Bilder från Eslöv och övriga världen
Igår kväll, strax innan solnedgången, tog jag mig ut till Abullahagen, naturreservatet strax söder om Eslövs centrum, för att leta efter de blyga backsipporna. Två platser med små sippor hittade jag: några stycken i en samling och en stor klunga några meter därifrån. Det brukar finnas många fler men jag antar att de inte vågat sig upp riktigt ännu.
Dags att sammanfatta andra kvartalet av förra året med några foton och texter. Bilderna är klickbara.
Flera gånger besökte jag Abullahagen, ett av våra två stadsnära naturreservat, för att se om backsipporna behagat sticka upp. Inte förrän halva månaden förflutit kunde jag se de små lila sipporna i hagen, precis där jag brukar upptäcka dem. De var allt lite sena det här året.
I slutet på månaden blåste starka vindar så hårt att de tog med sig taket på vårt vackra medborgarhus. Ännu är inte något nytt tak klart och huset är täckt av presenningar.
Mina tisdagspromenader med två kollegor fortsatte och en av kvällarna bevittnade vi en vacker solnedgång ute vid Elvkullen.
Men det viktigaste som hände i april var att jag fick min första vaccindos. Äntligen kunde jag börja hoppas på en något normalare vardag.
På min cykel for jag runt i omgivningarna och upptäckte hur blomningen färgade naturen i alla möjliga färgtoner. Banvallen i östra Eslöv var ett populärt mål där jag sveptes in i en kaskad av vita och rosa blommor
Näsduksträdet i Stadsparken blommade som vanligt med sina så speciella vita blommor. Från Stadsparken syntes också hur Medborgarhuset blivit insvept efter takförlusten.
Ute i Västra Strö försökte jag ta mig in i den vackra kyrkan men den var stängd p.g.a. sättningar. Cykelturen ut var i alla fall behaglig.
Vårt nyrenoverade Stora torg fick en skulptur vid namn Omväg och som vållade lite bekymmer. Skulpturen donerades av en av stans banker och man lät konstnären justera lutningen på de rör den utgörs av för att undvika att någon skulle få för sig att klättra upp. Nu lyckades ändå flera barn ta sig upp och därför sattes stora skyltar upp som uppmanade åskådarna att inte klättra på konstverket. Det blev allt en liten snackis i stan och meningarna om skulpturens utseende och funktion är delade. Nu har skyltarna tagits bort och skulpturen står kvar som det var tänkt.
I början på månaden fick jag min andra vaccindos och kände mig nu säker på att jag kunde åka iväg till Grövelsjön veckan före midsommar och träffa alla vandringsvännerna igen. Vi hade en fin vecka och vandrade sex dagar i rad utan att passera gränsen till Norge eftersom landet var stängt för oss svenskar. Jag fotograferade som vanligt men har varit usel på att ta hand om bilderna efteråt. Det är dock inte jag som ligger vid vattenkanten utan en av vandringsvännerna.
Förra helgen tog jag en promenad till naturreservatet Abullahagen för att se om de så vackra små backsipporna hade behagat ta sig upp från sina gömslen under markytan. Det hade de inte trots att de förra året vid den tidpunkten var i full blom.
Igår fick jag ett sms från en granne som också brukar besöka Abullahagen, men för att spana efter fåglar i stället för blommor. Han hade i alla fall sett att backsipporna var uppe så en stund innan solen skulle gå ner cyklade jag iväg med kameran laddad med makroobjektivet för att spana in de små blommorna. Och tänka sig, jag hittade ganska många platser där de stuckit upp, så jag la mig på marken för att vara på samma nivå som de små. De här två bilderna är några av de knappt sextio foton jag kom hem med. Visst är de väl vackra?
Vi har kommit in i vallmosäsongen och de lyser rött vid många vägkanter. Vackra är de men det är en skönhet som snabbt försvinner så det gäller att njuta medan de blommar. De här vallmorna hittade jag i lördags kväll uppe på Elvkullen i nordvästra Eslöv, då när solen färgade himlen så vackert.
Det var på den här bron jag stod i söndags när jag fotograferade Långa kärr och grenen med fågelbärsblommor, alltså den bilden jag publicerade igår. Se så vackert trädet är, där det står och sträcker ut sina blommande grenar mot Långa kärr till vänster i bilden. Även det här fotot tog jag i söndags.
Igår förmiddags, som var en söndag, for jag ut med min cykel redan före klockan nio. Det blev först en lång cykelrunda öster om Eslöv och på vägen hem stannade jag åter till i Abullahagen. Nästan alldeles ensam var jag den här förmiddagen och njöt av fågelkvittret runt mig. Det finns gott om fåglar vid Långa kärr som också lockar fågelskådare. Vid bron in mot Abullahagen växer ett fågelbärsträd som just nu blommar så vackert. Jag fick lära mig att det är ett sådant träd när jag publicerade en blommande kvist för en vecka sedan.
