Bilder från Eslöv och övriga världen

Etikett: landskapsfoto (sida 1 av 13)

Uluru, Australien

Uluru, eller Ayers Rock som många benämner det, är den stora röda sandstensklippan mitt inne i Australiens inre. Du kan också se den på Windows-datorers skärmar om du nu har en sådan dator. Det har ju inte jag privat, men på jobbet är det Microsoft som gäller så därför vet jag att Uluru ibland dyker upp där.

Namnet Uluru

Innan jag kom dit i början på maj uttalade jag Uluru med betoning på andra stavelsen, förvissad om att det var så det skulle sägas. När jag väl befann mig där uppfattade jag i stället att man betonar sista stavelsen. Uluru är alltså det namn aboriginer använder om sin klippa som anses helig, medan namnet Ayers Rock alltmer fått ge vika eftersom det var det namn klippan fick när den ”upptäcktes” på 1870-talet av William Gosse som ville hedra Sir Henry Ayer som var premiärminister i delstaten Southern Australia. Uluru ligger dock i södra delen av delstaten Northern Territory. Det finns ytterligare en klippformation i området som heter Kata Tjuta och som är mer oregelbunden till formen. Dit åkte vi också under vårt besök.

Från Brisbane till Yulara

Hela det vidsträckta området är ett av UNESCO:s världsarv och en nationalpark dit det krävs betald inträdesbiljett för att komma in. Vi flög till den närmaste flygplatsen Ayers Rock/Yulara från Brisbane på östkusten, en resa på drygt tre timmar och blev sedan hämtade till området vi bodde på, en resort med all möjlig bekvämlighet och organiserade turer till nationalparken. Redan i februari bokade jag rum för tre nätter men tänkte aldrig så långt som att vi skulle behöva boka även de guidade turerna så när vi kom dit hade vi inget bokat utan fick försöka komma med där det fanns plats över. Att ta sig runt på egen hand fungerade inte. Som tur var så fick vi tag i både solnedgångsturer till Kata Tjuta och Uluru och några andra utflykter. Fotona längst ner är från den guidade turen till Uluru som var det bästa jag upplevde på hela Australienresan.

Utflykten till Uluru

Strax efter lunch åkte vi i buss från resorten iväg till den röda klippan, där vi med en guide fick gå in i olika områden och se och höra om klippans hemligheter. Vid solnedgången blev vi serverade vin och andra drycker tillsammans med snacks av olika slag. Det var från det tillfället jag publicerade ett annat blogginlägg. När så solen hade gått ner klev vi på bussen igen och åkte till ytterligare en plats där det var dukat på långbord och grillarna var fulla med grönsaker och kött. Vi blev serverade en fantastisk barbecue medan stjärnhimlen visade sig från sin bästa sida och en guide berättade om allt vi kunde se på himlen. I vår del av världen är ju natthimlen så förorenad av städernas ljus att man inte kan se alla stjärnor och galaxer men vid Uluru är det i stort sett inget ljus alls som stör och hela Vintergatan kan ses utan problem, en fantastisk syn. Dessutom kunde vi också se våra närmaste galaxer Magellanska molnen som befinner sig på ett avstånd av ungefär 160 000 ljusår och bara kan ses från södra halvklotet. Det blev en oförglömlig kväll som kommer att finnas kvar i mitt minne länge, länge.

Fotona kan du klicka upp i större format om du vill.

Vandring i Grövelsjöfjällen

Förra veckan tillbringade jag med vänner i Grövelsjöfjällen – precis som jag  brukar göra runt midsommar. Även det här året blev det veckan före midsommar vi for upp. Under sex dagar vandrade vi både i Sverige och Norge. Kameran fick förstås följa med. I början var det lite kallt och regnigt men under den sista vandringen – på midsommarafton – var det rejält varmt även i fjällen. Klickar du på fotona får du upp dem i större format och kan tydligare se t.ex. renarna i den översta bilden till höger, det snötäckta fjället i den nedre bilden till vänster och lämmeln i den nedersta till höger.

