För snart nio år sedan blev jag kontaktad av en person som i sitt arbete ville köpa en av mina publicerade bilder. Eftersom de krävde F-skattsedel för att de skulle köpa bilden lagligt, blev det inget köp utan jag skänkte i stället bort en högupplöst bild. Händelsen fick mig dock att sätta igång med det jag redan hade funderat på: starta en enskild firma och därmed bli godkänd för F-skatt och registrerad för moms. Första året sålde jag inte en enda bild, men 2013 började det lossna och försäljningen sköt fart mycket genom att den person som fick mig att starta min enskilda firma också gjorde mig en gentjänst genom att hänvisa till mig när andra ville köpa den bild jag skänkt bort.
Min fotoblogg har automatiskt också blivit min kanal för marknadsföring och flera försäljningar har skett genom att företag, myndigheter och andra har hittat hit. Dock finns det andra som hittar hit, eller gör ett bildsök via en sökmotor och ser mina foton, men som inte bryr sig om att ta reda på hur det de hittat kan användas utan helt enkelt kopierar en bild de vill ha utan en tanke på upphovsrättslagen och mer eller mindre anger sig själva som skapare av de foton jag tagit. Jag har sett exempel på att man klippt bort nederkanten på ett foto – där min hemsidesadress finns – och där man gjort animerade gif-bilder med snöflingor ovanpå den ursprungliga bilden, allt för att skyla att bilden inte är deras.
Ibland händer det att jag gör en bildsökning, men det är inte speciellt ofta, utan i stället är det slumpen som avgör om jag ska råka på mina foton där de inte hör hemma. Varje gång det händer blir jag först ledsen och besviken och sedan arg. Varför når inte informationen om upphovsrättslagen fram till alla som stjäl bilder och använder dem som om de vore deras egna?
I veckan var slumpen framme igen när jag satt i ett Skypemöte vid en presentation där jag plötsligt upptäckte en bild jag tagit men som var beskuren och bara någon minut senare ytterligare en bild där mitt namn dock syntes en smula. Jag blev förvånad, besviken, ledsen och till sist irriterad och arg. Ännu en gång såg jag mina foton där de inte ska finnas.
Och nej, det är inte första gången slumpen gör på det här sättet. Några andra exempel:
- En kväll när jag gick in på Facebook såg jag ett foto i en reklamsnutt som visades. Eftersom jag kände igen mitt foto klickade jag på det och hamnade hos ett politiskt parti som helt sonika lagt beslag på inte bara ett, utan två, foton och samtidigt tagit bort mitt namn. Jag fick faktiskt betalt när jag kontaktade dem.
- En kväll för något år sedan satt jag på en offentlig föreläsning på kulturnatten i Lund när den som pratade helt plötsligt visade en bild jag tagit i Lund. Efter föreläsningen pratade jag med personen, som skämdes väldigt mycket. Betalt fick jag aldrig.
- För några år sedan upptäckte jag en annan av mina bilder som tagits för att representera en persons trädgård i någon slags tävling hos en känd trädgårdsexpert. Bilden hade jag inte alls tagit hos denna person. Jag kontaktade trädgårdsexperten som genast diskvalificerade personens bidrag. Betalning för bilden? Nej. Och mitt namn var förstås borttaget från fotot.
- Ett nyhetsbrev gick ut till en stor sändlista från en kommunanställd. Även jag fick detta nyhetsbrev och upptäckte att ett av mina foton hade använts som brevhuvud. Jag kontaktade den ansvariga för utskicket och fick faktiskt betalt.
- Ett svenskt universitet hade tagit en bild för att presentera en kurs i italienska. Jag kontaktade dem, de tog bort bilden, men jag fick aldrig betalt.
- I slutet på förra året blev jag uppmärksammad av samma person som jag inledde detta inlägg med, att ett av mina foton användes av ett företag för att göra reklam för ett musikevenemang. Jag fick efter vissa svårigheter kontakt med de ansvariga som även hade förvanskat bilden. De svarade först inte men skämdes tydligen och tog ganska snabbt bort bilden. Till slut fick jag svar från dem om att de inte hade förstått att de inte kunde använda andras bilder så här. Betalt fick jag inte och inte förrän senare förstod jag att det faktiskt var ganska kända artister som låg bakom evenemanget.
Det är förstås inte bara jag som drabbas av de här olika typerna av bildstölder. Min systerdotter Malin är en duktig djurfotograf och blir ofta bestulen på sina foton. Liksom jag blir hon också både ledsen och arg när hon ser sina foton på platser där de inte hör hemma.
Jag har också suttit på stora konferenser och sett kända fotografers foton användas utan tillstånd. Förra året såg jag en av Erik Johanssons bilder representera en föreläsning som gavs för personer från hela Sverige.
Och så finns det förstås många företag och myndigheter som gör som de ska och faktist köper det foto de vill använda. All heder till dem och alla andra som har satt sig in i reglerna om hur man kan använda foton. Läs t.ex. hos verksamt.se om upphovsrättens betydelse vid användning av foton om du inte känner till vad som gäller.
Om du nu vill använda något av mina foton så kan du läsa mer här om hur du kan göra.
Till den här utsikten längtar jag väldigt mycket just nu. Albiate, Italien, den 23 december 2019.
