Bilder från Eslöv och övriga världen

Etikett: naturfoto (sida 1 av 10)

Konsten att ta sig fram på skogstigar

Jag passar på att publicera ytterligare några foton från min långa lördagspromenad då jag tog så många foton längs den gamla banvallen mot Kastberga och även i Snärjet som jag gick genom därefter.

Lång lördagspromenad

Igår morse tog jag min stora kamera över axeln och mobilen i fickan och vandrade iväg på det jag trodde skulle bli en lite lagom promenad längs den gamla banvallen från flygfältet mot Kastberga. Inspirationen att fotografera var stor i det soliga höstvädret (som dock blev lite mindre soligt allt eftersom tiden led) så jag stannade många, många gånger för att lyfta kameran – och mobilen. Höstfärgerna är ju så fantastiska i solens sken och jag såg fina motiv överallt, både inzoomade och utzoomade.

Banvallen är närmast flygfältet ganska bred och belagd med grus. Såväl ryttare som gångtrafikanter och cyklister samsas på den. Längre österut förvandlas den däremot till en ganska smal stig som det är svårt att mötas på. Den smala stigen mynnar på en grusad bilväg där jag alltid svänger högerut för att strax därefter korsa den trafikerade väg 17. En asfalterad bilväg följer och den svänger efter en stund mot höger där den möter Snärjet, vår stadsnära skog. Genom Snärjet går smala grusvägar och stigar som leder in mot Eslöv igen.

Hela den beskrivna rundan är mer än en mil lång och det blev också den väg jag promenerade igår. Förstås med mängder av fotostopp. På minneskortet hann det samlas in över 200 bilder, varav jag har redigerat drygt 60. Här ser du sex av dem, alla tagna längs banvallen och som nästan har ett gemensamt tema. Alla fotona går att klicka upp i större format om du skulle vilja studera dem närmare. (Mobilfoton ligger på mitt Instagramkonto – länk dit hittar du vid ikonerna längst ner.)

Näsduksträdet blommar

Jag blev uppmärksammad på instagram om att näsduksträdet i Stadsparken blommar så jag gick dit med kameran i fredags kväll. För varje år växer det sig allt större och syns nu ordentligt när det blommar.

Några av näsduksträdets blommor i en båge.

Backsipporna har vaknat

Förra helgen tog jag en promenad till naturreservatet Abullahagen för att se om de så vackra små backsipporna hade behagat ta sig upp från sina gömslen under markytan. Det hade de inte trots att de förra året vid den tidpunkten var i full blom.

Igår fick jag ett sms från en granne som också brukar besöka Abullahagen, men för att spana efter fåglar i stället för blommor. Han hade i alla fall sett att backsipporna var uppe så en stund innan solen skulle gå ner cyklade jag iväg med kameran laddad med makroobjektivet för att spana in de små blommorna. Och tänka sig, jag hittade ganska många platser där de stuckit upp, så jag la mig på marken för att vara på samma nivå som de små. De här två bilderna är några av de knappt sextio foton jag kom hem med. Visst är de väl vackra?

Backsippa med solnedgången i bakgrunden.

Backsippa med solnedgången i bakgrunden

 

En månad i Abullahagen

När jag går eller cyklar till Abullahagen går jag nästan alltid in i naturreservatet på samma plats, dvs. vid Felix’ stora ingång. Ja ja, jag vet att det är Orkla som äger livsmedelsfabriken numera, men jag kallar fabriken för Felix ändå, för det vet alla Eslövsbor vad det är.

För en månad sen var det snö på marken när jag besökte Abullahagen och jag tog den här bilden vid ingången efter jag hade passerat färisten och noga stängt grinden bakom mig. Jag brukar ta ett foto av samma plats i stort sett alltid när jag besöker Abullahagen för att se hur vyn förändras med årstiderna. Jag skulle tro att det finns några andra publicerade här någonstans.

Snö på marken och en gren som hänger över stigen.

I söndags var jag där igen och tog en bild av samma plats och då såg det helt annorlunda ut.

Marken utan snö och avsågad gren.

Jag får nog bege mig dit igen om en månad för att se när våren anlänt och gjort naturen skirt grön.

Rimfrost

Det har varit kallt ett bra tag i Skåne men nu verkar det som om det blir något varmare. Jag har frusit rätt ordentligt när jag varit ute på mina promenader, framför allt om fötterna, trots dubbla strumpor, tjocka raggsockor och vandrarkängorna. Och jo, jag har ändå kunnat vifta på tårna. Det är bara att inse att jag är anpassad till varmare väder.

Nåja, igår var det strålande sol som värmde lite grann och fukten i nattluften hade på morgonen förvandlats till en underbart vacker rimfrost som stack ut på varenda liten gren på träd, buskar och annan växtlighet. Inte kunde jag motstå lusten att ge mig ut med kameran. Många bilder blev det men jag väljer en av dem, en jag tog vi Skytteskogen i västra Eslöv.