Efter min cykelrunda igår stannade jag till i Abullahagen en stund. På vägen in växer ett körsbärsträd, precis vid den lilla bäcken som flyter ut från Långa kärr, under bron. Igår såg jag att trädet blommade för fullt med små vita blommor. Inte lyser de upp så mycket som många andra rosa körsbärsträd, men är vackra ändå, speciellt när solen strilar genom grenverket som det gjorde igår eftermiddags.
Det blir många cykeltur i vårvärmen nu för tiden. Jag har ju ingen lust att sätta mig på spinningcykeln inomhus i dessa coronatider så det blir i stället långa rundor på landsbygden utanför stan. Tur då att det är soligt och ganska varmt ute. Våren är ju på väg och inga vårregn i sikte. Några dagar har det blåst rejält men då har jag å andra sidan fått trampa på ungefär som på spinningcykeln så motionen har jag fått.
Våren ja, den är verkligen här ordentligt. Trädens knoppar har spruckit ut och rapsen börjar lysa upp landskapet. Detta är en bild jag tog nu i kväll, i Ellingetrakten.
En långfredag är snart till ända, en fredag som nästan känts som de där långfredagarna när jag var tonåring och allt var tråkigt och jag inte kunde gå ut och roa mig. Nu är det i stället det där fysiska avståndstagandet som gör att den här fredagen känns annorlunda mot andra dagar förr i tiden, långt innan vi blev rekommenderade att ta avstånd från andra människor.
Idag, den här långa fredagen, tog jag i förmiddags cykeln ut på en lagom lång cykeltur på ungefär en och en halv mil. Det blir många cykelturer dessa långa veckor då jag hade planerat att befinna mig någon annanstans långt borta från Eslöv, långt borta i en annan del av världen. Det längsta jag kommer ut är i stället så långt jag kan trampa min cykel, vilket i och för sig är ganska långt.
Jag hamnade så småningom åter i Abullahagen, vårt stadsnära naturreservat. Idag blev jag alldeles ensam där och strövade runt med kameran höjd på jakt efter de så vackra backsipporna, som brukar blomma vid den här tiden. Och visst hittade jag dem och de blommade vackert och sträckte sig mot solen. En del hade letat sig upp ordentligt medan andra precis bara tittat upp ur jorden. Länge låg jag där i gräset med jackan under mig och knäppte foto efter foto. Tre av bilderna ser du här.
Och nu kan du väl roa dig med att räkna alla de gånger jag skrivit ordet långt eller varianter på det.
Där står de och lapar efter solljuset.
Visst har de vackra silhuetter?
Här visar de i stället sitt inre.
Corona, corona, kan man sjunga på den gamla slagdängan Corina, Corina (här med Ray Peterson) och då blir det kanske lite roligare. Ja, för roligt är det verkligen inte att höra och läsa om det där coronaviruset som fått namnet SARS-CoV-2 och ger sjukdomen covid-19, den som skördat så många offer i bl.a. Italien, speciellt i Lombardiet. Förstås följer jag nyheterna därifrån extra mycket. Det är ju där jag har så många nära och kära och så ofta åker och besöker. Den 31 mars var det meningen jag skulle dit, men den flygbiljetten har jag redan fått pengarna tillbaka för. Där i min gamla hemby Albiate, norr om Milano, sitter de olika familjerna instängda på olika håll och kan inte träffas. På kommunens hemsida läser jag att de just nu har åtta bekräftade fall och två misstänkta. Detta i en liten by på 6 000 invånare där nästan alla känner varandra.
I en annan liten by nära Bergamo, sitter en annan familj instängd. En i familjen kan arbeta hemma, medan en annan får ta på sig la mascherina, det tunna munskyddet, för att sedan sätta sig på sitt arbete i kommunen och möta invånarna. Hon berättade idag att man har slutat räkna de smittade och att de döda är alldeles för många för en så liten by.
En annan släkting sitter instängd i Bologna där hon studerar på universitetet och arbetar vid sidan om. Från henne har jag inte hört något på sistone, men förmodar att hon mår bra, för ”Inga nyheter är goda nyheter”, som man brukar säga.
Och mitt allt elände så skickar de glada skämt och fina historier i sin WhatsApp-grupp, där även jag får ta del av dem. Ja, för skratta måste man även om döden lurar bakom hörnet. Alldeles nyss fick jag ett meddelande som säger ungefär: ”Jag har modifierat larmet hemma. Nu tjuter det om någon går ut.”
Den dagen kommer då det vi nu är mitt uppe i är historia och vi kan titta bakåt på våren 2020 ungefär som vi nu tittar hundra år bakåt då spanska sjukan härjade. Som de säger i Italien: Andrà tutto bene (Allt kommer att bli bra.).
Du vet väl att corona betyder krona? Coronaviruset vissnar väl också så småningom.
Läs mer om hur du kan använda mina bilder under Bilderna.