Great Ocean Road

I kväll fick jag äntligen tid att redigera en del av de foton jag fick med mig hem från min Australienresa. De har legat på hårddisken och väntat länge nog nu.

Den 9 maj körde sonen och jag från Warrnambool till Melbourne i hyrd bil längs den otroligt vackra kustvägen Great Ocean Road. Vi startade precis innan gryningen och nådde vårt första stopp Peterborough när solen gick upp över horisonten. Under dagen blev det många fler stopp för att ta promenader längs stigar mot kusten för att beundra det fantastiska landskapet. Vind och vatten har gröpt ur kalkstensklipporna och skapat de mest underliga formationer. Här ser du fyra av bilderna jag tog den dagen. Det kommer fler så småningom. Det går att klicka upp fotona i större format.

Hayman Island – en paradisö?

Sedan några dagar tillbaka befinner vi oss på en ö nära stora barriärrevet. På Hayman Island har vi bott på ett femstjärnigt hotell och haft tillgång till all möjlig lyx, men det som ändå är vackrast är solnedgångarna vid stranden. Se bara på de här fotona jag tog för någon dag sedan. Bilderna går att klicka upp i större format.

Bondi Beach

I förrgår checkade vi in på Bondi Hotel bredvid den så berömda Bondi Beach strax öster om Sydney. Stranden är nästan öde eftersom hösten är på intågande och regnet vräker ner i vinden. Det är bara surfarna som är ute. På kvällen samma dag vi kom hit gick vi en liten promenad längs stranden strax innan solnedgången. Då var det uppehållsväder men molnen tätnade allt eftersom och idag har det regnat i stort sett hela dagen. Här ser du en av de bilder jag tog i förrgår.

Bondi Beach från strandpromenaden, där vågorna går höga. Australiensiska och aboriginernas flaggor syns.
Till vänster ser du den australiensiska flaggan och aboriginernas flagga bredvid.

Solen går ner vid Thunder Point

I morse for vi iväg i hyrd bil västerut från Melbourne och stannar en natt i Warrnambool. I kväll körde vi ut till en utsiktsplats vid namn Thunder Point där vi såg solen gå ner i havet. Vågorna slog ganska högt mot kalkstensklipporna, måsarna och de så speciella skatfåglarna flög omkring och det blåste en lite kall vind. Men vackert var det.

Uluru

Jag har inte hunnit med att redigera foton och lägga upp några inlägg under de senaste dagarna. Vi har helt enkelt haft fullt upp med att upptäcka Uluru och området runt nationalparken. De här tre fotona är från i onsdags då vi tog en guidad tur som började på eftermiddagen och slutade sent på kvällen. Det var den absolut bästa upplevelsen under vår tre nätter långa vistelse i området. På kvällen avnjöt vi en BBQ under en fantastisk stjärnhimmel eftersom vi befann oss så långt från alla ljuskällor som vanligtvis lyser upp vår omgivning. Samtidigt berättade en guide om vad vi kunde se på himlen, där förstås vår galax Vintergatan syntes klart och tydligt men även vår närmaste galax Magellanska molnet. Tyvärr lyckades jag inte ta några foton av stjärnhimlen men upplevelsen kommer nog ändå att stanna kvar i minnet så underbar som den var.

Så blev mitt år 2021, del 2

Dags att sammanfatta andra kvartalet av förra året med några foton och texter. Bilderna är klickbara.

Så blev mitt år 2021, del 1

April

Flera gånger besökte jag Abullahagen, ett av våra två stadsnära naturreservat, för att se om backsipporna behagat sticka upp. Inte förrän halva månaden förflutit kunde jag se de små lila sipporna i hagen, precis där jag brukar upptäcka dem. De var allt lite sena det här året.

