Bilder från Eslöv och övriga världen

Etikett: landskapsfoto (sida 1 av 14)

Så blev mitt år 2022, del 2

Andra kvartalet av mitt år i bilder tillsammans med lite information om vad som hänt. Ingen bild har publicerats tidigare och alla bilder är klickbara.

Så blev mitt år 2022, del 1 

April

När jag i februari läste att Australien släppt sina stränga inreseregler kunde jag äntligen sätta igång med planeringen av resan dit för att hälsa på yngste sonen som jag inte sett på så länge. Nästan tre år hade han varit där och arbetat för fullt, haft tur med både karantäner och möjligheter till jobb. Vi planerade tillsammans via WhatsApp när det skulle fungera att jag kom dit och jag fick begära långsemester. I april kom jag iväg men fick en något dålig start som du kan läsa om i ett eget inlägg.

Efter min ankomst stannade jag april ut, och några dagar in i maj, i staden Brisbane, i delstaten Queensland, där sonen bodde och arbetade. Alla nedanstående sex bilder är därifrån. Jag följde med sonen på hans arbeten (tre olika) och strövade även runt på egen hand och upptäckte den väldigt vackra staden längs floden med det logiska namnet Brisbane River.

Den första av sonens arbetsplatser jag fick besöka var en italiensk restaurang där han arbetade som servitör, men därifrån har jag inga andra bilder än Instagramfoton. En annan arbetsplats var Chocolate Moments där han gjorde kaffe och det tredje arbetet var som pizzabagare på en pizzeria i stadsdelen Red Hills.

På den första bilden här nedanför ser du en del av omgivningarna i Red Hills. Alla husen längs den här gatan har ena sidan byggd på pelare för att motverka lutningen. I horisonten ser du skyskraporna i centrala Brisbane.

Andra bilden visar en gångväg i den botaniska trädgården som jag gick genom nästan varje dag eftersom sonen bodde i närheten. En dag gick jag också en guidad tur där för att lära mer om växterna, många av dem importerade.

Längs Brisbane River ligger ett stort strövområde vid namn South Bank. Där finns också det stora Wheel of Brisbane som du ser på den tredje bilden. Eftersom jag varit i Brisbane en gång tidigare och då åkte upp, gjorde jag det inte nu.

Den fjärde och femte bilden är också från South Bank, båda tagna i skymningen, medan den sista är tagen vid Kangaroo Point, där solnedgången syns väldigt vackert. Fler foton från Kangaroo Point publicerade jag i april 2022.

Maj

I början på maj tog sonen ledigt och vi flög iväg västerut till en plats jag alltid velat se: Uluru, eller Ayers Rock, i Northern Territory. De tre första fotona nedan är därifrån men jag har redan visat flera andra från både Kata Tjuta och Uluru.

Efter fyra underbara dagar tog vi flyget söderut till Melbourne, i delstaten Victoria, där sonen bl.a. fick med mig på en väldigt annorlunda sportupplevelse som jag redan berättat om. Från Melbourne for vi i hyrbil på snabbaste sätt till den lilla staden Warrnambool för en enda övernattning innan vi vände tillbaka längs den otroligt vackra Great Ocean Road som jag skildrat i ett eget inlägg. En liten bit av vägen längs kusten ser du i den fjärde bilden nedan. Vid ett av stoppen, i Teddy Lookout, blev vi närgånget betraktade av en kookaburra, fågeln du ser i femte bilden.

Efter att ha lämnat hyrbilen i Melbourne blev det ytterligare ett flyg, nu norrut till Sydney, i delstaten New South Wales. I sjätte bilden ser du en bild tagen från den botaniska trädgården med utsikt mot Sydney Opera House och Harbour Bridge, de två klassiska blickfången i storstaden. Där tillbringade jag mest tid vid mitt förra Australienbesök. Den här gången bodde vi utanför centrum, vid den berömda stranden Bondi Beach.

Det sista stoppet innan hemfärd från Brisbane gick med flyg från Sydney norrut till Hamilton Island, i delstaten Queensland, där vi blev hämtade med båt för vidare färd till den lilla Hayman Island där vi fick leva lyxliv på fint femstjärnigt hotell i fyra dagar. De tre sista bilderna visar stranden på olika sätt. Eftersom det fortfarande var manetsäsong fanns varningskyltar om att det inte var lämpligt att bada i havet utan våtdräkt. I stället hade hotellet en pool alldeles bredvid där det gick lika bra. Tyvärr blev jag sjuk och hann inte njuta så väldigt mycket av vistelsen innan det var dags att flyga tillbaka till Brisbane och ta flyget hem igen. Det gick som planerat och jag slapp ditresans förseningar.

