Paris – Susannes foton

Precis som så många andra har jag i helgen förfasats över det som hänt i Paris och tänkt på dem som så fasansfullt har drabbats av terrorn och skräcken. Paris har en mycket speciell plats i mitt minne och tankarna har gått tillbaka till de händelser i mitt liv som har staden som central plats.

Sommaren jag var 18 år tillbringade jag två veckor i Paris på ett arrangemang organiserat av Svensk-Franska Kulturinstitutet (tror jag det hette). Av en händelse fick jag chansen att tillsammans med ungdomar från länder som Norge, Egypten, Belgien och Island lära känna en storstad jag aldrig förr besökt. Franska kunde jag inte många ord av men lärde mig desto fler under tiden. Tillsammans med en annan svensk tjej tågluffade jag från Sverige genom Västtyskland mot Frankrike och min reslust väcktes för att därefter aldrig sina.

Något år därefter flög jag för första gången i mitt liv och resan gick förstås till Paris. Än idag minns jag hur entusiastisk jag var och hur pirrigt det kändes att se molnen från ovan. Därefter har jag flugit så många gånger att jag alldeles mist känslan av nervositet inför att sätta mig i ett flygplan.

Ännu något år senare tog jag mig med tummens hjälp till Paris. Med mig hade jag en kompis som precis som jag var förälskad i staden. Det blev en äventyrlig färd med många olika bilar, varav jag speciellt minns en gammal folkvagnsbuss med två tyska killar som plockade upp oss någonstans i Belgien. Bara några mil efteråt gick folkvagnsbussen sönder men till Paris kom vi till slut.

Senast jag var i Paris var sommaren 2007 då jag tog med yngste sonen för att han också skulle se den storstad jag en gång förälskat mig i och besökt så många gånger. Då hade jag nog inte varit där på ca tjugo år och mycket hade förändrats. De här bilderna tog jag då.