång tidigare och då åkte upp, gjorde jag det inte nu.
I början på maj tog sonen ledigt och vi flög iväg västerut till en plats jag alltid velat se: Uluru, eller Ayers Rock, i Northern Territory. De tre första fotona nedan är därifrån men jag har redan visat flera andra från både Kata Tjuta och Uluru.
Efter fyra underbara dagar tog vi flyget söderut till Melbourne, i delstaten Victoria, där sonen bl.a. fick med mig på en väldigt annorlunda sportupplevelse som jag redan berättat om. Från Melbourne for vi i hyrbil på snabbaste sätt till den lilla staden Warrnambool för en enda övernattning innan vi vände tillbaka längs den otroligt vackra Great Ocean Road som jag skildrat i ett eget inlägg. En liten bit av vägen längs kusten ser du i den fjärde bilden nedan. Vid ett av stoppen, i Teddy Lookout, blev vi närgånget betraktade av en kookaburra, fågeln du ser i femte bilden.
Efter att ha lämnat hyrbilen i Melbourne blev det ytterligare ett flyg, nu norrut till Sydney, i delstaten New South Wales. I sjätte bilden ser du en bild tagen från den botaniska trädgården med utsikt mot Sydney Opera House och Harbour Bridge, de två klassiska blickfången i storstaden. Där tillbringade jag mest tid vid mitt förra Australienbesök. Den här gången bodde vi utanför centrum, vid den berömda stranden Bondi Beach.
Det sista stoppet innan hemfärd från Brisbane gick med flyg från Sydney norrut till Hamilton Island, i delstaten Queensland, där vi blev hämtade med båt för vidare färd till den lilla Hayman Island där vi fick leva lyxliv på fint femstjärnigt hotell i fyra dagar. De tre sista bilderna visar stranden på olika sätt. Eftersom det fortfarande var manetsäsong fanns varningskyltar om att det inte var lämpligt att bada i havet utan våtdräkt. I stället hade hotellet en pool alldeles bredvid där det gick lika bra. Tyvärr blev jag sjuk och hann inte njuta så väldigt mycket av vistelsen innan det var dags att flyga tillbaka till Brisbane och ta flyget hem igen. Det gick som planerat och jag slapp ditresans förseningar.
Jag inser att jag kanske borde ha ganska stor flygskam efter alla de här flygturerna till och från och i Australien. Det blev faktiskt ännu fler flygresor under 2022, flera av dem oplanerade. Mer om dem i följande inlägg.
Juni
I mitten på juni åkte jag i jobbet (med tåg) till Helsingborg för att besöka H22 med olika typer av utställningar att beskåda. En stor attraktion var fartyget Götheborg som låg för ankar i hamnen. Du ser fartyget på första bilden nedan. Därefter strövade jag och en kollega mest runt i det nya området Oceanhamnen som du ser på andra bilden.
Veckan före midsommar for jag iväg till Grövelsjöfjällen i norra Dalarna (fem personer i bil), där vi som vanligt samlades för att vandra tillsammans. I år var vi dock en vandrarvän mindre och hon saknades oss alla. Tredje bilden visar namnet på den hemsida där man kan boka de stugor där vi alltid bor (vi är ju vänner med ägarna), i år tretton personer. Har du planer på att ta dig upp till Grövelsjöfjällen någon gång så är detta ett mycket bra alternativ till fjällhotellet.
Den fjärde bilden visar en tur vi gjorde mot Båthusberget in i Norge. Den femte bilden är också från Norge då vi tog båten Sylöra från svenska sidan över till den norska och sedan vandrade iväg på en tur jag inte varit med om tidigare men som var behagligt skön med en njutningsbar tupplur på en ljunghed efter lunchpaus. Sista bilden är från sista dagen, midsommarafton, då vi också vandrade ganska lugnt. Värmen ökade för varje dag och den här sista dagen var i hetaste laget för att vandra i stekande sol.
Förra veckan tillbringade jag med vänner i Grövelsjöfjällen – precis som jag brukar göra runt midsommar. Även det här året blev det veckan före midsommar vi for upp. Under sex dagar vandrade vi både i Sverige och Norge. Kameran fick förstås följa med. I början var det lite kallt och regnigt men under den sista vandringen – på midsommarafton – var det rejält varmt även i fjällen. Klickar du på fotona får du upp dem i större format och kan tydligare se t.ex. renarna i den översta bilden till höger, det snötäckta fjället i den nedre bilden till vänster och lämmeln i den nedersta till höger.
Det här året fick vi vandra in i Norge.Om du tittar noga ser du renar på andra sidan sjön.Överallt såg vi tuvor med lappljung.Även krypljungen växte i tuvor på vår vandringsväg.Lavskrikan är väldigt sällskaplig av sig och kom mycket nära oss.En dag for vi i båt från den svenska sidan til Norge.Vandring i Norge mot det snötäckta fjället du ser i horisonten.Den här lilla lämmeln tittade upp där vi satt oss för att fika.Några av de foton jag tog mellan den 19 och den 24 juni.
Flera gånger besökte jag Abullahagen, ett av våra två stadsnära naturreservat, för att se om backsipporna behagat sticka upp. Inte förrän halva månaden förflutit kunde jag se de små lila sipporna i hagen, precis där jag brukar upptäcka dem. De var allt lite sena det här året.
