Bilder från Eslöv och övriga världen

Etikett: naturfoto (sida 1 av 10)

Backsipporna är tillbaka

Igår kväll, strax innan solnedgången, tog jag mig ut till Abullahagen, naturreservatet strax söder om Eslövs centrum, för att leta efter de blyga backsipporna. Två platser med små sippor hittade jag: några stycken i en samling och en stor klunga några meter därifrån. Det brukar finnas många fler men jag antar att de inte vågat sig upp riktigt ännu.

Ett fåtal backsippor med solnedgången i bakgrunden.
Här stod några stycken och njöt av solens sista strålar.
Många backsippor med solnedgången i bakgrunden.
Medan de här hade samlats ordentligt.

Är det en hackspett, tro?

I söndags gick jag en långpromenad öster om Eslöv och passerade genom vår närmaste skog Snärjet. Med mig hade jag förstås min kamera och lyckades för en gångs skull fånga en flyende fågel. Det var en art jag inte sett så ofta men jag tror det är en slags hackspett. Eller vad säger mina ornitologiskt bevandrade läsare?

En hackspett på en gren.

Årets första fotopromenad

Igår förmiddag tittade solen fram efter en i mitt tycke oändlig räcka dagar med regn och igenmurad himmel. Därför gav jag mig iväg med kameran till en av mina favoritplatser: naturreservatet Abullahagen. Det var väldigt vått och jag fick emellanåt hoppa på grästuvorna för att inte bli alltför blöt om fötterna. Framåt lunchtid började himlen åter igen täckas av grå moln och jag beslöt att ge mig hemåt igen. Sedan kom regnet och även lite snö. Idag har jag laddat upp bilderna jag tog och här ser du några av alla de tickor som växte på trädstammarna. Visst är de väl ganska vackra? Fotona blir trevligare att se om du klickar upp dem i större format.

Så blev mitt år 2021, del 2

Dags att sammanfatta andra kvartalet av förra året med några foton och texter. Bilderna är klickbara.

Så blev mitt år 2021, del 1

April

Flera gånger besökte jag Abullahagen, ett av våra två stadsnära naturreservat, för att se om backsipporna behagat sticka upp. Inte förrän halva månaden förflutit kunde jag se de små lila sipporna i hagen, precis där jag brukar upptäcka dem. De var allt lite sena det här året.

I slutet på månaden blåste starka vindar så hårt att de tog med sig taket på vårt vackra medborgarhus. Ännu är inte något nytt tak klart och huset är täckt av presenningar.

Mina tisdagspromenader med två kollegor fortsatte och en av kvällarna bevittnade vi en vacker solnedgång ute vid Elvkullen.

Men det viktigaste som hände i april var att jag fick min första vaccindos. Äntligen kunde jag börja hoppas på en något normalare vardag.

Maj

På min cykel for jag runt i omgivningarna och upptäckte hur blomningen färgade naturen i alla möjliga färgtoner. Banvallen i östra Eslöv var ett populärt mål där jag sveptes in i en kaskad av vita och rosa blommor

Näsduksträdet i Stadsparken blommade som vanligt med sina så speciella vita blommor. Från Stadsparken syntes också hur Medborgarhuset blivit insvept efter takförlusten.

Ute i Västra Strö försökte jag ta mig in i den vackra kyrkan men den var stängd p.g.a. sättningar. Cykelturen ut var i alla fall behaglig.

Juni

Vårt nyrenoverade Stora torg fick en skulptur vid namn Omväg och som vållade lite bekymmer. Skulpturen donerades av en av stans banker och man lät konstnären justera lutningen på de rör den utgörs av för att undvika att någon skulle få för sig att klättra upp. Nu lyckades ändå flera barn ta sig upp och därför sattes stora skyltar upp som uppmanade åskådarna att inte klättra på konstverket. Det blev allt en liten snackis i stan och meningarna om skulpturens utseende och funktion är delade. Nu har skyltarna tagits bort och skulpturen står kvar som det var tänkt.

I början på månaden fick jag min andra vaccindos och kände mig nu säker på att jag kunde åka iväg till Grövelsjön veckan före midsommar och träffa alla vandringsvännerna igen. Vi hade en fin vecka och vandrade sex dagar i rad utan att passera gränsen till Norge eftersom landet var stängt för oss svenskar. Jag fotograferade som vanligt men har varit usel på att ta hand om bilderna efteråt. Det är dock inte jag som ligger vid vattenkanten utan en av vandringsvännerna.

Konsten att ta sig fram på skogstigar

Jag passar på att publicera ytterligare några foton från min långa lördagspromenad då jag tog så många foton längs den gamla banvallen mot Kastberga och även i Snärjet som jag gick genom därefter.