Träd med rimfrost och solens strålar mellan grenarna.

Så blev mitt år 2020, del 4

Dags för sista tillbakablicken på året som gått.

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars.
Andra kvartalet hittar du under Del 2, april-juni.
Tredje kvartalet hittar du under Del 3, juli-september.

Oktober

Hösten var på väg och dagarna avlöste varandra utan att jag riktigt hade koll på vilken dag det var. Alla dagarna tycktes mig likadana. Smittspridningen började öka och jag funderade på att avboka Italienresan jag köpt i början på september. Under tiden fortsatte jag cykla och promenera. På jobbet drogs det igång en slags motionstävling och utan att jag riktigt förstod hur, så låg jag i täten med mina motionsaktiviteter. Varje tisdag var fortfarande uppbokad med min kollega, men oftast med fler promenader än cykelturer eftersom det blev mörkt allt tidigare på kvällen.

På dessa bilder ser du ett annat naturreservat än Abullahagen som jag brukar visa och som ligger inom stadsgränsen: Allmänningen. Även detta har fått coronaanpassas.

Skylt med uppmaning att hålla avstånd.

Träd i naturreservatet Allmänningen.

Vid Trollsjön spelade man fribeegolf som aldrig förr.

Män som spelar frisbeegolf.

Och vid den oanvända scenen i Trollsjöområdet bytte jag en lördag förmiddag ett par ord med ett gäng pensionärer som har för vana att träffas där denna veckodag sedan flera år tillbaka.

Trollsjöscenen med samlade män.

November

Den här månaden innebar ett par vackra dimmiga dagar då jag drog iväg ut på fotopromenader. Trädallén i Ellinge syntes knappt.

Trädallé i dimma.

Vid Bäckdala låg en kväll då jag passerade den fuktiga dimman tjock över gång- och cykelvägen.

Dimma vid tänd lyktstolpe.

Och den sista november, en dag med strålande sol, stod vårt nya Stora torg i stort sett klart. Samma dag hade också en smula snö lagt sig på marken.

Bron vid Stora torg.

I början på november fick jag ett meddelande om att flyget jag bokat till Italien över jul och nyår blivit inställt och slapp ta något beslut om att avboka. Betalningen fick jag därför tillbaka.

December

I december lämnade jag oftast cykeln hemma och tog i stället långa promenader på ibland över en mil. På håll kunde jag se hur man arbetade för fullt på Örtofta sockerbruk.

Örtofta sockerbruk med rök från skorsten.

I tätorten fick vi nya bussar som går på el. De kör oftast ganska tomma och jag tar dem aldrig.

Grön stadsbuss

Och elskåpen längs Storgatan dekorerades med gamla foton från när Eslöv var betydligt mindre än det är idag.

Dekorerat elskåp vid tegelvägg.

Då var sammanfattningen av mitt år 2020 slut och jag tycker som de allra flesta att vi kunde hoppat över året. Ändå får jag ju säga att jag aldrig hade fotograferat så mycket av Eslöv och dess omgivningar om det varit ett vanligt år. Det är ju ganska bra. Hemmajobbet har också fungerat och jag har sluppit trängas med andra personer, även om jag saknat mina kollegors närvaro. I somras träffades vi ett par gånger ute på den stora gräsmattan vid jobbet och det var väldigt roligt att se och byta ett par ord. Annars har den mesta kommunikationen med kollegorna skett via Skype och det är jag innerligt trött på.

Nu hoppas jag bara att vi kan få ett bättre år 2021 som innebär fler kontakter med människor och utan den rädsla för att smittas som jag ibland känner när jag går ut. Ja, måtte det där vaccinet komma till alla snart.

Så blev mitt år 2020, del 3

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars.
Andra kvartalet hittar du under Del 2, april-juni.

Juli

Efter min korta midsommarsemester fortsatte jag att jobba hemma men tog ut en eller två semesterdagar nästan varje vecka. Cykelturerna blev många och långa och landskapet förändrades med mogen säd och andra bra saker. Här ser du bilder från mitten av juli på hallonbuskar, korn och vete.

Mogna hallon vid grusväg.

Moget korn mot blå himmel.

Moget vete mot blå himmel.

I slutet på månaden tog jag en risk igen och åkte med en väninna till Wanås där vi bland annat tittade till den gamla snapphaneeken som står i den vidsträckta parken.

Människor runt trädstam.

Augusti

En av de första dagarna i augusti fick jag ett samtal från en sjuksköterska som berättade att smittspridning skett på det äldreboende min mamma bor på. Mammas provresultat var positivt. Min syster och jag trodde aldrig hon skulle klara det och förberedde oss på det värsta eftersom hon närmar sig de nittio. Bilderna här nedan är från en dag då min syster och jag tog en lång promenad och pratade om allt möjligt medan vi tog våra steg framåt. En sväng inåt kyrkogården blev det också och fram till minneslunden där vår pappas aska finns.