Jag inser att jag kanske borde ha ganska stor flygskam efter alla de här flygturerna till och från och i Australien. Det blev faktiskt ännu fler flygresor under 2022, flera av dem oplanerade. Mer om dem i följande inlägg.

Juni

I mitten på juni åkte jag i jobbet (med tåg) till Helsingborg för att besöka H22 med olika typer av utställningar att beskåda. En stor attraktion var fartyget Götheborg som låg för ankar i hamnen. Du ser fartyget på första bilden nedan. Därefter strövade jag och en kollega mest runt i det nya området Oceanhamnen som du ser på andra bilden.

Veckan före midsommar for jag iväg till Grövelsjöfjällen i norra Dalarna (fem personer i bil), där vi som vanligt samlades för att vandra tillsammans. I år var vi dock en vandrarvän mindre och hon saknades oss alla. Tredje bilden visar namnet på den hemsida där man kan boka de stugor där vi alltid bor (vi är ju vänner med ägarna), i år tretton personer. Har du planer på att ta dig upp till Grövelsjöfjällen någon gång så är detta ett mycket bra alternativ till fjällhotellet.

Den fjärde bilden visar en tur vi gjorde mot Båthusberget in i Norge. Den femte bilden är också från Norge då vi tog båten Sylöra från svenska sidan över till den norska och sedan vandrade iväg på en tur jag inte varit med om tidigare men som var behagligt skön med en njutningsbar tupplur på en ljunghed efter lunchpaus. Sista bilden är från sista dagen, midsommarafton, då vi också vandrade ganska lugnt. Värmen ökade för varje dag och den här sista dagen var i hetaste laget för att vandra i stekande sol.

Så blev mitt år 2022, del 1

Det tredje pandemiåret gick mot sitt slut. Året blev dock inte så hemskt som föregående två pandemiår och jag kunde företa en del resor för att träffa dem jag inte sett på länge. Ändå förde året med sig alldeles för mycket av sorg. Mer om det senare. Här försöker jag sammanfatta några händelser under året i fyra olika delar med var sitt kvartal. Alla bilder är klickbara och ingen av dem har tidigare publicerats.

Januari

Ännu jobbade jag hemma i stället för att gå till kontoret men det hände allt oftare att jag gick dit. Och en kväll fick kameran följa med. Första bilden visar andra våningen på Eslövs stadshus där mitt kontor är beläget.

Andra bilden visar Eslövs gamla spritfabrik som länge stått och förfallit. Bakom skymtar förresten lagerhuset som också stod och förföll innan det rustades upp och blev ganska lyxiga lägenheter i huset som ritades av Gunnar Asplund. Under året har det äntligen tagits beslut om att rusta upp spritfabriken och hela området är nu avstängt och grävningar har påbörjats. Fint lär det bli och jag kommer säkert att presentera bilder från byggnationen så småningom.

Jag kom också ut en del med kameran i omgivningarna, alltid till de vanliga platserna. I början på månaden var det väldigt blött i vårt naturreservat Abullahagen, som du ser på den tredje bilden.

I mitten på månaden blev det minusgrader och jag tog en lång promenad runt Ellinge där jag hittade frusna vinterståndare längs med södra stambanan på vägen tillbaka.

Februari

Årets andra månad kom med årets första dödsbud kvällen den 12 februari, då en väninna hastigt och oväntat avled. Det tog oss som kände henne hårt och vi träffades för att prata och sörja tillsammans vilket kändes bra.

Jag gick runt med kameran även vid vårt nybyggda Stora torg vars bänkar fått sensorer för att kunna mäta hur bänkarna används. På första bilden ser du en vit sensor monterad under bänken.

Vid en promenad längs den gamla banvallen mot Kastberga såg jag hur vårvindarna brutit ner trädens grenar. Längre bort skymtade jag en till synes herrelös häst, som vid närmare undersökning visade sig åtföljas av en dam och inte en herre så visst var det en herrelös häst.

Den 20 februari såg jag de första snödropparna skjuta upp någonstans i Snärjet, skogen strax öster om Eslöv.

Och så kom den ödesdigra dagen den 24 februari då Ryssland attackerade Ukraina. Söndagen därefter träffade jag fotofikagänget i Malmö och efter vårt gemensamma fika på Coffee Square på Entré i Malmö promenerade vi mot Möllevångstorget där många hade samlats för att protestera mot Putins krig.

