Idag är det 71 år sedan fångarna i Auschwitz befriades. Två gånger har jag varit där med skolklasser (bilderna här nedanför är från en resa dit år 2004). Det blev oförglömliga upplevelser. Att se med egna ögon resterna av de grymheter som skedde här, tror jag förhindrar att något liknande ska kunna upprepas. Tyvärr tror jag att det är mycket möjligt att vi är på väg dit igen, dvs. att en grupp människor får skulden för andras misär. Nyligen läste jag Björn Elmbrants bok ”Innan mörkret faller” där han går igenom de politiska skeendena på 1930-talet i både Tyskland och Sverige. Och visst finns likheter i nutida händelser. Inkomstskillnaderna i samhället växer, vi har politiska partier i flera europeiska länder som hyllar nationalismen och det egna landets invånare och de traditionella partierna verkar vara oförmögna att diskutera annat än flyktingfrågan.
Det var meningen Björn Elmbrant skulle komma hit till Eslöv nästa månad, men jag fick igår reda på att han lämnat återbud. Då, igår kväll, var jag på en föreläsning på Herbert Felix-institutet, som alltså bjuder in olika personer som talar om frågor som handlar om bl.a. integration. Temat igår var ett ämne som för tanken till 1930-talets diskussioner om raser. Maja Hagerman var här och pratade entusiastiskt och gripande om sin bok ”Käraste Herman” som handlar om Herman Lundborg som ledde forskningen på Uppsala rasbiologiska institut, det första i världen i sitt slag. Där verkade han från 1922 till 1935 och mätte och fotograferade människor från alla delar av Sverige. Herman Lundborg hyllade Hitler men fick också barn med en av de kvinnor som utpekades som mindre värda och som han senare gifte sig med. Maja Hagerman stötte på en mängd brev som blev upphovet till hennes efterforskning om Herman Lundborgs liv och gärning och till att hon skrev boken. Än har jag inte läst den, men den ligger här hemma och väntar på att slås upp.