I slutet på månaden blåste starka vindar så hårt att de tog med sig taket på vårt vackra medborgarhus. Ännu är inte något nytt tak klart och huset är täckt av presenningar.
Mina tisdagspromenader med två kollegor fortsatte och en av kvällarna bevittnade vi en vacker solnedgång ute vid Elvkullen.
Men det viktigaste som hände i april var att jag fick min första vaccindos. Äntligen kunde jag börja hoppas på en något normalare vardag.
Maj
På min cykel for jag runt i omgivningarna och upptäckte hur blomningen färgade naturen i alla möjliga färgtoner. Banvallen i östra Eslöv var ett populärt mål där jag sveptes in i en kaskad av vita och rosa blommor
Näsduksträdet i Stadsparken blommade som vanligt med sina så speciella vita blommor. Från Stadsparken syntes också hur Medborgarhuset blivit insvept efter takförlusten.
Ute i Västra Strö försökte jag ta mig in i den vackra kyrkan men den var stängd p.g.a. sättningar. Cykelturen ut var i alla fall behaglig.
Juni
Vårt nyrenoverade Stora torg fick en skulptur vid namn Omväg och som vållade lite bekymmer. Skulpturen donerades av en av stans banker och man lät konstnären justera lutningen på de rör den utgörs av för att undvika att någon skulle få för sig att klättra upp. Nu lyckades ändå flera barn ta sig upp och därför sattes stora skyltar upp som uppmanade åskådarna att inte klättra på konstverket. Det blev allt en liten snackis i stan och meningarna om skulpturens utseende och funktion är delade. Nu har skyltarna tagits bort och skulpturen står kvar som det var tänkt.
I början på månaden fick jag min andra vaccindos och kände mig nu säker på att jag kunde åka iväg till Grövelsjön veckan före midsommar och träffa alla vandringsvännerna igen. Vi hade en fin vecka och vandrade sex dagar i rad utan att passera gränsen till Norge eftersom landet var stängt för oss svenskar. Jag fotograferade som vanligt men har varit usel på att ta hand om bilderna efteråt. Det är dock inte jag som ligger vid vattenkanten utan en av vandringsvännerna.
”Omväg” monteras i sydvästra hörnet av Stora torg.
På Stora torg finns också svalkande fontäner.
Vatten- och trädfotografering.
I fjärran ligger ”Drottningen” med lite snö kvar i skrevorna.
Den första april var långresan inbokad från Milano till Santiago de Chile tillsammans med äldste sonen. Jag skulle återse gamla vänner från resan jag gjorde dit 1987, vi skulle besöka platser jag aldrig hann med då och så skulle vi vara där medan den inplanerade folkomröstningen om ny konstitution skulle äga rum. Varken resa eller folkomröstning skedde som planerat och jag var kvar i min hemstad hela månaden. Arbetade på distans med datorn på mitt köksbord och började inse att det kunde bli långvarigt. Jästen var slutsåld i alla butiker och jag kunde inte baka mitt bröd som jag brukade. Mina cykelturer och promenader fortsatte och jag mötte våren ute på landsbygden. De här två bilderna är från Abullahagen där jag njöt av stillheten medan jag låg på marken och fotograferade de vackra backsipporna.
Maj
Så kom då maj månad och äldste sonens trettioårsdag. Jag fick fira honom på avstånd där han satt i hemmet i Italien, förhindrad att gå ut av andra skäl än att uppsöka matbutik eller apotek. I Skåne slog bokarna ut sina blad och jag fångade några i Snärjet under mina ensamma cykelturer dit. Även de skånska pilarna hade fällt ut sina blad och rapsen blommade för fullt och lyste gul i landskapet.
Juni
I början på juni fyllde yngste sonen 25 och även honom fick jag gratulera på distans, fast det hade jag räknat med eftersom han befinner sig i Australien. Äldste sonen och jag hade ju egentligen tänkt åka bort till honom i stället men ändrade planer till förmån för Chile. Nu blev ingen resa av men kanske, kanske kommer det att finnas möjlighet att så småningom ge sig iväg till Australiens östkust där han bott och arbetat i snart två år.
Runt midsommar brukar jag tillsammans med glada vänner sedan ett par år tillbaka fara upp till Grövelsjöfjällen. Det här året var vi in i det sista osäkra på om vi skulle ge oss upp eller inte men till slut blev det faktiskt av. De svenska myndigheterna tog bort sin avrådan om att inte ge sig iväg längre bort än två timmar från hemmet och en något decimerad skara träffades som vanligt uppe i våra sydligaste fjäll för en vecka med vandringar i omgivningarna. Det låg mycket snö men det var ovanligt varmt, inte en regndroppe föll över oss och myggen hade inte riktigt vaknat. Vi åt ute på gården mellan stugorna varje kväll och avslutade kvällen med kubbspel och småprat. Vi badade i den iskalla bäcken varje dag och hann även med bad i den stora Grövelsjön. Ja, resan upp till Grövelsjöfjällen blev årets höjdpunkt och den enda resan utanför Skåne jag gjorde (och då räknar jag inte Italienresan jag återvände från i januari). På första bilden ser du badplatsen vid Grövelsjön. Den andra bilden tog Ulla, en av mina vandringsvänner, på mig en av de sista dagarna. Sista bilden visar några av de säkert hundratalet renar som den sista kvällen omringade oss när vi satt och småpratade efter middagen på gården.