Mars

Den här månaden begravdes vår väninna i Lunds domkyrka med många gäster närvarande. En väninna från Göteborg kom på besök för att närvara på begravningen den 11 mars, en fredag. Både på lördagen och söndagen for vi iväg några vänner ut på promenader i skogen. På lördagen blev det Snärjet och på söndagen Fulltofta friluftsområde lite längre iväg. När jag skulle hitta bilder till den här månaden hittade jag inga färdigredigerade vilket jag brukar ha och det visade sig att jag bara lämnat fotona från de här dagarna efter att ha laddat in dem från minneskortet. Jag tror sorgen tog så stor plats att jag inte orkade med redigering just då och sedan glömde bort bilderna.

De tre första fotona är från Snärjet och de tre sista från Fulltofta.

Inte anade jag i mars att det skulle bli ytterligare två begravningar det här året. Och det var väl tur det, för månaderna därefter blev betydligt trevligare. Mer om detta i del 2.

San Marino i augusti

Idag skulle min svägerska fyllt år. Hon saknas mig väldigt, väldigt mycket och jag tänker tillbaka på den dag jag bytte de sista orden med henne, då i slutet på augusti, för bara ett par månader sedan, när jag åkte till Italien för att närvara på hennes brorsdotters bröllop i Rimini. På vägen tillbaka till Albiate åkte några av oss först till pyttelandet San Marino. Det var då, innan dödsfallen grumlade tankarna på Italien. Den dagen var vi glada och kunde inte föreställa oss att döden en månad senare först skulle ta brudens pappa och så efter ytterligare två månader min svägerska. Det går inte en dag utan att jag tänker på både hennes bror och henne, allt jag lärt mig av henne, alla samtal, alla utflykter tillsammans, hennes vänlighet och värme, hennes skratt och omtanke om andra…

Dagen efter vi varit i San Marino, satte jag mig bredvid min svägerska där hon låg i sin säng för det jag då inte visste var vårt sista samtal och avslutade med orden ”Ti voglio tanto bene” och hon svarade ”Anche io ti voglio bene”, ord som inte uttalas så ofta av de italienska släktingarna. Nu är jag glad att just de orden blev de sista.

Söndagspromenad

Förra söndagen gav jag mig iväg med kameran mot Ellinge, strax utanför stan. Promenaden inleddes med sol och en hel del vind, vilket gjorde att himlen snabbt skiftade från halvmulen till helmulen. Framme i Ellinge hade de mörka regnmolnen förmörkat himlen och ett kraftigt regn gjorde mig rejält blöt men eftersom det blåste sidvind var det endast min vänstra sida som blev blöt. Regnjackan hade jag tagit på mig så kameran stängde jag av och knåpade ner under jackan medan jag stretade på hemåt i regnet. Innan dess hade jag hunnit ta några foton och här ser du några av dem.

Abullahagen med ett års mellanrum

Idag tog jag en promenad till vårt stadsnära naturreservat Abullahagen som jag inte tittat till sedan i våras. Höstfärgerna har kommit fram och solen sken på trädens löv och gräset glittrade. Något som slog mig var hur överväxt sjön Långakärr hade blivit. Jag tog en bild från bron som leder in i naturreservatet, där jag nog stannar varje gång jag är där. Hemma letade jag fram en bild på samma plats jag tog för ganska exakt ett år sedan och visst är det skillnad.

Grönska vid Långakärr.
Så här såg det ut idag den 9 oktober 2022.
Grönska vid Långakärr.
Den 10 oktober 2021 såg man lite mer av Långakärr.

Uluru, Australien

Uluru, eller Ayers Rock som många benämner det, är den stora röda sandstensklippan mitt inne i Australiens inre. Du kan också se den på Windows-datorers skärmar om du nu har en sådan dator. Det har ju inte jag privat, men på jobbet är det Microsoft som gäller så därför vet jag att Uluru ibland dyker upp där.

Namnet Uluru

Innan jag kom dit i början på maj uttalade jag Uluru med betoning på andra stavelsen, förvissad om att det var så det skulle sägas. När jag väl befann mig där uppfattade jag i stället att man betonar sista stavelsen. Uluru är alltså det namn aboriginer använder om sin klippa som anses helig, medan namnet Ayers Rock alltmer fått ge vika eftersom det var det namn klippan fick när den ”upptäcktes” på 1870-talet av William Gosse som ville hedra Sir Henry Ayer som var premiärminister i delstaten Southern Australia. Uluru ligger dock i södra delen av delstaten Northern Territory. Det finns ytterligare en klippformation i området som heter Kata Tjuta och som är mer oregelbunden till formen. Dit åkte vi också under vårt besök.