Min syster på gång- och cykelvägen. Minneslunden

Efter några veckor på en speciell kohortavdelning fick vi i slutet på månaden besked om att mamma faktiskt klarat sig och ansågs vara frisk igen.

September

Nu hade jag inrett mitt hemmakontor lite mer definitivt och röjt i min yngste sons gamla rum där nu skrivbord och skrivbordsstol från förr fick bli en mer fast arbetsplats än köksbordet. Dessutom hade jag fått hem en stor datorskärm som jag kopplade till den bärbara jobbdatorn. Äntligen kunde jag stänga dörren till ”kontoret” när jobbet var slut.

Jag fick också sällskap på mina cykelturer och långpromenader när en kollega föreslog att vi skulle ta en tur varje tisdag efter jobbet. Liksom jag jobbar hon också hemma, några kvarter från min bostad så det gjorde det lätt att träffas utomhus och cykla eller gå. De här två bilderna är tagna i början respektive slutet på månaden ute vid Ellinge.

Trädallé i backe. Trädallé i backe.

Min kollega har stor trädgård och skickade med mig en stor kasse med äpplen jag sedan torkade och gjorde äppelmos på. Det här äpplet hittade jag däremot i stan, vid Gasverksgatans norra ände.

Äppelträd

Under samma fotopromenad upptäckte jag också att vår lilla station blivit centralstation. Inte illa.

Gatuskyltar med Trehäradsvägen, Ystadsvägen och Centralstation

Så blev mitt år 2020, del 2

Dags att presentera andra kvartalet av föregående år. 

Första kvartalet hittar du under Del 1, januari-mars

April

Den första april var långresan inbokad från Milano till Santiago de Chile tillsammans med äldste sonen. Jag skulle återse gamla vänner från resan jag gjorde dit 1987, vi skulle besöka platser jag aldrig hann med då och så skulle vi vara där medan den inplanerade folkomröstningen om ny konstitution skulle äga rum. Varken resa eller folkomröstning skedde som planerat och jag var kvar i min hemstad hela månaden. Arbetade på distans med datorn på mitt köksbord och började inse att det kunde bli långvarigt. Jästen var slutsåld i alla butiker och jag kunde inte baka mitt bröd som jag brukade. Mina cykelturer och promenader fortsatte och jag mötte våren ute på landsbygden. De här två bilderna är från Abullahagen där jag njöt av stillheten medan jag låg på marken och fotograferade de vackra backsipporna.

Stigen in mot Abulahagen.

Backsippor

Maj

Så kom då maj månad och äldste sonens trettioårsdag. Jag fick fira honom på avstånd där han satt i hemmet i Italien, förhindrad att gå ut av andra skäl än att uppsöka matbutik eller apotek. I Skåne slog bokarna ut sina blad och jag fångade några i Snärjet under mina ensamma cykelturer dit. Även de skånska pilarna hade fällt ut sina blad och rapsen blommade för fullt och lyste gul i landskapet.

Bokar med utslagna blad. Pilträd och raps.

Juni

I början på juni fyllde yngste sonen 25 och även honom fick jag gratulera på distans, fast det hade jag räknat med eftersom han befinner sig i Australien. Äldste sonen och jag hade ju egentligen tänkt åka bort till honom i stället men ändrade planer till förmån för Chile. Nu blev ingen resa av men kanske, kanske kommer det att finnas möjlighet att så småningom ge sig iväg till Australiens östkust där han bott och arbetat i snart två år.

Runt midsommar brukar jag tillsammans med glada vänner sedan ett par år tillbaka fara upp till Grövelsjöfjällen. Det här året var vi in i det sista osäkra på om vi skulle ge oss upp eller inte men till slut blev det faktiskt av. De svenska myndigheterna tog bort sin avrådan om att inte ge sig iväg längre bort än två timmar från hemmet och en något decimerad skara träffades som vanligt uppe i våra sydligaste fjäll för en vecka med vandringar i omgivningarna. Det låg mycket snö men det var ovanligt varmt, inte en regndroppe föll över oss och myggen hade inte riktigt vaknat. Vi åt ute på gården mellan stugorna varje kväll och avslutade kvällen med kubbspel och småprat. Vi badade i den iskalla bäcken varje dag och hann även med bad i den stora Grövelsjön. Ja, resan upp till Grövelsjöfjällen blev årets höjdpunkt och den enda resan utanför Skåne jag gjorde (och då räknar jag inte Italienresan jag återvände från i januari). På första bilden ser du badplatsen vid Grövelsjön. Den andra bilden tog Ulla, en av mina vandringsvänner, på mig en av de sista dagarna. Sista bilden visar några av de säkert hundratalet renar som den sista kvällen omringade oss när vi satt och småpratade efter middagen på gården.  