Lång lördagspromenad

Igår morse tog jag min stora kamera över axeln och mobilen i fickan och vandrade iväg på det jag trodde skulle bli en lite lagom promenad längs den gamla banvallen från flygfältet mot Kastberga. Inspirationen att fotografera var stor i det soliga höstvädret (som dock blev lite mindre soligt allt eftersom tiden led) så jag stannade många, många gånger för att lyfta kameran – och mobilen. Höstfärgerna är ju så fantastiska i solens sken och jag såg fina motiv överallt, både inzoomade och utzoomade.

Banvallen är närmast flygfältet ganska bred och belagd med grus. Såväl ryttare som gångtrafikanter och cyklister samsas på den. Längre österut förvandlas den däremot till en ganska smal stig som det är svårt att mötas på. Den smala stigen mynnar på en grusad bilväg där jag alltid svänger högerut för att strax därefter korsa den trafikerade väg 17. En asfalterad bilväg följer och den svänger efter en stund mot höger där den möter Snärjet, vår stadsnära skog. Genom Snärjet går smala grusvägar och stigar som leder in mot Eslöv igen.

Hela den beskrivna rundan är mer än en mil lång och det blev också den väg jag promenerade igår. Förstås med mängder av fotostopp. På minneskortet hann det samlas in över 200 bilder, varav jag har redigerat drygt 60. Här ser du sex av dem, alla tagna längs banvallen och som nästan har ett gemensamt tema. Alla fotona går att klicka upp i större format om du skulle vilja studera dem närmare. (Mobilfoton ligger på mitt Instagramkonto – länk dit hittar du vid ikonerna längst ner.)

Näsduksträdet blommar

Jag blev uppmärksammad på instagram om att näsduksträdet i Stadsparken blommar så jag gick dit med kameran i fredags kväll. För varje år växer det sig allt större och syns nu ordentligt när det blommar.

Några av näsduksträdets blommor i en båge.

Backsipporna har vaknat

Förra helgen tog jag en promenad till naturreservatet Abullahagen för att se om de så vackra små backsipporna hade behagat ta sig upp från sina gömslen under markytan. Det hade de inte trots att de förra året vid den tidpunkten var i full blom.

Igår fick jag ett sms från en granne som också brukar besöka Abullahagen, men för att spana efter fåglar i stället för blommor. Han hade i alla fall sett att backsipporna var uppe så en stund innan solen skulle gå ner cyklade jag iväg med kameran laddad med makroobjektivet för att spana in de små blommorna. Och tänka sig, jag hittade ganska många platser där de stuckit upp, så jag la mig på marken för att vara på samma nivå som de små. De här två bilderna är några av de knappt sextio foton jag kom hem med. Visst är de väl vackra?

Backsippa med solnedgången i bakgrunden.

Backsippa med solnedgången i bakgrunden

 

En månad i Abullahagen

När jag går eller cyklar till Abullahagen går jag nästan alltid in i naturreservatet på samma plats, dvs. vid Felix’ stora ingång. Ja ja, jag vet att det är Orkla som äger livsmedelsfabriken numera, men jag kallar fabriken för Felix ändå, för det vet alla Eslövsbor vad det är.

För en månad sen var det snö på marken när jag besökte Abullahagen och jag tog den här bilden vid ingången efter jag hade passerat färisten och noga stängt grinden bakom mig. Jag brukar ta ett foto av samma plats i stort sett alltid när jag besöker Abullahagen för att se hur vyn förändras med årstiderna. Jag skulle tro att det finns några andra publicerade här någonstans.

Snö på marken och en gren som hänger över stigen.

I söndags var jag där igen och tog en bild av samma plats och då såg det helt annorlunda ut.

Marken utan snö och avsågad gren.

Jag får nog bege mig dit igen om en månad för att se när våren anlänt och gjort naturen skirt grön.

Rimfrost

Det har varit kallt ett bra tag i Skåne men nu verkar det som om det blir något varmare. Jag har frusit rätt ordentligt när jag varit ute på mina promenader, framför allt om fötterna, trots dubbla strumpor, tjocka raggsockor och vandrarkängorna. Och jo, jag har ändå kunnat vifta på tårna. Det är bara att inse att jag är anpassad till varmare väder.

Nåja, igår var det strålande sol som värmde lite grann och fukten i nattluften hade på morgonen förvandlats till en underbart vacker rimfrost som stack ut på varenda liten gren på träd, buskar och annan växtlighet. Inte kunde jag motstå lusten att ge mig ut med kameran. Många bilder blev det men jag väljer en av dem, en jag tog vi Skytteskogen i västra Eslöv.

Träd med rimfrost och solens strålar mellan grenarna.