Från Brisbane till Yulara

Hela det vidsträckta området är ett av UNESCO:s världsarv och en nationalpark dit det krävs betald inträdesbiljett för att komma in. Vi flög till den närmaste flygplatsen Ayers Rock/Yulara från Brisbane på östkusten, en resa på drygt tre timmar och blev sedan hämtade till området vi bodde på, en resort med all möjlig bekvämlighet och organiserade turer till nationalparken. Redan i februari bokade jag rum för tre nätter men tänkte aldrig så långt som att vi skulle behöva boka även de guidade turerna så när vi kom dit hade vi inget bokat utan fick försöka komma med där det fanns plats över. Att ta sig runt på egen hand fungerade inte. Som tur var så fick vi tag i både solnedgångsturer till Kata Tjuta och Uluru och några andra utflykter. Fotona längst ner är från den guidade turen till Uluru som var det bästa jag upplevde på hela Australienresan.

Utflykten till Uluru

Strax efter lunch åkte vi i buss från resorten iväg till den röda klippan, där vi med en guide fick gå in i olika områden och se och höra om klippans hemligheter. Vid solnedgången blev vi serverade vin och andra drycker tillsammans med snacks av olika slag. Det var från det tillfället jag publicerade ett annat blogginlägg. När så solen hade gått ner klev vi på bussen igen och åkte till ytterligare en plats där det var dukat på långbord och grillarna var fulla med grönsaker och kött. Vi blev serverade en fantastisk barbecue medan stjärnhimlen visade sig från sin bästa sida och en guide berättade om allt vi kunde se på himlen. I vår del av världen är ju natthimlen så förorenad av städernas ljus att man inte kan se alla stjärnor och galaxer men vid Uluru är det i stort sett inget ljus alls som stör och hela Vintergatan kan ses utan problem, en fantastisk syn. Dessutom kunde vi också se våra närmaste galaxer Magellanska molnen som befinner sig på ett avstånd av ungefär 160 000 ljusår och bara kan ses från södra halvklotet. Det blev en oförglömlig kväll som kommer att finnas kvar i mitt minne länge, länge.

Fotona kan du klicka upp i större format om du vill.

Vandring i Grövelsjöfjällen

Förra veckan tillbringade jag med vänner i Grövelsjöfjällen – precis som jag  brukar göra runt midsommar. Även det här året blev det veckan före midsommar vi for upp. Under sex dagar vandrade vi både i Sverige och Norge. Kameran fick förstås följa med. I början var det lite kallt och regnigt men under den sista vandringen – på midsommarafton – var det rejält varmt även i fjällen. Klickar du på fotona får du upp dem i större format och kan tydligare se t.ex. renarna i den översta bilden till höger, det snötäckta fjället i den nedre bilden till vänster och lämmeln i den nedersta till höger.

Great Ocean Road

I kväll fick jag äntligen tid att redigera en del av de foton jag fick med mig hem från min Australienresa. De har legat på hårddisken och väntat länge nog nu.

Den 9 maj körde sonen och jag från Warrnambool till Melbourne i hyrd bil längs den otroligt vackra kustvägen Great Ocean Road. Vi startade precis innan gryningen och nådde vårt första stopp Peterborough när solen gick upp över horisonten. Under dagen blev det många fler stopp för att ta promenader längs stigar mot kusten för att beundra det fantastiska landskapet. Vind och vatten har gröpt ur kalkstensklipporna och skapat de mest underliga formationer. Här ser du fyra av bilderna jag tog den dagen. Det kommer fler så småningom. Det går att klicka upp fotona i större format.

Hayman Island – en paradisö?

Sedan några dagar tillbaka befinner vi oss på en ö nära stora barriärrevet. På Hayman Island har vi bott på ett femstjärnigt hotell och haft tillgång till all möjlig lyx, men det som ändå är vackrast är solnedgångarna vid stranden. Se bara på de här fotona jag tog för någon dag sedan. Bilderna går att klicka upp i större format.

Bondi Beach

I förrgår checkade vi in på Bondi Hotel bredvid den så berömda Bondi Beach strax öster om Sydney. Stranden är nästan öde eftersom hösten är på intågande och regnet vräker ner i vinden. Det är bara surfarna som är ute. På kvällen samma dag vi kom hit gick vi en liten promenad längs stranden strax innan solnedgången. Då var det uppehållsväder men molnen tätnade allt eftersom och idag har det regnat i stort sett hela dagen. Här ser du en av de bilder jag tog i förrgår.

Bondi Beach från strandpromenaden, där vågorna går höga. Australiensiska och aboriginernas flaggor syns.
Till vänster ser du den australiensiska flaggan och aboriginernas flagga bredvid.