Ännu en bild från Australien, från Sydney och Art Gallery of NSW, tagen i december förra året.
Etikett: Sydney (sida 2 av 7)
Det här runda fönstret sitter i Art Gallery of NSW i Sydney där jag var i mitten på december förra året.
Och nu blir det två veckors påsklov för Veckans fönster. Välkommen igen den 2 maj. Fast temat presenteras den 1 maj förstås.
Jag tog nog ut mig igår när jag försökte hinna med att fotografera alla de tio tusen personerna som ville ta tillbaka sitt Malmö. I kväll är jag alldeles för trött för att lyckas få ihop något mer än några meningar. Igår var det däremot en annan ”hundrabloggare”, Stefan som var trött. Han är en av dem jag upptäckt genom utmaningen. Härliga humoristiska inlägg. Kolla själv, vetja.
Den här mannen var också ganska trött när jag såg honom vila på en bänk i Queen Victoria Building i Sydney, strax efter nyår.
Inlägg 17 i #blogg100
Det här överfulla fönstret hittade jag i Sydney, en av dagarna i december då jag strövade omkring med kameran.
Vill du delta i Veckans fönster, läs hur du gör här.
För si så där en åtta, nio år sedan sålde jag mitt livs andra bil, och dessutom den andra av italienskt märke. Ja, precis, det var en Fiat. Och jag tror inte det blir någon tredje trots att jag gillar att köra bil. Fast, nu ljuger jag lite, för i Italien är det inte så jätteroligt även om jag körde nästan varje dag under mina sju år i landet.
Min första bil var en Fiat 600 av 1968 årsmodell. Jag döpte den till Agda och virkade mormorsrutor i glada färger till framsätena. Toppfarten var 80 km/h, dvs. när det var nedförsbacke och medvind. Trots långsamheten gillade jag min röda Agda och blev väl lite ledsen den vinterdag då jag inte kunde starta henne eftersom nyckeln gick i två delar när jag vred om den i tändningslåset. Låset monterades bort och jag använde i stället en liten skruvmejsel för att starta och det fungerade lika bra. Min kära Agda sålde jag efter något år och var utan egen bil tills jag flyttade till hennes hemland.
I Italien köpte vi en alldeles sprillans ny Fiat Tipo, en sådan som ofta används av den italienska polisen och som kommissarie Montalbano kör omkring i. Den mörkblå Tipon fick 1997 följa med mig till Sverige där den så småningom blev svensk, dvs. fick bytt den italienska nummerskylten med AA835RE till en svensk registreringsskylt. Så lätt är det att byta nationalitet för en bil. Tipon glömdes nästan bort de sista åren den var i min ägo och fick oftast stå i ett förhyrt garage. Jag tog tåget eller cyklade och beslutade att sälja min direktimporterade Fiat Tipo när jag köpte lägenhet. Och sedan dess är jag alltså bilfri och saknar väldigt sällan tiden med bil. Att gå eller cykla fungerar alldeles utmärkt när man som jag bor i stan. Och vill jag lite längre bort finns tåget bara några kvarter bort.
Om man inte använder bilen som fortskaffningsmedel kan den ju fungera som en bänk. Den här ”bilbänken” hittade jag i Sydney i början på året.
Inlägg 13 i #blogg100
Tur för mig att jag inte var i Sydney idag – eller kanske inte. Det har stormat för fullt och fantastiska bilder av ovädrets framfart har fångats, läser jag i The Sydney Morning Herald. Sitter man ordentligt på en bänk är det dock ingen risk att man blåser iväg i vinden.
Bilden tog jag i Sydney i mitten på december 2013.
Inlägg 5 i #blogg100
I kväll bänkade jag mig vid tv-apparaten och Vetenskapens värld, du vet det där programmet med Victoria Dyring som programledare. Måndagskvällar klockan åtta syns hon i SVT2:s ruta och pratar glatt på om allehanda vetenskapliga fakta, sådant som jag gillar.
I kväll var det den smått magiska kvantfysiken som behandlades. Så fysiker jag är så kan jag faktiskt inte speciellt mycket inom den här grenen av fysiken som påbörjades med dansken Niels Bohrs atomteori. I början på 1980-talet när jag pluggade fysik vid Umeå universitet ingick kvantfysik först på tredje terminens fysikstudier och jag valde i stället matematiken. Jag minns i alla fall att det då diskuterades hur forskningsanslagen skulle fördelas mellan teoretisk och praktisk fysik, precis som om det ena uteslöt det andra. Det fanns de som menade att endast forskning där man kunde se en direkt tillämpning skulle få pengar och att man inte skulle anslå medel till den mer teoretiska forskningen, som t.ex. kvantfysiken. Som tur är så har människan fortsatt att ta reda på saker som inte förrän långt senare visat sig kunna tillämpas i allas tjänst.
I programmet idag tog man bl.a. upp framtiden med kvantdatorer, vilket det nog spekulerats om en hel del år redan. Kvantdatorer blir extremt snabba i och med att de sammanflätade atomerna kan utbyta information blixtsnabbt. En kvantfysiker nämnde att inom tjugo år så finns de framtagna. En sådan ser jag verkligen fram emot att få använda i stället för den långsamma jobbdatorn som trilskats med mig hela dagen idag.
Ett annat begrepp som många fantiserar om, hör ihop med kvantfysiken: teleportering, dvs. att med ljusets hastighet förflytta materia/information till en helt annan plats långt ifrån där det befinner sig. Får jag önska att teleportera mig någonstans så skulle det verkligen inte vara så dumt att få sätta sig på den här futuristiska bänken jag hittade på Sydney Opera House i början på januari. Visst är den fin?
Missade du Vetenskapens värld idag går det att se på SVT Play fram till slutet på april.
Inlägg 3 i #blogg100
Beniga fönster finns kanske inte, men tolkningen är ju ganska så fri i Veckans fönster. Välkommen i morgon med din beniga tolkning.
Beniga kanske man kan kalla den här gruppen av skelett som jag hittade på Australian Museum i Sydney.
Vad väljer du för fönster den här veckan? Eller är det svårt att välja? Jag tyckte det, så jag tar med två stycken bilder, båda från QVB i Sydney.
En av de sista dagarna i Sydney tog jag några kvällsbilder. Denna är från Market Street, den del som är gågata. Julskyltningen var populär att fotografera.