I slutet på månaden blåste starka vindar så hårt att de tog med sig taket på vårt vackra medborgarhus. Ännu är inte något nytt tak klart och huset är täckt av presenningar.

Mina tisdagspromenader med två kollegor fortsatte och en av kvällarna bevittnade vi en vacker solnedgång ute vid Elvkullen.

Men det viktigaste som hände i april var att jag fick min första vaccindos. Äntligen kunde jag börja hoppas på en något normalare vardag.

Maj

På min cykel for jag runt i omgivningarna och upptäckte hur blomningen färgade naturen i alla möjliga färgtoner. Banvallen i östra Eslöv var ett populärt mål där jag sveptes in i en kaskad av vita och rosa blommor

Näsduksträdet i Stadsparken blommade som vanligt med sina så speciella vita blommor. Från Stadsparken syntes också hur Medborgarhuset blivit insvept efter takförlusten.

Ute i Västra Strö försökte jag ta mig in i den vackra kyrkan men den var stängd p.g.a. sättningar. Cykelturen ut var i alla fall behaglig.

Juni

Vårt nyrenoverade Stora torg fick en skulptur vid namn Omväg och som vållade lite bekymmer. Skulpturen donerades av en av stans banker och man lät konstnären justera lutningen på de rör den utgörs av för att undvika att någon skulle få för sig att klättra upp. Nu lyckades ändå flera barn ta sig upp och därför sattes stora skyltar upp som uppmanade åskådarna att inte klättra på konstverket. Det blev allt en liten snackis i stan och meningarna om skulpturens utseende och funktion är delade. Nu har skyltarna tagits bort och skulpturen står kvar som det var tänkt.

I början på månaden fick jag min andra vaccindos och kände mig nu säker på att jag kunde åka iväg till Grövelsjön veckan före midsommar och träffa alla vandringsvännerna igen. Vi hade en fin vecka och vandrade sex dagar i rad utan att passera gränsen till Norge eftersom landet var stängt för oss svenskar. Jag fotograferade som vanligt men har varit usel på att ta hand om bilderna efteråt. Det är dock inte jag som ligger vid vattenkanten utan en av vandringsvännerna.

Lördagsryttare

Förra lördagen var jag ute och gick på den gamla banvallen igen. Det är fint att gå där på hösten när trädens löv färgas i alla möjliga olika nyanser av rött, brunt och gult. Ja, även på våren är det  vackert förstås för då blommar alla träden. Banvallen korsas av små landsvägar och en av dem ser du på det här fotot där jag fångade två ryttare som vek av från banvallen upp mot Kastberga slott.

Solen sken under hela min långa promenad.

Betsäsongen är här

I Örtofta strax utanför Eslöv ligger Sveriges enda kvarvarande sockerbruk. Just nu ser man betor längs varje liten åker. De ligger i långa rader och väntar på att köras till bruket i närheten för att bli hackade och processade så att socker utvinns. Om jag minns rätt innehåller sockerbetor ungefär 18 procent socker så det blir mycket spill i fabriken.

Idag gick jag en promenad vid Ellinge, inte så långt från sockerbruket, och fångade lite av sockerbetsskörden som höll på att samlas ihop. Vägen var ganska lerig, speciellt i backen upp från Ellinge mot Sallerup och som bara är en liten grusväg med en mittremsa av gräs och sten. Jag mötte ett par som beklagade sig lite över att deras skor blev leriga. Det blev mina förstås också men när jag sedan hittade några vattenpölar, fick jag av det värsta.

Lång rad med sockerbetor längs lerig asfaltsväg.
Längs den smala vägen vid Ellinge slott såg jag den första långa raden av betor.
Silhuett av person, träd och sockerbetshög.
Vid backen med kastanjeträden låg ytterligare en lång rad med betor och väntade.
Traktorsläp som lämnar betor i den befintliga raden av betor.
Raden av sockerbetor blev allt längre och längre när skörden fylldes på.
Sockerbetor i närbild.
En närmare titt på sockerbetorna.