Stranden vid Grövelsjön

Jag vid fjällsjö

Renar vid stuga

Så blev mitt år 2020, del 1

Dags att sammanfatta det nyss avslutade året 2020. Det finns massor att säga om året som gått men jag håller mig till de personliga händelserna – både de som blev av och de som påverkades på något sätt.

Januari

De två första dagarna i januari befann jag mig i Albiate, Italien, och trodde väl aldrig att det skulle bli enda gången jag kunde träffa sönerna och släkten där. Inga foton med stora kameran tog jag heller. 

Årets fotografering påbörjades vid trettonhelgen då fotokompisen Sven frestade mig med handbollsfotografering. Det blev den enda av det slaget för året och den enda gången jag fotograferade med Sven. Ännu satt publiken troget och följde matchen.

Eslövsspelare skjuter mot mål

I slutet på januari tog jag den första av ett otal fotopromenader i min egen hemstad, något jag då var fullständigt omedveten om att jag skulle fortsätta med i hög utsträckning. Det pågick – och pågår – många ombyggnader och nybyggnationer i stan och jag fångade några av dessa. Den här bilden visar Kvarngatan där ett seniorboende byggdes av det kommunala bostadsbolaget.

Kvarngatan

Jag hann också med att träffa fotofikagänget i Malmö den sista söndagen i månaden men fick inte med mig hem några bilder värda att visas. Och en av de sista dagarna bokade – och betalade – jag en långresa tillsammans med äldste sonen.

Februari

Inte förrän de allra sista dagarna i februari tog jag ut stora kameran. Allra först till årets sista fotofika i Malmö. Fast det visste jag förstås inte då. I den här bilden ser du några av deltagarna vid Triangeln i Malmö. Det var sista gången under året jag träffade dem. Medan jag ändå var i Malmö passade jag på att köpa den där perfekta ryggsäcken inför den förestående långresan med äldste sonen.

Fotofikagänget vis TriangelnDet var också näst sista gången för året jag åkte tåg med Skånetrafiken. 

Skånetrafikens skylt vid Triangeln.I jobbet åkte jag tåg ytterligare fyra gånger den här månaden. Den sista tågresan för att delta på ett seminarium i Lund, då jag också passade på att gå till polisen för att beställa ett nytt pass inför den förestående långresan med äldste sonen.

Den allra sista dagen i februari, dvs den 29 februari, deltog jag på ett informationsmöte för ombyggnaden av Stora torg och tog då också några foton av torget.

Stora torg innanför byggstängsel med hotell Stensson i bakgrunden.

Mars

Den första mars, en söndag, deltog jag på spinningpasset Från Sälen till Mora, organiserat av Friskis & Svettis i Eslöv. Det blev drygt fyra timmar på spinningcykeln, en bedrift jag klarade av eftersom jag då gick på spinningpass två eller tre gånger i veckan. Den 12 mars gjorde jag årets sista spinningpass och började i stället cykla runt på landsbygden i närheten.

Min röda cykel på grusväg.

Jag har ju cyklat ganska långa rundor på sommaren, men nu började jag alltså redan i mars att cykla ut åtminstone en mil varje gång. I början lämnade jag kameran hemma och försökte bara efterlikna spinningpassen med intensiv och snabb cykling. Men ibland fick kameran följa med på lite lugnare cykelturer. Bilden ovan är från en av favoritrundorna vid Ellinge slott.

Jag började också gå långa promenader och då var det lättare att ha med kameran för att fotografera. En favoritplats blev vårt stadsnära naturreservat Abullahagen där jag följde naturens växlingar. Bilden nedan är därifrån.

Stubbe i Abullahagen.

Nu hade alltså pandemin börjat spridas över världen och inget blev längre som vanligt. Jag var väldigt orolig för släkten i Italien där de blev mer eller mindre inlåsta i sina hem när smittan ökade exponentiellt i Lombardiet, den värst drabbade regionen. Den 31 mars hade jag en flygresa bokad till Milano men den blev inställd. Från den 17 mars fick jag också lov att inrätta mig för hemarbete i stället för att gå till kontoret varje dag. För mig fungerade det bra till skillnad från många andra. Det enda problemet var bara att uppkopplingen mot jobbets server var lite trög. Och hade det inte varit för att jag fick hosta och ont i halsen så hade jag förmodligen gått till kontoret ytterligare en tid, men restriktionerna gjorde att jag blev hemskickad med uppmaning att isolera mig i väntan på att hostan skulle gå över. Det tog drygt en månad. Att testa sig för Covid 19 var aldrig aktuellt för det fanns helt enkelt inte någon kapacitet för det. Och nej, jag har inte brytt mig om att göra någon antikroppstest nu i efterhand.